Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kol -
vid assimilationen, under återbildning av kolsyra och
vatten i de ursprungliga kvantiteterna. O. S-g.
Kolareskola, lägre undervisningsanstalt för utbildning
av kolare och kolareförmän. Tidigare funnos ett flertal
K. såväl fasta (Gammalkroppa i Värmland) som
ambulerande (Järnkontorets) och tillfälliga (vissa
skogsvårdsstyrelsers). Även anordnades kolarekurser, bl. a.
vid några statens skogsskolor.
F. n. finnes med Gammalkroppa skogsskola förenad
en K. (Järnkontorets), varjämte staten genom
domänverket vissa år anordnar K. (1939 vid Bispgården och
Skinnskatteberg). Enligt nu gällande plan för den
statliga skogsundervisningen erfordras bl. a. betyg från K.
för vinnande av inträde vid skogshögskolan och vid
statens skogsskolor. R. L-k.
Koldioxid, se Kolsyra.
Kolestcrin, se Mjölk och Lipoider.
Kolhydratdijjestion, se Fodersmältning.
Kolhydratenhct, se Fodervärde.
Kolhydrater är den gemensamma benämningen på
ett stort antal inom växt- och djurvärld
förekommande organiska substanser, sammansatta av
uteslutande kol, väte och syre. Vätet och syret förekomma
inom K. allmänt i samma proportioner, vari de ingå i
vatten, vilken omständighet givit K. deras namn. K.
utgöra huvudmassan av den vegetabiliska produktionen
och äro, jämte äggviteämnen och fetter,
huvudbeståndsdelar i djurens foder och i vår föda.
Medan växterna i huvudsak äro uppbyggda av K.,
är detta emellertid ej fallet med djur och människor,
vilkas viktigaste vävnadselement i stället utgöras av
olika äggviteämnen. Av djuren förtärda K. förbrukas
nämligen relativt snabbt vid den ständigt fortgående
förbränningen eller vävnadsandningen — snabbast
vid muskelarbete — under bildning av kolsyra och
vatten, och endast relativt små kvantiteter K. ingå i
djurens sammansättning i form av blodsocker och som
glykogen i levern och i musklerna. Leverns och
musklernas glykogen tjänar såsom upplagsnäring på relativt
kort sikt och förbrukas, i synnerhet vid svält, genom
andningen och vid muskelarbetet, som i huvudsak
underhålles genom förbränning av K. K. kunna
emellertid även tjäna till bildande av animala
reservnäringsämnen på längre sikt genom deras överförande i fett.
Man skiljer mellan flera olika klasser av K.,
nämligen enkla K. eller monosackarider (enkla sockerarter),
disackarider sammansatta av tvenne molekyler enkla
sockerarter, vilka förenat sig med varandra under
utträde av vatten, samt polysackarider eller högre
K., uppbyggda av ett större antal enkla K., likaså
under vattenutträde. Disaclcariderna kunna genom
kemiskt vattenupptagande sönderdelas i enkla K.,
polysackarider på samma sätt uppdelas antingen i
disackarider eller i enkla K.
- Kolhydrater
Bland de enkla K. (monosackariderna) märkas i
synnerhet följande viktiga ämnen, vilka i sin tur
indelas i pentoser (C5H10O6) och hexoser (C6H13Oe), allt
efter antalet i deras uppbyggnad deltagande kolatomer.
Till pentoserna höra arabinos och xylos, i likhet med
nexoserna och med disackariderna färglösa ämnen av
söt smak, lätt lösliga i vatten. De förekomma ej fritt
i naturen, men äro vanliga byggnadsstenar i ett ganska
stort antal växtprodukter, gummiarter (vedgummi
m. fi.), och kunna framställas ur dessa genom
behandling (hydrolys) med saltsyra. Sådana K., som i
huvudsak eller helt och hållet äro uppbyggda av pentoser,
benämnas pentosaner. De anses från
födoämnessynpunkt mindre värdefulla än de av hexoser uppbyggda,
högre K., då de hos människan och ett antal försöksdjur
ej visat sig kunna ersätta dessa eller rena hexoser.
En produkt, som i ganska hög grad består av
pentosaner, är kli, vilket därför från kolhydratsynpunkt är
mindre värdefullt än de mera stärkelserika
kraftfodren. De pentosaner (gummiarter) ur vilka arabinos
resp. xylos främst framställas i rent tillstånd, äro
gummi arabicum resp. majskolvarnas K.
Hexoserna äro synnerligen talrika, men endast
fyra ha någon mera framträdande betydelse i naturens
hushållning. Dessa äro druvsocker eller glykos,
fruktsocker eller fruktos, galaktos och mannos. De ha alla
sammansättningen CaH1206 men skilja sig från
varandra genom olika byggnad i rymden (stereoisomeri)
och därav betingade olikheter i fysikaliskt och kemiskt
hänseende. Dessa olikheter medföra emellertid även
olikheter i fysiologiskt värde, vilket i synnerhet
framträder i deras olika angripbarhet av mikroorganismer.
Druvsocker och fruktsocker, vilka tillsammans
uppbygga rörsocker (jfr nedan), ha emellertid en långt
gående likhet i värde såsom näringsämnen för djur och
människor.
Glykos (Glukos, Dextros) förekommer i söta bär och
frukter och utgör jämte fruktos en av
huvudbeståndsdelarna i honung. Även blodsockret, som till c:a
0,1 % ingår i de varmblodiga djurens blod, utgöres av
denna sockerart. Glykos uppbygger ensamt
maltsockret, stärkelsen och glykogenet samt cellulosan och är
en av huvudbeståndsdelarna i rörsocker (betsocker)
och i mjölksocker. Det kan framställas i godtyckliga
kvantiteter genom hydrolys av rörsocker eller stärkelse.
Handelns flytande glykos framställes i regel ur stärkelse
(majsstärkelse). Glykos är i rent tillstånd ett lätt, vitt
pulver av starkt söt smak och mycket lättlösligt i
vatten. Vattenlösningen är föga hållbar och angripes
lätt av förjäsande mikroorganismer (bakterier och
framför allt alkoholjäst). Vid dess förjäsning med jäst
uppkomma alkohol och kolsyra i ungefär lika
viktsdelar.
Fruktos (fruktsocker, Levulos) förekommer i natu-
.508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
