Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kålflugor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kålflugor
Kålmott
K. (H. brassicae Bouché) lever på likartat sätt och
ansågs länge vara den viktigaste skadegöraren. K.
börja framkomma tidigt på försommaren och
framkläck-ningen av nya flugor fortsätter rätt länge. Honorna
avlägga sina spolformiga, vita ägg på plantornas
rothals eller på marken nära intill plantorna. Honans
-äggläggning fortgår till långt in på högsommaren.
Under sådana förhållanden sker äggens kläckning även
mycket ojämnt, varför larver i alla åldersstadier
samtidigt kunna anträffas. I genomsnitt torde larven
behöva 3 veckor på sig, innan förpuppningen äger rum.
Ur tidigt på sommaren tillkomna puppor torde en andra
generation flugor framkomma på högsommaren, medan
sent bildade puppor övervintra i jorden eller i rötter,
som blivit kvar i denna. På sådana växter som t. ex.
vitkål och blomkål leva larverna ytligt på de
relativt smala rötterna, vilka då lätt bringas i
förruttnelse. I kålrötter och rovor däremot tränga
larverna djupt in, varvid de så gott som alltid börja sitt
angrepp i rotspetsen. Då K. förekomma massvis, bli
sådana rötter snart alldeles förstörda, så när som på
den del av roten, som befinner sig ovan markytan.
Angreppet på rötterna visar sig snart, särskilt på
den tidiga blomkålen, ty angripna plantor skifta lätt i
Tött och gult och deras blad sloka. På de mera
motståndskraftiga rovorna och kålrötterna bli
sjukdomssymtomen ej så tydliga; blott ett eller ett par av de
äldsta bladen gulna och först, när hela roten är
genomrutten, faller blasten ned. Bekämpningsmedel lämpliga
att använda på större odlingar känner man ännu ej. Då
odlingsarealen är liten, kan man rätt bra skydda sina
plantor genom vattning med 1 g sublimat pr liter
vatten. Sublimathaltiga betningsmedel i en dosering
av 2,5 g pr lit. vatten kunna även användas. A. T.
Kålfly (Barathra brassicae L.) kallas ett mycket
vanligt nattfly, vars larver äro gröna med vanligen brun
rygg på sidorna begränsad av en gul linje. De
grön-ryggade larverna ha på ryggen tre vita avbrutna linjer
och snett riktade skuggliga, mörka streck, som på ll:te
leden bilda en hästskoformad teckning. Larverna
träffas ofta talrikt på vitkål och blomkål och sitta då
på dagarna väl gömda innanför bladen eller i
blom-kålshuvudena. De bli c:a 4 cm långa. På likartat sätt
leva också larverna av kålmottet*. Förutom direkt
skadegörelse genom gnagning förorena dessa larver
kålhuvudena med sina rikliga bruna exkrementer. Vid
skörden böra larverna rensas bort och dödas, särskilt
omsorgsfullt på blomkål, enär larver, som sitta inne i
huvudena, kunna vara nära nog alldeles vita. A. T.
Kålgallmygga (Contarinia nasturtii Kieff.) kallas en
insekt, som framkallar s. k. krussjuka på kålväxterna.
De ytterst små myggorna lägga nämligen sina ägg på
hjärtskotten, och larverna tränga ned mellan de späda
bladanlagen. Stundom blir ett angrepp så starkt, att
den angripna knoppen förtvinar och dör, medan de
äldre bladen växa till och därvid ofta vrida sig på
onaturligt sätt. Men ibland förmår en knopp växa ut,
varvid de tidigt angripna bladen bli helt eller partiellt
rynkiga. Angripen huvudkål blir i regel alldeles
värdelös. Tyvärr observeras sällan denna skadegörelse på
tidigt stadium. Förväntas angrepp, kan man så ut ett
par rader kålrötter långt före den normala sådden,
varigenom man har anledning hoppas, att befintliga
myggor lägga sina ägg på dessa fångstplantor, vilka
sedermera i god tid kunna förstöras. A. T.
Kålgallvivel (Ceutorrhynchus pleurostigma MARSH.)
kallas en blott 2—3 mm lång, starkt kullrig, svart
skalbagge med kort, smal, mot buken infällbar »snabel».
Larverna leva inuti kulformiga, ärt- eller nötstora
gallbildningar på rötterna av korsblomstriga växter.
De äro fotlösa, vita och krumböjda. Med denna
skadegörelse må ej förblandas liknande knöligheter, som
alstras av klumprotsjuka. Förekommer
huvudsakligen i södra landskapen. A. T.
Kålharkrank, se Harkrankar.
Kållapp, se Köttstyckning.
Kålmal (Plutella maculipennis Curt.) kallas en fjäril,
något större än en klädesmal. Framvingarna äro
svartgrå men ha längs framkanten ett gulaktigt, vågigt
band. K. lägger sina ägg på korsblomstriga växter,
gärna på kål och kålrötter samt rovor. De giva upphov
till gröna, ofta gulskiftande larver, som ha en på mitten
något tjockare kropp och som nå en längd av c:a 8 mm.
Man finner dessa dels på plantornas hjärtskott, som de
kunna illa sarga, dels på undersidan av bladen. Här
gnaga de fläckvis av huden och den underliggande
gröna vävnaden, så att överhuden blir sittande kvar
som en fönsterruta. Bli sådana skador talrika på ett
blad, brister det här och var och vissnar slutligen.
Larverna förvandlas till puppor inom små vita
spolformiga kokonger, som vanligen sitta fastspunna i
omedelbar närhet av någon av de gröna nerverna.
Under en vegetationsperiod utvecklas mer än en
generation. K. anställer stundom svåra skador på
rov-och kålrotsfälten. Svårast blir skadan i svackor och
på andra vindskyddade ställen. Som bekämpningsmedel
användas arsenikhaltiga medel, uppslammade i vatten
eller torra sådana. Till besprutning kan t. ex. användas
blyarsenat i en dosering av 3—400 g på 100 liter
vatten. A. T.
Kålmask, se Kålfjärilar.
Kålmjöldagg, se Mjöldagg.
Kålmolke, se Mjölktistel.
Kålmott (Mesographe forficalis L.) kallas en liten
fjäril med nästan triangelformade framvingar, som på
gul botten ha ett par mörka streck, snett riktade mot
vingspetsen. Larven är ljusgrön med 3 något mörkare
band på ryggen och en smal vit linje längs vardera
.555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
