Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristidsåtgärder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristidsåtgärder -
För att i möjligaste mån tillgodose jordbrukets
behov av arbetskraft vid mobilisering tog den
myndighet — Statens livsmedelskommission — som i
allt väsentligt var ansvarig för K. på jordbrukets
område, initiativet till bildandet av arbetsblock.
Genom medverkan av kristidsnämnderna i
kommunerna skulle brukningsdelarna gruppvis sammanföras
i »block», inom vilka medlemmarna borde biträda
varandra med arbetskraft samt gemensamt på
effektivaste sätt utnyttja inom blocket förefintlig
maskinell utrustning.
Genom propaganda och ändamålsenlig prissättning
för olika produkter avsågs att leda produktionen i
den för folkförsörjningen mest ändamålsenliga
riktningen. Det eftersträvades t. ex. att produktionen i
första hand skulle inriktas på de för människan
direkt njutbara vegetabilierna brödsäd, sockerbetor
och potatis, även om detta skulle ske på bekostnad
av foderväxtodlingen. Livsmedelskommissionens
åtgärder inriktades även på att framdriva odling av
tidigare mindre uppmärksammade fett- och
äggviterika växter, såsom raps, vitsenap, vallmo, oljelin,
sötlupin, bruna bönor och sojabönor.
Jordbrukets försörjning med konstgödsel stötte
under gödslingsåren 1939/40 och 1940/41 icke på
några egentliga svårigheter utom beträffande
fosforsyrehaltiga gödselmedel, där en viss reglering av
förbrukningen måste genomföras. Regleringen gick i
huvudsak ut på, att jordbrukarnas rätt att inköpa
fosforsyrehaltiga gödselmedel under året 1939/40
inskränktes till ungefär 80 % av förbrukningen
närmast föregående år. För året 1940/41 sänktes
tilldelningen till 75 % av 1939/40 års kvantitet.
Även regleringen av handeln med skördegarn samt
bränn- och smörjoljor kom att ingripa i jordbrukets
försörjning med driftsförnödenheter. Med avseende
på motorbränslet strävade statsmakterna att så snabbt
och friktionsfritt som möjligt få över
jordbrukstraktorerna från olje- till gengasdrift. Som ett organ
härför bildades på statligt initiativ Svenska
gengasaktiebolaget med uppgift att utföra
konstruktionsarbete beträffande gasgeneratorer samt att organisera
distributionen av aggregaten. Riksdagen anvisade
särskilda anslag för att förbilliga jordbrukarnas inköp
av gengasaggregat.
Handelsavspärrningen hade till följd, att importen
av sådana fodermedel som majs, oljekakor och kli
reducerades i hög grad eller helt upphörde. För
dessa varor infördes ransonering varvid tilldelningen
till en början sattes till 30 à 40 % av motsvarande
förbrukning år 1938. Då den starkt beskurna
tilldelningen av nyssnämnda kraftfodermedel befarades
få till följd att köparnas efterfrågan i skärpt grad
skulle inriktas mot melassen, blev även denna före-
- Kristidsåtgärder
mål för ransonering. Den genomfördes på i
huvudsak samma grunder som för oljekakor, kli och majs.
Fodersäden hade redan under hösten 1940 lagts
under beslag, men omkring årsskiftet 1940/41 gjordes
ett än kraftigare ingrepp, i det att jordbrukarna
ålades leveranstvång. För att utjämna den mycket
ojämna tillgången på fodersäd inom olika landsdelar
och för att tillgodose behovet av fodersäd utanför
jordbruket förelades sålunda jordbrukarna inom
Götaland, Svealand och Gästrikland att avstå
fodersäd till en kvantitet, som för varje gård beräknades
med ledning av den med fodersäd besådda arealen,
antalet djur att föda samt skördeutfallet i orten.
Den enskilde jordbrukarens rätt till handel med
fodersäd var redan på ett tidigare stadium reglerad
och kontrollerades genom vederbörande
kristidsmyndigheter.
Även stråfodret lades under statsbeslag och
försäljning i större omfattning fick endast ske efter
tillstånd av livsmedelskommissionen. För att i görlig
mån öka landets tillgångar på kreatursfoder tog
livsmedelskommissionen vissa initiativ rörande
tillverkning av cellulosafoder.
Regleringen av brödsädesförbrukningen ingrep i
många avseenden i jordbrukarnas rätt att förfoga
över sin spannmål. Sålunda utfärdades förbud mot
utfodring av råg och vete såvida spannmålen var
eller kunde göras tjänlig till människoföda.
Förmal-ningen av brödsäd underkastades fullständig kontroll
varjämte handeln med de viktigaste produkterna av
råg och vete reglerades. Jordbrukarnas försäljning
av brödsäd fick sålunda endast ske till vissa
godkända köpare.
I samband med allmän reglering av
fläskförbrukningen stadgades att svin endast fingo nedslaktas
antingen av slakterier med slakteritillstånd eller av
annan, som genom livsmedelskommissionen eller å
dess vägnar tilldelats särskild slaktlicens. Sådan
licens kunde t. ex. tilldelas jordbrukare för slakt till
husbehov.
Under hösten 1940 påyrkades från många håll
att konsumtionen av matfett — framför allt smör —
skulle ransoneras. Med hänsyn till befarad
utvidgning i tillverkningen av lantsmör och smyghandel
med sådant, tvekade myndigheterna att genomföra
de föreslagna åtgärderna. Omkring årsskiftet 1940/41
infördes emellertid ransonering. Denna hade då
föregåtts av förordningar, som dels i stort sett
begränsade lantsmörproducenternas kundkrets till att
omfatta mejerier och deras ombud, dels reglerade
handeln med mjölkskumningsmaskiner. Den försvårade
åtkomsten av sådana maskiner avsågs att sätta
spärr för större utvidgning av lantsmörtillverkningen.
(Den här lämnade redogörelsen avser endast de
.537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
