Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Latrin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Latrin
Urin % Träck %
Vatten..................... 94—99 74—77
Kväve..................... 0,8—1,0 1,5—1,8
Fosforsyra................. 0,15 1,2—1,4
Kali....................... 0,2 0,4—0,6
Kalk...................... 0,02 0,6-spår
Människogödseln är följaktligen väsentligt
närings-rikare än gödseln från våra husdjur. Detta gäller
framför allt beträffande kväve och fosforsyra, under det
att kalihalten snarare är lägre i L. än exempelvis i
nötkreaturens spillning. Dessa skillnader betingas av
olikheter i födans beskaffenhet, i det människofödan
vanligen är liväve- och fosforsyrerik men kalifattig,
under det att kreatursfodrets sammansättning
förhåller sig omvänt.
Tillvaratagandet och lagringen av L. på fullt
tillfredsställande sätt erbjuder i praktiken stora
svårigheter. Ej nog med att en större eller mindre mängd av
urinen ej blir tillvaratagen, utan dessutom är såväl
dennas som träckens kväve utsatt för stora förluster
under lagringen. Vidare föreligger risk, att de
vattenlösliga beståndsdelarna i gödseln gå förlorade genom
uttvättning. För att förhindra detta bör L. tillvaratagas
ocli lagras på ogenomsläppligt underlag.
Vid lantbruk sker L:s tillvaratagande lämpligen
på så sätt, att man tillvaratar spillningen i täta kärl,
vilka tid efter annan tömmas i gödselstaden, där L.
blandas med de övriga gödselslagen. Denna anordning
bidrager ej endast till att minska förlusterna vid L:s
lagring, utan den möjliggör även en bekvämare och
lämpligare användning av L., än när den lagras enbart.
På grund av sin konsistens är det besvärligt att sprida
I., på tillfredsställande sätt, och vidare verkar rikliga
givor av enbart L. på grund av dess höga natriumhalt
strukturförsämrande på lerjordar.
Vid riklig tillgång på L., såsom i städer och andra
samhällen, söker man understundom minska den
obehagliga lukt, som vidlåder L., genom att blanda den
med kalk eller torvmull. Dessa blandningar bidraga
även att göra gödseln torr och därmed trevligare att
hantera. I förstnämnda fall erhålles s. k. kalkpudrett,
i senare torvmullpudrett. Dessa båda produkter äro
ganska olika ifråga om kemisk sammansättning. Vid
beredning av kalkpudrett försättes L. med bränd
kalk. Genom upptagning av vatten ur I,, övergår den
brända kalken därvid under värmeutveckling i släckt
kalk. Den höga värme, som vid denna process
frigöres, steriliserar gödseln med påföljd, att denna i
fortsättningen kan lagras utan nämnvärda förluster.
Men å andra sidan förorsakar kalktillsatsen, att L:s
ammoniakkväve förflyktigas, och metoden är på denna
grund förenad med stora kväveförluster.
Torvmullpudrettberedningen är i detta avseende
fördelaktigare, men på grund av den relativt höga
- Lavar
vattenhalten är torvpudrettens användningsområde
begränsat. Som medelanalys för de båda pudrettslagen
må anföras:
Kalkpudrett Torvmullpudrett
% %
Vatten................. 12,0 80
Kväve................. 0,4 1,0
Fosforsyra............. 1,0 0,3
Kali................... 0,45 0,4
Kalk.................. 58,0 —
Av sanitära skäl övergår man mer och mer till
vat-tenlclosetter. Detta gäller givetvis framför allt
beträffande städer och samhällen, men även på landsbygden
kan man märka en tydlig tendens i denna riktning.
Hos oss ledes vattnet från klosetterna vanligen ut i
något vattendrag, varigenom avträdesgödselns
växtnäringsämnen helt gå förlorade för jordbruk och
trädgårdsskötsel. Men ej nog härmed; ett dylikt
förorenande av vattendrag kan få otrevliga
konsekvenser. Man har därför på senare tid börjat vidtaga
åtgärder för kloakvattnets renande, innan det släppes
ut i sjöar etc., ocli frän dessa reningsverk torde en del
som gödsel eller jordförbättringsmedel användbara
produkter kunna utvinnas. Den vattenlösliga
växtnäringen går dock förlorad vid detta förfaringssätt.
Utomlands har man med växlande resultat sökt
använda kloakvatten från W. C. och liknande för
bevattning av jordbruks- och trädgårdsprodukter.
De s. k. Rieselfelder utanför Berlin äro exempel på
en dylik anordning. G. T-n.
Lava, se Bergarter.
Lavar kallar man en grupp av lägre växter, som äro
dubbelorganismer, uppbyggda av en svamp och en
grönalg eller s. k. blågrön alg. Svampbeståndsdelen utgöres
av vanliga hyfer, som omspänna gonidierna,
algcellerna. De bägge beståndsdelarna lia inträtt i en
symbios, ett slags bolagsförhållande till ömsesidigt
gagn, där dock svampen främst vinner pä samlivet.
I,, växa på jord, sten, bark eller trä, och böra väl
skiljas från mossor, med vilka de dock ofta
sammanblandas. L. äro rika på kolhydrater, dels svårlöslig
lavcellulosa, dels lavstärkelse eller lichenin, som
är löslig i varmt vatten och i matsmältningsvätskorna.
En del L. ha ekonomisk betydelse, såsom renlaven
(Cladonia rangiferina), som jämte andra L. utgör
renarnas huvudföda på vintern men som också i vissa
trakter, t. ex. i övre Dalarna, insamlas som foder åt
nötkreaturen. Försök, som under krisåren gjordes att
begagna av renlav efter utlakning av det ymnigt
förekommande bitterämnet framställt gelé (förslemmat
lichenin) till människoföda i form av inblandning i bröd
m. m., gåvo dock föga uppmuntrande resultat. Renlav
är gråvit, busklikt förgrenad och kan i skog bilda
vida mattor. Islandslav (Cetraria islandica), som är
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
