- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
490

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastrering ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kastrering

Kavle

Kastrering, se Kastration.
Kasttyg, se Fängsling.
Katalas, se Mjölk.

Katalys är en kemisk term, som betecknar det
förhållandet, att en kemisk reaktion för att äga rum
med märkbar hastighet kan erfordra närvaron av ett
ämne, som under reaktionens förlopp ej själv
förändras och som ej synes deltaga i reaktionen. Sådana
ämnen kallas katalysatorer. Den kemiska industrien
använder sig i stor utsträckning av olika
katalysatorer, exempelvis vid syntetisk framställning av
ammoniak ur kväve och väte (aktiverade järnoxider),
vid framställning av svavelsyra (vanadinoxid eller
nitrösa gaser), vid härdning av fetter (finfördelad
nickel) etc. Dessa reaktioner utgöra alltså exempel
på K. eller äro, som man även säger, av katalytisk
natur. Även för de biologiska reaktionsförloppen äro
katalysatorer av den största betydelse, varvid man
talar om biokatalys och biokatalysatorer. De viktigaste
biokatalysatorerna äro ämnen som klorofyll,
hämo-globin, enzymer, vitaminer och hormoner, men även
åtskilliga mineralämnen ha en utpräglad biokatalytisk
funktion. O. S-g.

Katarralfeber, elakartad är en infektionssjukdom hos
nöt. Smittämnet är okänt, men man har visat, att
sjukdomen kan överföras, om man inympar blod
från i K. sjuka djur på friska. Endast ett mindre
antal av de ympade djuren erhålla dock sjukdomen.
Inkubationstiden vid ympförsök har i regel visat sig
ligga mellan en till tre månader. Under naturliga
förhållanden synes dock sjukdomen aldrig direkt smitta
från ko till ko. Tidigare var man därför av den
uppfattningen, att sjukdomen var bunden till vissa lokaler,
t. ex. till vissa beten eller vissa stallar. Senare
undersökningar ha emellertid visat, att fåren spela en stor
roll för sjukdomens spridning. Om man t. ex.
överflyttar till synes fullt friska får från en
nötkreaturs-besättning, där K. förekommer till en besättning,
där sjukdomen icke funnits, så brukar sjukdomen
överföras med fåren, vilka tydligen tjäna som
mellan-värdar vid sjukdomen. Det synes emellertid härför
fordras, att nötkreaturen komma i tämligen intim
kontakt med fåren. — Sjukdomsbilden är mycket
växlande. Mest framträdande äro katarrer i ögats,
respirations- och digestionsorganens slemhinnor.
Sjukdomen börjar vanligen med hög feber, frosskakningar
och slöhet. Ögats slemhinna blir ansvälld och röd,
tårflöde uppstår, hornhinnan grumlas och blir
ogenomskinlig. Näsans slemhinna är starkt rodnad och belagd
med kruppösa avlagringar. Retning till
andningsorganen medför hosta och besvärad andning.
Munslemhinnan är rodnad och djuren drägla ofta. I vissa
fall anträffas grå beläggningar på munslemhinnan
eller röda sår, sedan beläggningarna lossnat. Av-

föringen är först hård men kan senare övergå i diarré,
vilken ibland t. o. m. kan bli blodig. Om centrala
nervsystemet är angripet, erhålles hjärnsymtom med i
vissa fall tvångsrörelser eller epileptiform kramp.
Hudförändringar kunna även uppträda i regel som ett
papulöst exantliem, som speciellt brukar sitta på
kroppspartier med tunn hud, som t. ex. å juver och
spenar. Sjukdomen för i de flesta fall till döden. Om
djuren överleva, kvarstå ofta allvarliga komplikationer,
såsom blindhet o. s. v. Någon specifik behandling
finnes ej. Som profylaktisk åtgärd bör iakttagas, att
får ej hållas i samma stall som nötkreatur. .V. L.
Katning, avskalning av barken på barrträd för att
framkalla kådflöde för kådtäkt eller för
självimpreg-nering av virket. Kådtäkt förekommer endast
undantagsvis i vårt land. Stolpänmen (tall) kunna
själv-impregneras genom att barken avskalas i ränder
ett par meter i trädets nedre del. Efter några år är
ytan starkt kådbemängd och virket i denna del
mycket motståndskraftigt mot röta. R. L-k.
Katt. Huskatten (Fetis domeslica) parar sig 2 (event.
3) gånger om året och föder efter 59 dagars
dräktighet intill 10—12 ungar. K. förekommer i en mängd
olika raser. Den får ofta vana att stryka omkring i
markerna, varvid den så småningom förvildas och
då gör stor skada på småvilt. Kringstrykande K.
som anträffas utanför gård eller trädgård, kan därför
av jakträttsinnehavaren saklöst dödas. I. J-n.
Kattfo! (Antennaria), växtsläkte tillhörande familj
Korgblomstriga. Arterna äro vitludna, fleråriga örter
med enkönade blommor på skilda stånd. Vanlig
kattfot (A. dioica) har vita eller rödlätta holkfjäll.
Den odlas någon gång i stenpartier. G. Dbg.
Kattguld, se Glimmer.
Kattost, se Malva.
Kattsilvcr, se Glimmer.
Kaukasisk rankspenat, se Rankspenat.
Kaukasiskt fetblad, se Sedum.
Kaustik ammoniak, se Ammoniak.
Kavclvete, se Vete.

Kavle (Alopecurus), ett grässläkte, utmärkt av
1-blommiga, vid mognaden helt avfallande småax i en
cylindrisk, tätaxig och mjuk axvippa, erinrande om
timotej ens.

Ängskavle (A. pratensis L.) är den ur praktisk
synpunkt viktigaste arten. Varje år anläggas 2
generationer av skott med 2—3-årig utveckling, bildande
mycket lösa tuvor. Bladen på bladskotten äro långa,
inrullade. Vippan är lång, 5—7 cm och smal.
Skärmfjällen äro mjukhåriga, blomfjällen försedda med
långa borst. — Ängskavle förekommer vildväxande i
hela landet på fuktiga ståndorter. Den är mycket
mångformig, bl. a. på grund av hybridisering med
efterföljande art. Stora olikheter föreligga sålunda i

490

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free