Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lufttryck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lufttryck
Lunginflammation
40° N. Man har dessutom två minima: Vid 60—70° N
och vid 10° N. Under vintern däremot finner man endast
ett maximum vid 30° N och L. stiger från polen till
denna breddgrad, varifrån det sjunker till ekvatorn
(0°). Vid en höjd av 10 km har förhållandena ändrats,
så att L. under sommaren stiger från polen ända till
10° N och under vintern ända till över ekvatorn. I
själva verket inträder denna förändring redan vid
2 km höjd. Denna tryckfördelning har en mycket
stor betydelse för den allmänna cirkulationen, då luft
strömmar från högre lufttryck mot lägre. Denna
strömning sker dock icke direkt. Luftströmmen avviker
nämligen på grund av jordens rotation ständigt åt
höger, om man tänker sig stå med vinden i ryggen.
— Då sådana olikheter i L. framträda vid
medelvärdesberäkning, kan man vänta ändå större skiljaktigheter
vid olika tillfällen. Detta är också fallet.
Tryckfördelningen är av avgörande betydelse vid studiet av
väderleksförändringar. Vid ett dylikt studium uppritas
kartor, på vilka man sammanbinder orter med samma
L. med linjer, som kallas isobarer. Dessa isobarer
bilda slutna kurvor, som förlöpa mer eller mindre
regelbundet kring områden, varest antingen L. är
mindre än omgivningens, cykloner, eller kring
områden, varest L. är större än omgivningens,
anticykloner. Dessa cykloner och anticykloner ligga
vanligtvis icke stilla utan röra sig, cyklonerna
tämligen regelbundet från väster mot öster, eller
i nordöstlig riktning. Vindarna blåsa med en
avvikning åt höger in emot cyklonernas centra och
med samma avvikning ut från anticyklonerna. Inom
cyklonerna äger en uppstigande rörelse av luft rum,
varför här luften då avkyles och nederbörd bildas. I
anticyklonerna har luften en nedstigande rörelse,
varvid dess relativa fuktighet minskas och luften blir
klar och nederbörd saknas. Cykloner uppkomma över
relativt varma områden, men anticyklonerna över
områden, som äro kallare än omgivningen. Relativt
varmt är området över Golvströmmen, i trakterna
av Island. Här ligga kalla och varma luftmassor nära
varandra och giva upphov till cykloner. Kalla områden
med kraftigt utbildade anticykloner påträffa vi över
det inre av nordliga Asien, varest en stark avkylning
under vintern äger rum. Under sommaren erhålla vi
dock här på grund av de lägre luftlagrens
uppvärmning genom strålning nästan stationära cykloner. I
trakterna längs ekvatorn ligger också ett stationärt
minimum. Däremot befinner sig i synnerhet över
haven i trakten av vändkretsarna väl utpräglade
maxima. Det s. k. Azorenmaximet spelar en betydlig
roll för våra trakters väderlek. Dessa
vändkrets-maxima uppkomma på grund av rent dynamiska
förhållanden. H. K-r.
Luktpion, se Pion.
Luktreseda, se Reseda.
Luktsinne, se Sinnesorgan.
Luktviol, se Viola.
Luktärt (Lathyrus odoratus) är en sydeuropeisk
ärtväxt, besläktad med våra vialarter och utmärkt av
sina vackra och välluktande blommor, alltid
purpurröda hos vildformen, men tecknade i vitt, rött eller
violett hos de talrika kultursorter, som numera finnas.
Den ställer emellertid ganska stora krav på jorden,
om den skall utveckla sig på önskligt sätt. H. G. S.
Lump benämnes den del av en trädstam, som på grund
av röta eller annat tekniskt fel avkapas (lumpas)
såsom oduglig till gagnvirke. Se Virkesdrivning.
R. L-k.
Lumpning, se Lump och Virkesdrivning.
Lund, se Löväng.
Lundgröe, se Gröe.
Lundvial, se Vial.
Lundvlva, se Primula.
Lungbrand, se Lunginflammation.
Lungemfysem, se Emfysem och Kvickdrag.
Lunginflammation eller pneumoni är en
inflammation i lungvävnaden. L. är ett vanligt förekommande
lidande hos samtliga husdjur. I de flesta fall orsakas L.
av smittämnen, men ofta fordras samtidigt, att djurets
motståndskraft på ena eller andra sättet blivit nedsatt,
t. ex. genom förkylning eller långa transporter. L.
uppträder ofta i samband med vissa
infektionssjukdomar, som lungröta hos häst, elakartad lungsjuka hos
nöt, svinsjuka eller svininfluensa, valpsjuka o. s. v.
Hos samtliga husdjur kan L. uppstå, om foder vid
sväljningen går ned i luftstrupen. Hos nöt tillkommer
ytterligare en orsak, nämligen främmande kroppar,
som intränga genom mellangärdet från nätmagen,
och i lungan åstadkomma en vargörande L. — Man
skiljer huvudsakligen mellan kruppös och katarral L.
Vid den förstnämnda bildas i lungalveolerna och
luft-rörsgrenarna fibrinöst, celligt exudat. Fibrinet
koagulerar och det inflammerade lungpartiet får härigenom
en fast konsistens eller blir förtätat. Den kruppösa
L. har vanligen ett typiskt förlopp. Djuren bli i
allmänhet plötsligt sjuka med hög feber, vilken i regel håller
sig 8—12 dagar. Därefter börjar det koagulerade
exudatet upplösas och resorberas, varefter det
förtätade lungpartiet åter kan bli luftförande. Vid den
katarrala L. är exudatet i alveolerna och
luftrörs-grenarna slemmigt, varblandat. Lidandet uppstår ofta
ur en bronkit, och man talar ofta om en
bronko-pneumoni. Förloppet vid katarral L. är ej typiskt,
temperaturen kan växla avsevärt. I sådana fall, där
L. uppstått till följd av att en främmande kropp
nedkommit i lungorna via luftstrupen, kan i det
inflammerade området bildas en brandig process, s. k.
lung-brand. Symtomen visa sig då i allmänhet med mycket
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
