Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kooperation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kooperation -
på insatser eller återbärning på gjorda inköp. Det
sammanlagda insatskapitalet uppgick till 48,9 mill.
kronor samt reserv- och övriga fonder till 68,5 mill.
kronor. De allra flesta föreningarna äro anslutna till
Kooperativa* förbundet. Se även Föreningsrörelse.
G. Y—n.
Kooperativa förbundet, förening u. p. a., bildad 1899,
säte i Stockholm, intill 1904 såsom ett gemensamt
upplysnings- och propagandaorgan för
konsumtionsföreningar i Sverige, men efter sistnämnda år även
som konsumtionsföreningarnas partihandelsorgan. K.
har nu till ändamål att för sina medlemmars räkning
bedriva handel och produktion, att sprida kunskap om
konsumentkooperationen och bevaka dess intressen
på lagstiftningens område samt uppsamla sparmedel.
Till K. voro 1938 anslutna 719 medlemmar,
föreningar, varav två utgjorde de kooperativa
försäkringsföretagen. Livförsäkringsanstalten Folket och
Försäkringsanstalten Samarbete, en Svenska
hushållsföreningen samt nitton samorganisationer av
konsumtionsföreningar. K. är uppdelad på en
organisationsavdelning och en affärsavdelning. Till
organisationsavdelningen höra sekretariat, arkiv, bokförlag,
studieavdelning, revisionsavdelning samt tidskrifterna
Kooperatören och Veckotidningen Vi. Affärsavdelningen
är uppdelad på partihandeln, som består av ett 30-tal
varuavdelningar samt ett antal produktionsföretag.
Varuavdelningarnas omsättning uppgick 1938 till 229,8
mill. kronor och produktionsföretagens — omfattande
olje- och margarinfabriker, storkvarnar,
spisbröds-fabriker, skofabriker, läderfabrik, gummifabrik,
lconst-silkefabrik, porslinsfabrik, kassaregisterfabrik,
isoflex-fabrik, konfektionsfabrik, kcmisk-teknisk fabrik och
mejerier — tillverkningsvärde uppgick 1938 till 139,2
mill. kronor. G. Y—n.
Kopp, koppsten, se Murverk.
Koppar, kemiskt grundämne med tecken Cu,
förekommer sällan i gedigen form i naturen. Den viktigaste
malmen är kopparkis (CuFeS2; i vår nu viktigaste
gruva, Boliden, tillsammans med svaveljärn och
arsenik-haltiga kiser). K. är näst järn den tekniskt viktigaste
metallen, tack vare sina många goda egenskaper och
relativa prisbillighet: mjukhet, tänjbarhet, hållfasthet,
beständighet mot luft och vatten och stor elektrisk
ledningsförmåga. Koppar ingår även i en mängd legeringar
(se Metall).
I fuktig luft angripes K. under bildning av basiska
karbonat (ärg, grön »patina»), som skyddar mot vidare
angrepp. Vid upphettning i luften överdrages ytan
med svart kopparoxid. K. löses lätt av salpetersyra,
däremot vid vanlig temperatur icke av saltsyra eller
svavelsyra. Kopparsaltlösningar, liksom de
kristalliserade salterna själva, äro blå eller blågröna, och
fällas av alkalier under bildning av kopparhydrat eller
- Kopparbrist-
basiska salter; vid tillsättning av ammoniak i
överskott bildas dock en klar lösning av komplexa, djupblå
föreningar, vilken löser cellulosa, varpå en metod för
framställning av konstsilke grundar sig. K.
utfälles-ur sina saltlösningar som finfördelad metall av många
andra metaller, t. ex. järn och zink; därmed
sammanhänger, att K. i beröring med dessa metaller i
hög grad påskyndar deras förstöring (kopparnitat eller
kopparbeslaget järn rostar mycket hastigt.) Då lösliga
kopparföreningar äro mycket giftiga, bör metallen
icke få komma i beröring med livsmedel,
särskilt-sådana som innehålla syror eller surna.
På grund av sin giftighet äro kopparsalter mycket
använda som konserveringsmedel för trävirke och
som växtskyddsmedel (kejsargrönt, bordeauxvätska,.
vissa betmedel m. m.). Egendomligt nog tyckes K.
vara giftigare för många lägre organismer än för högre
djur och växter, för vilka små mängder K. är
oundgängligt.
K. bildar två serier salter: kuprosalter med envärd
metall och kuprisalter med tvåvärd. De förra äro ofta
obeständiga i luften, då de oxideras till kupriföreningar.
H. E-r.
Kopparbrist förekommer stundom, under extrema
förhållanden, inom jordbruk och boskapsskötsel.
Under normala förhållanden upptager en
hektarskörd koppar från marken, motsvarande omkring
25 gram av metallen pr år. I de flesta odlingsjordar
finnas spår av kopparföreningar, tillräckliga för en
assimilation av denna storleksordning, sannolikt för
en ytterst lång tid framåt. Vid utpräglad kopparbrist
har man, exempelvis efter verkställandet av
nyodlingar på extremt fattiga jordar, iakttagit
benägenhet för uppkomst av gulspetssjuka, företrädesvis på
stråsädesvegetationen och en därmed följande
nedsättning av hektarskördens storlek
(»Urbarmachungs-krankheit»). Man anser sig även ha funnit, att på
jordar, där brist på koppar (liksom vid manganbrist)
föreligger, ökad risk finnes för »förkalkning», d. v. s.
dåligt inflytande på skördens storlek och utseende även
av måttliga kalkgivor, som från andra synpunkter
kunnat vara mycket berättigade.
Även djuren lia ett oavvisligt behov av koppar,
visserligen i minimala kvantiteter, med fodret. I
vanliga fall tillfredsställes detta behov mycket väl genom
markvegetationens och därmed fodermedlens
kopparhalt. Då djurens behov av denna metall understiger
vegetationens, är det sällsynt, att fodermedlens
innehåll av koppar ej är tillräckligt för djurens behov.
Exempel på det motsatta förhållandet, d. v. s. att
både vegetationen och husdjuren, främst
stråfoder-ätarna (nötboskapen) lida brist på koppar genom
markens fattigdom på detta biogena grundämne,
förekomma emellertid och äro föremål för fortsatt studium.
.524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
