- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
498

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klovicker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klovicker

Klätt

jord i södra och mellersta Europa. Vid odlingsförsök
i vårt land har den givit en låg och osäker skörd.

H. O—d.

Klumprotsjuka, av Plasmodiophora brassicae, en till
de enklaste organiserade svamparna hörande organism,
förorsakad sjukdom hos arter av korsväxternas familj

Klumprotsjuka kålrötter.

(Cruciferae). Bland kulturväxterna angriper den rova,
kålrot, kål, raps, rädisa, rättika och bland ogräs
åkerkål, åkersenap, lomma m. fi. Den angriper endast
rötterna och framkallar på dem svulster, vanligen av
betydande storlek; dessa övergå i förruttnelse och
upplösas. Ofta angripes rotsystemet i sådan grad, att
plantan tidigt nedvissnar. I svulsterna äro en del
celler starkt förstorade och innehålla svampen, först
som en naken protoplasmamassa, sedan i form av
massvis alstrade, runda sporer. I jorden kunna dessa
förbli vid liv i minst 5—6 år. Då de gro, utsläppa de
en med flimmertråd försedd, naken protoplasmakropp
(amöba), som kan fritt röra sig i jordvattnet, tills
den påträffar roten av en mottaglig växt och intränger
i denna. Sporerna kunna oskadade passera kreaturens
tarmkanal, varför gödsel efter djur, som utfodrats med
sjuka rötter, är farlig som smittospridare.

K. blir mest elakartad på dåligt avdikad jord med
sur reaktion. Dränering och kalkning äro
bekämpningsåtgärder av avgörande betydelse. Kalk bör om
möjligt tillföras i sådan mängd, att markreaktionen
blir alkalisk. På smittade fält bör man ej använda
sådan konstgödsel, som gör markreaktionen surare,
såsom svavelsyrad ammoniak, kainit och superfosfat.
Kalkkväve anses däremot vara särskilt fördelaktigt.
Naturlig gödsel, erhållen vid utfodring med smittade
rötter, bör påföras alkaliskt reagerande jord, som ej
under de närmaste åren skall bära mottagliga grödor.

Mottagliga ogräs böra kraftigt bekämpas. Resistenta
sorter, som numera finnas (särskilt av kålrot), böra
ersätta de mottagliga; ev. kan övergång till
foderbetor övervägas. Surfoderberedning av angripna
rotfrukter (rötter och blast) underlättar tillgodogörandet
av dessa, som eljest ha dålig hållbarhet, och minskar
faran för smittspridning genom gödseln. Th. Lfs.
Klyvfrukt, se Frukt.
Klyvningslag, se Ärftlighetslära.
Klyvsvampar, se Bakterier.

Klyvöppning, mikroskopiskt små öppningar i växtens
hudvävnad, genom vilka gasutbytet med luften äger
rum. K. är en springa mellan två särskilt utbildade
celler, vilka ändra form under inverkan av belysning
och luftfuktighet, varigenom springans vidd ändras.
Vid torka och i mörker minskar turgortrycket i cellerna,
som därvid slappna och föras närmare varandra, så
att springan slutes. Belyses växten eller ökar
luftfuktigheten, spännas cellerna ut och springan vidgas.
Genom K.-rörelserna regleras växtens gasutbyte med
luften (se Assimilation och Vattenbalans). K.
förekomma på alla luftdelar av växterna, men saknas på
underjordiska och i vatten nedsänkta organ.

H. B—m.

Klädcsmal, se Malar.
Klädlus, se Ohyra.
Klängc, se Klängväxter.
Klüngeklättrare, se Klängväxter.
Klängning, se Fröklängning.

Klängväxter kallar man sådana, som ej utan stöd
kunna växa upp från marken utan måste använda
särskilda anordningar därför. En sådan är slingring,
d. v. s. den slaka stjälken växer spiralformigt upp
omkring exempelvis en annan växts stam.
Klänge-klättrare äro försedda med särskilda organ, klängen,
som kunna vara ombildade stam- eller bladdelar, med
vilka de fästa sig vid ett stöd. Stundom kunna på
klängena utbildas häftskivor, som taga fäste t. o. ir.
på helt glatta ytor, såsom hos rådhusvin (Ampelopsis
Veitchii). Rotklättrare fästa sig med små luftrötter,
vilka man finner hos murgröna. Hakklättrare taga
fäste med som klätterhakar utbildade organ, vilka
man kan se hos snärjmåra (Galium Aparine), och den
enklaste formen få spärrklättrare anses utgöra, då
klättringen här sker endast med hjälp av utspärrade
grenar, vilket man kan iakttaga hos nyponbuskar,
som på detta sätt taga sig högt upp i trädkronor.

H. G. S.

Klätt (Agrostemma Githago), i vissa trakter kallad
rödklint, är en till nejlikefam. hörande ettårig ört med
jämnbreda blad och stora röda blommor, som oftast
sitta ensamma i toppen. Den förekommer i så gott
som hela landet som ogräs i säd, mest höstråg, och är
till olägenhet, emedan de stora mörka fröna lätt komma

498

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free