Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvävegödselmedel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvävegödselmedel -
Efter pågående ombyggnader av Alby och
Ljungaverk kommer deras gemensamma kapacitet att uppgå
till 11 000 ton N per år. Därtill kommer c:a 1 000
ton N från gasverken, vadan landets hela
kväveproduktion kommer att uppgå till c:a 12 000 ton N
under det N-förbrukningen exempelvis 1936 uppgick
till c:a 22 000 ton.
För närvarande saluföres hos oss följande K.:
% N
Chilesalpeter vanlig kvalitet..................16
» kornad » ..................16
Natronsalpeter, syntetisk........................16
Kalksalpeter, NORIG..............................15,5
Ljungasalpeter............................................15,5
» ............................................20,8
Ammoniumsulfat........................................21
Kalkkväve, oljebehandlat........................18, 19 och 20
» kornat....................................16 och 17
Beträffande de olika anförda K., se resp.
uppslagsord.
De olika K:s användning är betingad av deras
olika egenskaper samt grödans och jordens
beskaffenhet. Växterna synes vanligen upptaga kvävet i
form av NO/, och N03-kvävet synes också verka
hastigare och därmed ofta effektivare än NH4-kvävet,
och detta i sin tur hastigare och bättre än kväve i
organisk form.
Denna N03 kvävets hastiga verkan gör
salpeterslagen särskilt lämpade i de fall, då man önskar en
snabb effekt av kvävet, såsom fallet vanligen är
vid övergödsling av rotfrukter, beten etc.
Enligt föreliggande försöksresultat synas de olika
salpeterslagen i stort sett vara tämligen likvärdiga.
Endast till foder- och sockerbetor tyckes en säker
skillnad föreligga, i det chilesalpeter visat sig något
överlägsen till dessa grödor.
N03-kvävet kan ej fasthållas i marken, utan vid
genomrinning i jorden efter stark nederbörd
ned-sköljes det och uttvättas. Salpeterslagen böra därför
användas med en viss försiktighet i nederbördsrika
trakter eller vid tidpunkter, då man kan förvänta
riklig nederbörd, såsom exempelvis under
eftersommar och höst.
NH4-kvävet däremot absorberas i marken och är
därigenom skyddat för uttvättning. D. v. s. detta
skydd är endast temporärt, ty under normala
förhållanden nitrifieras NH4 till N03 i jorden och är
därmed utsatt för uttvättningsrisk. Sker
nitrifika-tionen i bevuxen jord, minskas uttvättningsrisken
därigenom, att nitratet upptages alltefter som det
bildas. Anhopning av nitrat i växande gröda är
nämligen en ytterst sällsynt företeelse.
För flertalet grödor har ammoniakkvävet en något
- Kvävegödselmedel
sämre effekt än nitratkvävet, men särskilt potatis,
havre och gräs utnyttja ammoniakkvävet mycket bra.
Detta anses bero på att dessa grödor kunna upptaga
NH4- direkt, utan att kvävet först behöver omvandlas
till N03’.
Kalkkvävet däremot måste alltid genomgå en rad
olika processer i jorden, innan dess kväve blir
upp-tagbart för växterna. Som följd härav verkar det
ganska långsamt. Det bör därför i första hand
användas i sådana fall, där man ej avser en omedelbar
verkan samt till växter med lång utvecklingstid.
Bästa verkan erhålles sålunda i regel till rovor,
kålrötter och havre, under det effekten vanligen blir
sämre, när det gives till övriga spannmålsgrödor,
vallar samt foder- och sockerbetor.
Kalkkvävets verkan är i hög grad beroende av
markens reaktion, och tack vare kalkkvävets höga
kalkhalt (c:a 60 %) erhålles i allmänhet bästa resultaten
på sura jordar.
Ammoniumsulfat är däremot ett s. k. fysiologiskt
surt gödselmedel och kommer därför bäst till sin
rätt på ej alltför starkt sura jordar.
Ammoniumsulfat är liksom exempelvis kalksalpeter ett
neutralsalt. Av det sistnämnda upptager emellertid växten i
första hand anjonen, och kalksalpeter kommer därför
att påverka jorden basiskt. Av ammoniumsulfat
upptager växten däremot katjonen. Anjonen kvarbliver
och därtill kommer att NH4’ vid nitrifikation övergår
till N03’, varigenom ammoniumsulfatets surgörande
verkan ytterligare ökas. S04" resp. N03’ bindes i jorden
vanligen vid Ca" och användning av ammoniumsulfat
leder därför till att jordens kalkinnehåll minskas.
De mängder kalk, som sålunda berövas jorden, äro
emellertid vid ordinär gödsling så små, att detta för
något så när kalkrika jordars vidkommande är utan
praktisk betydelse. Vid användning av
ammoniumsulfat på sur jord måste man däremot genom
kalktillförsel förhindra, att jorden ytterligare försuras.
Att så sker är speciellt viktigt beträffande
buffrings-svaga jordar.
För neutrala och alkaliska jordar är emellertid
ammoniumsulfatens fysiologiska surhet i vissa fall
till direkt nytta. Å dylika jordar förekommer
understundom s. k. gråfläcksjuka, vilken anses bero på
manganbrist eller på bristande förmåga hos växten
att upptaga mangan ur marken. Genom att gödsla
dylik jord med ammoniumsulfat sänkes
markreaktionen en aning, vilket ofta leder till att gråfläcksjukan
förebygges. Understundom betingas dock
gråfläcksjukan av brist på mangan och i dylika fall måste
givetvis mangan tillföras, för att sjukdomen skall kunna
förebyggas.
I likhet med kalkkväve innehåller Ljungasalpeter
fri kalk och är därför alkaliskt. Chile- och kalksal-
.551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
