- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
560

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsorgan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Könsorgan

Könsorgan

Könsorgan. Dessas uppgift är att frambringa nya
individer och därigenom trygga artens bestånd. Hit
höra deis de körtlar, som avsöndra könscellerna
(gameterna), dels organ för parning och fosterutveckling.

De hanliga K. utgöras av testiklarna, sädesledarna
och vissa accessoriska körtlar samt hanlemmen.

Testiklarna, vilka avsöndra säden, äro tvenne
ägg-formiga körtlar, som hos däggdjuren äro belägna i
pungsäcken. De bestå av en mängd slingrande rör,
som sammanhållas av bindväv. Den inre ytan av dessa
rör är beklädd med celler, som vid sin delning ge
upphov till sädeskropparna (spermatozoerna). Testikelns
kanaler samla sig till ett antal utförsgångar, vilka
bilda den s. k. biteslikeln, som ligger ovanför eller vid
sidan av den egentliga testikeln. Från bitestikeln
sammanlöpa utförsgångarna till en gemensam kanal,
sädesledaren.

Pungsäcken är genom en bindvävshinna delad i två
rum, ett för varje testikel. Den består ytterst av huden,
innanför denna finnes en hinna av glatt muskulatur,
och innerst beklädes pungsäckens vägg av bukhinnan,
som genom en öppning i bukväggen, bukringen träder
ner i pungsäcken och omsluter testiklarna. I denna
nedstjälpning av bukhinnan, den s. k. sädessträngen,
inneslutas såväl sädesledarna som de blodkärl och
nerver, som gå från testiklarna.

Sädesledaren är ett långt smalt rör, som sedan den
inkommit i bukhålan går i riktning bakåt och uppåt
och vid hanlemmens bas inmynnar i urinröret. Här
inmynna också tre accessoriska körtlar: sädesblàsorna,
prostata och cowperska körtlarna, vilka avsöndra ett
sekret, som utspäder säden och anses ha ett gynnsamt
inflytande på spermatozoernas rörlighet.

Sädens viktigaste beståndsdelar äro spermatozoerna.
Dessa äro egendomligt ombildade celler, bestående
av ett ovalt eller päronformat huvud, som innehåller
cellkärnan, en kort hals, vilken innehåller
centralkroppen, och ett trådlikt bihang, svansen, som är det
omdanande cytoplasmat. Spermatozoerna ha hos
husdjuren en längd av omkring 0,05—0,07 mm. I en enda
uttömning (ejakulation) avger hingsten 50—100 och
tjuren 2—7 cm3 säd. En mm3 säd innehåller under
normala förhållanden hos hingsten omkr. 100 000 och
hos tjuren 800 000 livligt rörliga spermatozoer eller
flera milliarder i ett enda ejakulat.

Hanlemmen (penis), vars uppgift är att vid parningen
införa säden i de honliga könsorganen, är fästad vid
bakre bäckenranden med sin bas samt ligger innesluten
i ett veck av huden, som kallas skåpet. Den består till
sin huvudmassa av en egendomlig vävnad, de s. k.
svällkropparna. Denna vävnad bildar ett svampaktigt
nätverk av bindvävstrådar och glatta muskelceller, vars
mellanrum äro mer eller mindre fyllda med blod.
Artärerna i hanlemmen inmynna nämligen till största

delen direkt i dessa mellanrum, och härifrån föres
blodet tillbaka av vener. Vid riklig blodtillströmning
sväller vävnaden upp, hanlemmen förlänges och får

Könsorgan. Fig. 1. Fortplantningsorganen hos tjur.

a testikeln, innesluten i pungsäcken, b bitestikeln, c
sädessträngen, e sädesledaren, f och k urinblåsan, g
sädesblàsorna, h prostata, 1 cowperska körtlarna, m
tillbakadragande muskel, n hanlemmen, omgiven av förhuden eller
skåpet p, 2 äntarmen, 3 hårtofs.

den för parningen nödiga styvheten. Hos tjuren och
baggen bildar hanlemmen i slappt tillstånd under
bäckenet en S-formig krök, som uträtas vid parningen.

Urinröret, som ligger i en fåra på hanlemmens undre
rand, omgives av en liknande svällkropp. Denna bildar
hanlemmens främre del, ollonet, genom vilket
urinröret utmynnar.

B. De honliga fortplantningsorganen äro: äggstockarna,
vilka avsöndra ägg, äggledarna, livmodern, i vilken
fosterutvecklingen äger rum, samt skidan, genom
vilken livmodern står i förbindelse med yttervärlden.

Äggstockarna (ovarierna) äro tvenne runda mjuka
kroppar. Hos stoet ha de en storlek som ett större
hönsägg, hos kon något mindre. De äro belägna i
bukhålan bakom njurarna, en på vardera sidan av
livmodern, hos kon tämligen långt bakåt mot
bäckenhålan. Äggstockens huvudmassa utgöres av en kärlrik
bindväv, i vilken förekomma en mängd blåslika
bildningar, de s. k. graafska blåsorna, eller folliklarna,
vilka innesluta äggceller. Dessa blåsor förekomma i ett
oerhört stort antal, hos yngre djur 100 000—200 000
eller ännu flera, och äro från mikroskopiska till
nötstora. En del av de graafska blåsorna genomgå en
utvecklingsprocess, varunder blåsan växer och närmar
sig äggstockens yta, väggen uppluckras och brister
till slut sönder. Innehållet i blåsan, äggcellen och
omgivande vätska, frigöres därvid. De allra flesta graafska

560

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free