Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lövträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lövträd
Löväng
på grund av sin ved, ss. teakträdet (Tectona grandis
L. fil.) i Ostindien, Birma, Siam och på Java. Trädet
är föremål för ordnad skogsskötsel och lämnar det
bästa skeppsbyggnadsvirket. Mahogni är i den moderna
trävaruhandeln benämning på ett träslag av vissa
egenskaper, ej på ett bestämt träd. Den äkta eller
amerikanska mahognin lämnas av Swietenia mahogni
i Västindien och Peru, men även andra tropiska L.
såsom eucalyptusarter, lämna en ved som går under
namnet mahogni.
Genom den årliga lövfällningen påverkas
näringsförhållandena gynnsamt. I skogsbruket eftersträvar
man därför en viss lövskogsiublandning i
barrbestånden. Sådan inblandning har på många håll
motverkats av skogsbetningen, enär betesdjuren gärna
förtära lövträdsskott. I mån som skogsbetet minskat
eller upphört har lövinblandningen ökat.
Ehuru L. i hushållningen spela en betydande roll,
nå de dock ej upp till barrträdens, beroende på
tekniska egenskaper av mindre gynnsam art. L. kan
i regel ej flottas, varför transporten från
otillgängliga skogar försvåras. Virkets styrka är i förhållande
till eg. vikten mindre. Varaktigheten är med några
undantag lägre. Å andra sidan har virket vanligen
en vackrare struktur, som gör det lämpligt till ex.
möbler, åtskilliga slöjdändamål m. m. Granskad
R. L-k.
Lövträdskräfta, äppelkräfta, sjukdom hos lövträd,
vilken förorsakas av arter av säcksvampsläktet Nectria.
Av särskild betydelse äro angreppen på frukt-, mest
äppelträd, vilka huvudsakligen förorsakas av N.
galligena. Svampen intränger genom sår, framkallade
av mekaniska skador, frost, insektangrepp o. d., och
föranleder, att partier av barken torka, spricka sönder
och bortfalla, så att den till större eller mindre djup
brunfärgade veden blottas. Kring kräftsåret bildas
genom de omgivande vävnadernas tillväxt upphöjda
vallar, ofta koncentriskt ordnade. Stundom sluta dessa
sig tillsammans över såret (»sluten kräfta»), I
kräftsåren förekomma mycket små, blodröda kulor,
svampens sporhus. Då kräftsåret är av större omfattning,
dör ofta de ovanliggande delarna av grenen. — L.
motverkas genom god dränering och jordbehandling,
undvikande av för stark kvävegödsling — kväve bör
ej påföras sent på året, emedan skottmognaden
försenas och faran för frostskador ökas — tillförsel av
kali och fosforsyra i tillräcklig mängd, undvikande av
frostlänt odlingsplats, odling av på orten fullt
vinterhärdiga sorter och bekämpande av andra
svampsjukdomar samt skadeinsekter. Kräftskadade mindre
grenar böra avlägsnas, sår på grövre grenar och stammar
fullständigt renskäras och tillslutas med ympvax eller
tjock, av blyvitt och linolja beredd oljefärg. Allt
bortskuret bör genast brännas. Th. Lfs.
Lövtäkt. Lövträdens blad ha ett relativt högt
näringsvärde, varför man insamlar och torkar löv för
vinterbehov, vilket kallas L. Numera sker L. huvudsakligen
för att erhålla ett billigt och hälsosamt
komplementfoder till får och kaniner under vintern. L. bör ske,
då bladen äro fullt utvuxna men innan de gulna.
Själva skörden sker med yxa eller skära, varefter
kvistarna med bladen bindas till kärvar och torkas,
varefter lövet förvaras liksom hö. Ibland repas bladen
från trädens grenar. Detta foder är näringsrikare,
men svårare att torka, än då bladen skördas samman
med de späda kvistarna. (Se Hjälp- och
nödfodermedel). F. J-l.
Löväng i egentlig mening är ett växtsamhälle, där
ädla lövträd stå parklikt grupperade kring större eller
mindre öppna ytor med en artrik ört- och
gräsvegetation. L. har uppkommit ur en blandskog av ek, lind,
alm, ask, björk, hassel m. fi. genom kulturpåverkan,
sannolikt under början av järnåldern. Den spelade i
våra förfäders hushållning en mycket stor roll; den
gav foder åt kreaturen (slåtter och under nödår
lövtäkt), ved och virke, bast, garvarbark och näver.
Den för L. karakteristiska blandningen av skog och
äng betingades av slåttern. Lämnas en L. åt sig själv,
återgår den till en sluten skog, lund. L. förekommer
därför endast i samband med bebyggelse. Den var
»bygdens klenod, i sin naturliga rikedom dess
skattkammare». (Sernander). Åkerns expansion under de
sista hundra åren gick väsentligen ut över L., och
numera återstår av densamma endast några obetydliga
spillror. Genom betning utarmas L. och övergår till
s. k. hage. H. O-d.
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
