Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kålrotssläde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kålrotssläde
Kärna
Kålrotssläde, se Kålrot och Rotfrukter.
Kålrotsupptagningsmaskin, se
Rotfruktsupptagnings-maskin.
Kåltistel, se Tistel.
Kålvass, se Säv.
Kälke, se Slädar.
Källa. En utströmning ur marken av vatten på en
punkt eller på en till sin omfattning mycket begränsad
yta kallar man K., under det att ett utsipprande av
vatten över större yta benämnes källsog. En
förutsättning för uppkomst av K. är i allmänhet växlande
permeabilitet (genomsläpplighet), varigenom det
nedsjunkande vattnet av ett ogenomsläppligt eller mera
svårgenomsläppligt lager av jord eller berg hindras i
sin rörelse nedåt. Allteftersom det svårgenomsläppliga
lagret är vågrätt, lutande, skålformigt, eller utgöres
av den högre liggande, uppskjutande sidan av en
förkastningsspricka o. s. v., kan man särskilja olika typer
av K.
Den genom en K. avrinnande vattenmängden är
beroende av vattenområdets storlek. Är detta tillräckligt
stort, kan en K. rinna året om med avsevärd
vattenmängd. Är vattenområdet litet, kan förekomma, att
K. utsinar under den mera torra årstiden. K., som
avleder vatten från stort djup, har relativt konstant
temperatur, i vårt land en värmegrad växlande
mellan omkring 6°—8° C. I andra trakter av jorden
förekomma källor med hög temperatur, stundom så
hög, att vattnet användes till uppvärmning av
bostäder.
På sin väg genom de lösa jordlagren eller i
berggrunden — vattnet framrinner i berggrundens sprickor
— löser vattnet koldioxid och vissa salter, ofta
kalcium-och järnsalter, varför ur källor framrinnande vatten
vanligen är hårt. Under förutsättning att salthalten
ej är för hög och att vattnet ej förorenats i de ytliga
jordlagren, lämnar K. ett dricksvatten, som fyller
stora fordringar, i det att källvatten är fritt från
mikroorganismer och uppslammade jordpartiklar samt
har frisk smak och lämplig konstant temperatur. Det
vatten, däremot, som förekommer i sjöar och
vattendrag, är genom förekomst av mikroorganismer samt
genom grumlighet, fadd smak, under sommaren för
hög och under vintern för låg värmegrad, sällan utan
särskild behandling och rening lämpligt som
dricksvatten. II. FI.
Källkrasse, se Krasse.
Källmyr, se Myr.
Källsog, se Källa.
Kämpegro, se Groblad.
Känselhår, se Hår.
Känselsinne, se Sinnesorgan.
Käringgigel, se Gigel.
Käringtand, se Gigel.
Kärl, se Ledningsvävnad.
Kärltörsök, se Gödslingsförsök.
Kärlsträng, se Ledningsvävnad.
Kärna användes för beredande av smör. Flera olika
typer av K. hava fordom använts såsom svängkärnor
eller gungkärnor. En av de äldsta typerna är
stöt-kärnan, vari en stav försedd med tvärstycke föres
upp och ned. Dylika användes än idag på sina håll
vid hemmatillverkning av smör. I den yrkesmässiga
mejeridriften användes ända till början av detta
århundrade den holsteinska K. Denna utgjordes av en
stillastående konisk träcylinder, på insidan försedd
med lister eller slagor, mot vilka grädden piskades vid
kärnvingens eller kärnrisets rotation. Sedan kärningen
verkställts, utfördes ältningen med en särskild
smür-ältningsmaskin.
De i mejerierna numera använda K. äro avsedda
både för kärning och ältning av smör och kallas därför
kärnältare. Därmed vinnes den fördelen, att
utrymmesbehovet minskas och arbetet blir lättare, samtidigt
som betydligt större gräddkvantiteter kunna behandlas
vid en kärning. Enär smöret från en kärning sköljes,
saltas och ältas i samma apparat, skyddas det för
föroreningar och dess sammansättning blir i stort
sett likartad. Själva kärningskärlet, kärntunnan, som
tillverkas av pitchpine, ek eller indisk teak, roterar
horisontellt. Metaller, såsom järn eller mässing böra
ej finnas innuti kärntunnan, då de kunna orsaka
smakfel å smöret. Man kan urskilja två typer av
kärnältare.
Den ena typen, kallad viktoriatypen, är försedd
med 1—3 par ältvalsar, vilka äro lagrade i
kärn-tunnans gavlar och medfölja vid tunnans rotation.
Kärntunnan hänger i stativet medelst i gavlarna
fästade centrala axeltappar. Den ena axeltappen, »den
främre», är lagrad i växelhuset, vilket innesluter
drivanordningen med kuggväxlar och kopplingar för
de olika arbetsmomenten. Kärntunnan har vanligen
två olika hastigheter, en för kärning 20—30 varv per
min. och en för ältning, 1,5—3 varv per min.
Ält-valsarna, som drivas med egen utväxling, hava vanligen
endast en omloppshastighet. Kärntunnan är försedd
med lock och siktglas, varigenom kärningsförloppet kan
följas.
Den andra typen, kallad simplextypen, är försedd
med lös ältapparat med ett par valsar, lagrade i en
ram, det hela monterat på ett med hjul försett stativ.
Denna anordning, som kallas ältvagn, är under
kärningen uttagen ur kärntunnan, men vid ältningen
skjutas ältvalsarna in i tunnan från ena gavelväggen.
Invändigt är kärntunnan försedd med medbringare,
som bearbeta grädden under kärningen och under
ältningen föra med sig smöret, så att det faller på
valsarna.
.557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
