Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Man- och svans-skorv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man- och svans-skorv
Margarin
Man- ocli svans-skorv är en form av eksem i
mankammen och svansroten hos häst. Orsaken kan i vissa
fall vara parasiter, i andra fall är en hudinflammation
av icke närmare känd orsak det primära. M. åtföljes
av stark klåda, varför hästen skrubbar sig mot
allehanda föremål. Härigenom blir huden sårig och så
småningom starkt förtjockad, varigenom taglen falla
av (tagelmask). Behandling: noggrann rengöring med
ljumt såpvatten. Sedan huden torkat, ingnides med
t. ex. rotanol-extrakt i olja, vilken behandling
upprepas några dagar. Skulle denna behandling ej göra
verkan, kan försök göras med svavelsalva. Hästen
bör genom lämplig uppbindning förhindras att skrubba
sig, vilket försvårar läkningen. N. L.
Mantal är en kameral beteckning för ett hemmans
skatteförmåga för c:a 200 år sedan. Den äldsta
beskattningen* var ganska jämnt fördelad, enär de flesta
jordbruk voro ungefär likvärdiga (jfr Jordnatur), och
M. betydde då antal män. Med uppodlingens
fortskridande samt växande social och ekonomisk olikhet blev
den lika beskattningen per jordbruk tryckande för de
mindre gårdarna och ett annat system utbildade sig.
Pålagorna utgingo mest som från början tillfälliga,
sedan stadigvarande gärder för leverans av vissa
persedlar, ett större kreatur etc., och rika och fattiga
bönder sammanfördes vid uppbörden i en gärd.
Vanligen ingingo 6 fullsuttna bönder (settingar) i en gärd.
Jordatalet utgjorde måttstocken på den till en
fastighet hörande jorden, och flera olika
beräkningsgrunder funnos, t. ex. i överensstämmelse med
myntsystemet markland, öresland, örtugsland och
penningland (1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar
i Svealand). Ett markland avkastade 1 mark i arrende
och var värt 24 mark, 1 öresland gav 1 öre (*/8
skålpund silver) och var värt 3 mark o. s. v. Mot
medeltidens slut stämde dessa jordatal rätt väl med
setting-talet, så att 16 öresland gingo på en setting och 96
öresland på en gärd. Ofta kommo 16 öresland på varje
fullsädes bonde, så att setting, bondetal och M.
sam-manföllo, d. v. s. 2 markland jord per M. eller hemman.
Då ingen skattskyldig bonde stod för mer än hel
gärd, helgärdsbonde, och således vad han ägde utöver
16 öresland ej drabbades av de dryga gärderna, utan
blott av den ganska obetydliga jordeboksräntan,
utfärdades förbud t. ex. 1360 och 1437 för bonde att slå
under sig mera jord, än han var fullsutten eller
fullsädes på. En annan väg beträddes av Gustav Vasa
1528 för att få utskylderna rättvisare fördelade,
nämligen en allmän skattläggning och jordrevning för att
lämpa M. bättre efter jordens värde. Han synes ha
tillmätt M. högt mot jorden, 6 à 8 tunnors utsäde,
d. v. s. 6 à 8 tunnland besådd jord och lika mycket i
träde (tvåskiftesbruk) eller 12 à 16 tunnland åker
per M. Klagomål höjdes också (1582 i medeltal 1 y2
à 2 M. per setting), förmedling (se Jordnatur) och bättre
skattläggning påyrkades. Denna upptogs av Gustav
II Adolf och genomfördes med Karl XI:s
indelningsverk och rotering (2 M. à 8 öresland per soldatrote).
Därefter fick M. ej rubbas, även om uppodling och
förbättring skett å hemmanet, och denna grundsats
fastslogs 1740 samt i Gustav III:s försäkran 23/2 1789.
I Norrland var det s. k. gärdemantalet proportionellt
mot jordatalet, så att 1 M. i Medelpad utgjorde 48
mål, i Ångermanland 24 seland, i Jämtland 6
tunnland, i Hälsingland 16 öresland o. s. v.
Efter grundskatternas och roteringens upphörande,
väghållningens omläggning m. m. har M. nu betydelse
blott vid jorddelning*. Å E-d.
Marasmius, se Brosksvamp.
Marbuske är en beteckning för ett genom
ogynnsamma omständigheter i sin utveckling hämmat träd.
Marbuskar förekomma både av gran och tall, men
särskilt margranen visar stor förmåga att utveckla sig
till ett normalt timmerträd, om den genom borthuggning
av högre skuggande träd får tillräcklig belysning. Ett
från M. utvecklat timmerträd av gran kännetecknas
av ytterst smala och täta årsringar närmast omkring
märgen i stammens nedre del, vilka sedan följas av
bredare. I urskog, där människans inflytande ej gjort
sig gällande, torde granen normalt genomgå ett
mar-buskstadium. Martall uppträder särskilt på myrar,
och sådana förkrympta träd, kanske ej ens meterhöga,
kunna uppnå hög ålder, såsom framgår av de talrika
men ytterst smala årsringar, som stamtvärsnitt
uppvisa. B. G. S.
Marehalm, se Sandrör.
Margarin är en smörliknande vara, i vilken ingår
fett, som ej är framställt ur mjölk. Metoden för
framställning av M. utarbetades i slutet av 1860-talet av
fransmannen Mège-Mouriez. M. bereddes ursprungligen
genom smältning och sammanblandning av djurfett
med växtoljor. Denna blandning kärnades
tillsammans med skummjölk. Djurfettet bestod av nöttalg,
som sönderdelats, tvättats och skilts från hinnor,
s. k. grevarna, genom smältning. Denna renade talg
(premier jus eller oleo stock) pressades sedan vid
omkring 30° C genom grova filtrerdukar, varvid det
mesta av talgens mera hårdsmälta beståndsdelar
(stearin och palmitin) stannade kvar i dukarna, och
dess mera lättsmälta del (oleomargarin eller oleo oil)
var färdig att användas vid margarinberedningen.
Oleomargarinet användes antingen enbart eller
tillsammans med skirat svinister (neutral lard) i blandning
med en flytande växtolja, vanligen jordnötsolja.
Sedan raffineringen av växtoljor hade nått en sådan
fulländning, att dessa kunde befrias från deras
innehåll av fria fettsyror, utan att oljans kvalitet skadades,
började man utbyta de animaliska fett ämnena i M.
627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
