Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knytarkrok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knytarkrok
Knäsvamp
Knytarkrok, se Skördemaskiner.
Knäa, se Pilört.
Knäamjöldagg, se Mjöldagg.
Knäckepil, se Pil.
Knäckesjuka, vridrost, en av rostsvampen Melampsora
pinitorqua förorsakad sjukdom hos tall. Svampen är
värdväxlande (se Rostsvampar) och bildar
sommar-och vintersporformerna på asp, medan
skålrost-(caeoma)-stadiet förekommer på årsskotten av yngre
tallar (mest i åldern 1—15 år). Dessa skadas ensidigt,
så att de förlora sin fasthet och böjas; ovan
angreppsstället dör skottet ofta men kan också fortleva och blir
då vanligen S-formigt krökt. Vid böjningsstället
framkomma större, gula pulverartade sporhopar. De yngsta
plantorna dö ofta av angreppet, de äldre få för längre
eller kortare tid vanställd form. På aspens blad
(undersidan) bildar svampen först små gula sporhopar,
senare mörkbruna skorpor. K. uppträder värst under
år med våt vår och försommar. — I yngre tallbestånd
inblandade aspar böra till förebyggande av K.
avlägsnas. Th. Lfs.
Knäledsgalla, se Exteriörbedömning.
Knäppare (fam. Elateridae). Till denna familj
skalbaggar hör ett flertal arter med långsträckt, bakåt
avsmalnande kropp och korta ben. Sitt namn ha de
erhållit till följd därav, att de, om de läggas på rygg
genom att kröka och hastigt räta ut kroppen kunna
kasta sig upp i luften och vända på sig. Då detta sker
hör man ett svagt knäppande ljud. K:s larver gå oftast
under namnet »rotmask», men ibland kallas de även
»jordmask» eller »fällmask» (jfr Jordflyn). De äro
cylindriska eller svagt plattryckta, vanligen ljusgula
Knäppare (sädesknäppare).
a förstorad skalbagge, b i naturlig storlek, c larv, d puppa,
e angripen sädesplanta, f huvud, käkar samt g sista
kroppsringen hos larven.
och alltid starkt glänsande. Den vanligaste arten är
randiga sädesknäpparen (Agriotes lineatus L.),
vilken blir 10 mm lång och till färgen är mörkbrun
med svagt antydda smala ljusare ränder på
täckvingarna. Larven av denna art har tillspetsad ändled,
vid basen på ryggsidan försedd med två mörkare
färgade grunda gripar. Flera av de närbesläktade
arternas larver ha kluven eller urnupen sista kroppsled.
Särskilt i gräsmarker äro sådana larver vanliga.
Knäpparlarver äro sedan gammalt kända som svåra
skadedjur på allehanda odlade växter, ej minst på
sädesslagen. Larverna leva hela sitt liv i jorden och angripa
därvid sädesplantorna strax under jordytan. Är säden
maskinsådd, kan man genom de gulnande bladen följa
larvernas vandring från den ena plantan till den andra.
I rotfrukterna och alldeles särskilt i potatisen äta de
sig in. I de så bildade gångarna inkommer jord och
kvarlämnas exkrementer. Larverna trivas helst i lös
och lucker jord, särskilt sådan, som håller en viss
grad av fuktighet. I samma mån som denna minskas,
avtaga djuren i antal. Efter vallbrott, i synnerhet
efter fleråriga gräsmarker bruka larverna visa sig vara
utomordentligt allmänna och göra då svår skada på
vad som än odlas på den öppna jorden. Skadegörelsen
blir desto betydelsefullare som larverna ha
utomordentligt lång utvecklingstid. Man räknar med ej mindre
än 5 år. Till sist förvandlas larverna till gulfärgade
puppor, som efter en kort tid, ev. en övervintring,
kläckas. De fullbildade honorna torde väl alltid lägga
sina ägg på gräsbevuxna platser. Under sådana
förhållanden böra gräsklädda dikesrenar kring åkrarna
undvikas. Intensiv bearbetning av jorden är också
till nackdel för dessa skadedjur, då de vid
jordbearbetningen lätt bringas i dagen och bli rov för fåglar eller
dödas av de tunga redskapen. Sker plöjning mitt på
högsommaren, blottas även pupporna, vilka äro
synnerligen känsliga för solvärmen, som gör att de fort
torka. I trädgårdstäppor kan man lätt insamla
knäppar-larver genom att på bestämda platser lägga ut
potatisbitar, vilka då och då vittjas. A. T.
Knäsvamp är en populär benämning för en utgjutning
i en slemsäck, som ligger under huden på framsidan
av framknäet. K. förekommer framför allt hos nöt
och uppkommer genom tryck, som i regel uppstår
därigenom att båspallen längst fram är ojämn, eller
att krubban och foderbordet äro så konstruerade, att
djuren vid foderupptagandet trycka frambenet mot
krubbkanten. K. kan växla avsevärt och i vissa fall
bli så stort, att det nästan släpar på marken, då det
kan genera djuren vid betesgången. I de flesta fall
förlöper K. utan sjukdomssymtom och tarvar ingen
behandling. Om K. blir infekterad eller särskilt stor,
kan en radikaloperation med utskalning av hela
knäsvampen vara tillrådlig. N. L.
.505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
