Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korn
Kornfibla
måttig kvalitet, Kenia är stråstyvt, högt avkastande
och har goda maltegenskaper och Maja skiljer sig
frän Kenia genom att det är något senare och har sämre
.stråstyrka. Primus I o. II äro foderkorn. Primus I är
avsett för tunga och kalla jordar, Primus II för lätta
ABC
Korn. Kärnor av Opalkorn (förstorade 6—7 ggr).
Sidoryggnervernas tänder synas från ryggsidan (A) och från
•sidan (B), Bukfårans och basalborstets utseende framgår
av (C). (Efter J. Holmgaard).
•och mullrika jordar i södra och mellersta Sverige.
Puke II har uppdragits för Svealand och södra och
mellersta Norrland. Det kan inte i avkastning mäta
sig med övriga tvåradiga K., men står närmare de
norrländska sexradskornen. Drake-korn lämpar sig
tör torvjordarna i södra och mellersta Sverige. Av
sexradskornen är Vega ungefär liktidigt med
lantsorter-na i övre Norrland och avsett för denna del av
Norrland. Dorekornet är ännu tidigare än Vegakornet, men,
•då det uppdragits på kalkrika jordar i Jämtland, passar
det endast för detta slag av jordar i Norrland, och kan
ersätta Vegakornet på de sura jordarna. Stellakornet
är avsett för kusttrakterna i södra och mellersta
Norrland och bör inte odlas i nordliga delarna. Det
sex-radiga Briokornet är avsett för södra och mellersta
Sverige.
Vid val av sort måste man i första hand taga hänsyn
till avkastning, stråstyvhet och tidighet. Proteinhalten
iör lios foderkorn vara hög, hos maltkorn låg; detta
senare bör dessutom ha en hög stärkelsehalt (över
80 %). Dessa två egenskaper äro hos ett bra maltkorn
jämte grobarheten och groningsenergien de viktigaste.
Odling. Det K., som nu odlas, utgöres nästan
uteslutande av vårkorn; endast i Skåne finner man
vinterkorn på mycket små arealer. Framför allt odlas K.
på torra kalkrika marker som på Gotland och Öland,
samt i Skåne. Även i Norrland odlas det i ganska stor
utsträckning till en icke ringa del beroende på dess
korta växtperiod och tidiga mognad. Den bästa
kornjorden är en kalkrik lättlera i god kultur, nyuppodlade
marker äro olämpliga Torvjordar kunna användas för
odling av foderkorn, men ej för maltkorn. På grund
av dels den korta vegetationsperioden dels K:s svaga
rotsystem och dåliga förmåga att upptaga svårlösliga
näringssalter ur jodren, måste det under
vegetationsperioden ha riklig tillgång till lättlöslig näring. Det
bör därför erhålla en god plats i växtföljden, gärna
efter en hackrensad gröda, och det bör gödslas tämligen
kraftigt. Naturlig gödsel är ej att rekommendera,
då man därigenom får ett ojämnt kornbestånd, med
vilket följer ojämn mognad och dålig kvalitet.
Superfosfat och kalisalt bör ges rikligt, kväve sparsammare
till maltkorn. Sådden skall ske tidigt, särskilt
betydelsefullt är detta vid maltkornsodling, då tidig sådd ger
högre kvalitet. Utsädesmängden bör vara 140—150
kg/har, men kan i vissa fall behöva ökas upp till 200
kg/har. Strimsjuka, sot och rostangrepp förekomma
ofta på kornet under växtperioden, och angrepp av
kornj ordloppor och nematoder äro inte ovanliga.
Skörden företages i fullmognadsstadiet och då K. är
mycket känslig för dåligt bärgningsväder, bör
bärgningen skötas med stor noggrannhet. K:s avkastning
varierar från 18—28 dt/ha kärna på de sämre
jordarna till 35—45 dt/ha på de bästa. Hektolitervikten
är hos tvåradskorn 66—72 kg och hos sexradskorn
64—70 kg. Halmskörden är i flesta fall 1—1 % ggr
kärn-skörden.
K. som fodermedel beräknas ha följande
sammansättning: 87 % torrsubstans, 2,6 % aska, 10 %
rå-protein, 9,3 % renprotein, 2 % råfett, 68 % kvävefria
extraktivämnen och 4,4 % växttråd. Ew. Å.
Kornagnar, se Agnar.
Kornhlariflujja. (Hydrellia griseola Fall.) kallas en
blott 2 — 2,5 mm lång flugart av bronsbrun färg.
Larven, som blir 3,5 mm lång, är vit och avsmalnande mot
bakändan, i vilken märkas två små mörkfärgade
taggar. K. jämte en närstående annan art lever som
larv och förpuppas inuti blad på våra sädesslag och
gräs, särskilt på havre och korn. Genom de ofta
talrika och vidlyftiga gångarna i bladen vissna dessa lätt,
vilket vid svåra angrepp kan återverka på axgången.
Vid angrepp på stråsäd bör tillväxten stimuleras
genom övergödsling. A. T.
Kornel! (Cornus) är ett till en liten familj, Cornaceæ,
hörande släkte, som hos oss representeras dels av
hönsbär (C. suecicä), en genom hela landet och
särskilt norrut spridd ört, dels av benkornell eller
hårdved (C. sanguinea), en i södra Sverige i skog ej
sällsynt buske med rödbruna kvistar, vita blommor i
kvast och svartblå stenfrukter. Denna planteras liksom
också några utländska arter. Bland dessa märkas
körsbärskornell (G. mas), som blommar tidigt med
gula blommor i huvudlika flockar och som har röda
stenfrukter av vilka gelé kan framställas. H. G. S.
Kornfibla, se Svartrot.
.528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
