Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kitt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kitt
Klave
av mycket olika ursprungsmaterial allt efter det
ändamål, det skall användas till. K., som fått mera
allmän betydelse, kunna indelas i följande
huvudtyper: Oljekitt, hartskitt, kautschukkitt, äggvitekitt,
mineralkitt och smältkitt. Vid kittning bör iakttagas,
att de delar, som skola ihopkittas, måste vara väl
rengjorda. Vid användning av K., som skall påstrykas
varmt, är det förmånligt, om brottytorna kunna
uppvärmas, innan K. påstrykes.
Det vanligaste oljekittet är glasmästarkitt, som
beredes av 85 % fint slammad, torr krita och 15 % rå
linolja. Kritan tillsättes i små portioner. Mönjekitt,
som användes för tätning av metallfogar, kan beredas
genom tillsats av 2 volymdelar mönja, 5 blyvitt och
4 finmald lera till linoljefernissa till lagom kittkonsistens.
K. för träfogar beredes av 30 % harts, 35 % bivax eller
paraffin och 35 % ocker. K. för knivskaft o. d. kan
göras av 80 % harts, 10 % bivax och 10 % tegelmjöl
eller av 60 % harts, 15 % svavel och 25 %
järnfilspån. Båda användas i smält tillstånd. Glas- och
porslinskilt kan beredas av 30 delar shellack, 10 delar
mastix, 2 delar terpentinolja och 110 delar sprit eller
också genom inblandning av zinkvitt i vattenglas till
en tunn gröt. Järnkitt fås, om 30 delar järnfilspån, 1 del
asbestpulver, 30 delar torr pulvriserad lera, 1 del
klorammonium och 1 del brunstenspulver utröras med
vatten till en deg. Taktätningskitt beredes av 30 %
paraffin, 20 % harts, 20 % ullfett och 30 % krita.
S. E-n.
Kittlare, se Könsorgan.
Kittvax är det ämne, som bina använda för att täta
öppningar med och för att utfylla ojämnheter i kupan.
Bina insamla K. från bladknoppar, barrträd eller
andra kådförande träd. De italienska bina insamla
mera K. än andra biraser. K. har en aromatisk doft
och användes vid fernisstillverkning, S. S-n.
Kjeldalils metod, se Foderanalys.
Klaffpump, se Pumpar.
Klamp betecknar stycketal av rundvirke och
användes huvudsakligen inom flottningen och
sågverksdriften. R. L-k.
Klampare, arbetsförman vid brädgård, som
ombesörjer sorteringen av virkesslagen. R. L-k.
Klapphingst, se Kryptorchid.
Klarbär, se Körsbärsträd.
Klase, se Blomställning.
Klassificering, åsättande av klassbeteckning efter
bestämda normer å redan sorterade varor. Osorterade
varupartier måste före eller i samband med K.
sorteras, för att K. skall kunna ske. Jordbrukets
produkter kännetecknas av stor ojämnhet. De måste
därför sorteras och klassificeras, innan de föras i
marknaden. Ju förr detta kan ske desto bättre, ty dels har
man billigare arbetskraft på produktionsplatsen, dels
får man avfallsprodukter, som kunna användas i
jordbruket på nytt men som ofta sakna värde på
avsättningsorten, och dels inbesparar man onödiga
transportkostnader för dylika avfallsprodukter.
Spannmål, potatis och frukt böra därför så långt möjligt
sorteras vid gården, så att till försäljning levereras
endast vad som svarar mot viss fastställd klass.
Fördelarna av sortering och K. äro betydande,
särskilt därest denna sker i överensstämmelse med
standardiserade, det vill säga allmänt kända och
använda handelsklasser. Utan sortering och K. är bl. a.
en fullt rättvis kvalitetsbetalning otänkbar.
Klassificerade varor äro mera begärliga och underlätta
såväl handelns som konsumentens val av just de
kvaliteter de behöva. Att varor äro klassificerade
innebär emellertid icke, att de nödvändigt skola vara
av hög kvalitet, endast att de äro av ensartad kvalitet
(se Standardisering). G. Y-n.
Klave. — 1. Diameterklave, redskap för mätning av
diametern på stående träd och rundvirke. Den består av
en linjal med två parallella, mot linjerna vinkelrätt
Klave. Fig. 1. Diameterklave.
ställda armar, av vilka den ena är rörlig. Linjalen
är graderad, vanligen i cm och engelska tum, ibland
även i svenska tum. Föremålet för mätningen inpassas
mellan armarna och diametern avläses på skalan. K.
tillverkas vanligen av stål. För enklare behov användes
även vinkelklave med endast fast arm. Linjalen är
då bred, och vid varje måttsiffra finnes en c:a 5 cm
lång tvärlinje, med vars hjälp grovleken på föremålet
kan insiktas. Även andra typer finnas.
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
