Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margarin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margarin -
är utfärdad i Sv. förf. nr 355/1932 med ändring enligt
Sv. förf. nr 209/1933. E. C-g.
Margarinost, se Margarin.
Marginalmosse, se Myr.
Margran, se Marbuske.
Marietistel, se Tistel.
Markandning, se Assimilation och Näringsämnenas
kretslopp.
Markberedning. 1. Skoglig M. förekommer inom
skogsbruket huvudsakligen vid skogens föryngring och avser
att delvis avlägsna förekommande råhumustäcke.
Dess uppgift är att ge skogsfröet lättare tillträde till
mineraljorden samt att genom blandning av
humus-och mineraljord åstadkomma en snabbare
ämnesomsättning i jorden. M. sker antingen för hand med hacka
och spade eller med för ändamålet särskilt
konstruerade större redskap. Termen M. har även överförts
till betesområdet och betyder då iordningställande av
marken för betesändamål. 2. Bete, se Betesanläggning.
S. E-n.
Markbortfelder, se Rova.
Markegång, prissättning å varor och produkter, som
ifrågakomma dels såsom räntepersedlar (se
Frälseränta), dels vid betalning av arrenden in natura,
fastställes årligen i november av 4 deputerade, utsedda
av landstinget* (2 avgäldstagare, 2 avgäldsgivare).
Med stöd av officiella priskuranter fastställa de dels
årlig M. på årets skörd och vissa persedlar, dels
års-pris vid senaste årsskiftet å s. k. huvudpersedlar,
främst spannmål och smör, dels medelmarkegångspris,
medeltalet av senaste 10 årsprisen. Å. E-d.
Markinköpsfond, se Domänfonden.
Markkartering. Med M. menar man inom jordbrukets
område upprättande av särskilda gårdskartor
omfattande jordart och näringstillstånd. Den för
närvarande i vårt land vanliga karteringen av
åkerjorden omfattar åkerjordens.kemiska reaktion
—pH-värde —, som kan användas som måttstock för
kalktillståndet, vidare bestämning av åkerjordens halt av
växtlösliga fosfat- och kaliföreningar. De kemiska
undersökningarna måste givetvis föregås av en för
resp. fält representativ provtagning av jorden. Detta
kan ske antingen med spade eller jordborr och bör
göras av härför utbildad person. Vid provtagningen
är det av vikt att hänsyn tages till den för ögat
synliga jordartsvariationen. M. kan numera i flertalet
län ske genom hushållningssällskapets medverkan,
och de erforderliga analyserna verkställas vid de
kemiska stationerna.
I vårt land användes för närvarande uteslutande
svenska metoder vid markkarteringsanalyserna.
Fosforsyran bestämmes som laktatlöslig fosforsyra
och kalit som monoklorättiksyrelösligt kali, bägge
enligt svensken Egnér. De analysvärden, som man så-
- Marklära
lunda erhåller, korrigeras sedan med hänsyn till
plogdjup, jordens volymvikt och beträffande fosforsyra
även jordart och jordens kemiska reaktion. Efter en
dylik korrektion erhållas s. k. fosfat- resp. kalital.
Genom ett stort antal parallella jordundersökningar
och fältförsök har man kunnat få fram vissa
gränsvärden för: »mycket otillfredsställande»,
»otillfredsställande», »tämligen tillfredsställande»,
»tillfredsställande» och »mycket tillfredsställande» fosfat- resp.
kalitillstånd hos jorden. Dessa gränsvärden anges av den
kemiska stationen på resp. markkarta. På kartan
anges i allmänhet dessa olika tillstånd hos jorden med
olika färg. Priset för kartering torde f. n. (1941>
kunna beräknas till 5 à 7 kr pr ha om kartor över
egendomen förut finnas. Om sådana saknas, ökas
ha-priset med kostnaden för uppmätning och
upprättande av primärkarta. Dessutom tillkommer en del
handräckningsarbete. En tillfredsställande M. ger
jordbrukaren förbättrade möjligheter att rationellt
gödsla sin jord och är dessutom mången gång till god
vägledning vid valet av gröda. M. betalar sig därför
i allmänhet inom några få år. S. E-n..
Markkolloider, se Basutbyte och Kolloider.
Markland, se Mantal.
Marklära (pedologi) är läran om de översta mot
atmosfären gränsande delarna av jordskorpan, i vilka
delar de jordmånsbildande processerna äga rum.
Såsom självständig vetenskaplig disciplin är M. helt
ung. Dess framträdande i egen gestalt skedde nämligen
först under slutet av 1800-talet. Tidigare behandlades
M. såsom en mer eller mindre underordnad del av andra
vetenskaper, exempelvis geologi, agrikulturkemi och
klimatologi. Utvecklingen inom ämnesområdet kom
därför att tätt följa dessa vetenskaper åt. Särskilt
påfallande är detta ifråga om agrikulturkemien. Redan
Berzelius intresserade sig för processerna i marken t
samband med sina kemiska undersökningar. Justus van
Liebig, »agrikulturkemiens fader», kom att föra M.
avsevärt framåt i samband med sina undersökningar
om växtnäringsämnena. Även Albrecht Thaer har
lämnat markanta spår efter sig i den tidigare
mark-lärelitteraturen. Från honom härstammar bl. a. ett
klassifikationssystem för jordarter. Bland de män,
vilka med geologien som grund under 1800-talet förde
M. framåt märkes amerikanaren E. W. Hilgard. I
detta sammanhang kan även svensken Hampus v.
Post nämnas.
Äran av att ha brutit ut M. ur andra vetenskaper
och givit den en ställning såsom självständig
vetenskapsgren tillkommer ryssarna. De främsta namnen
äro här V. V. Dokuchaev (1846—1903), N. M. Sibirzev
(1860—1899) och den förres efterföljare K. D. Glinka
(1867—1927). Enligt den ryska skolan, vilken utgör
grunden till hela den moderna pedologien, betraktas
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
