Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Melon
Metall
är kraftigare. Utmärkta handelssorter och de, som vi
oftast se på våra torg, äro: Köpenhamns torg, nästan
slät; Petersens nät, avlång med vackert ådrat skal;
Stormig, nästan rund, starkt gul, och Trystorp med helt
orangefärgat kött. Grönt skal men laxfärgat kött har
den engelska kvalitetsmelonen Superlativ, och som
exempel på en grönköttig M. för finsmakare kan
nämnas Kungsmelon.
Kulturen måste i vårt land försiggå under glas
endera i växthus eller drivbänk. Kulturen är i princip
densamma som för drivgurkor med undantag av att
M. ej sätter frukt utan befruktning. Finnes ej insekter
i tillräcklig mängd, måste alltså konstpollineras, vilket
tillgår så, att man med ståndarna hos en hanblomma
bestryker honblommans stift. Detta bör upprepas ett
par gånger för varje blomma, så att man är säker på
att stiftet vid något tillfälle varit mottagligt. I drivbänk
plägar man sätta in en skål med honung för att locka
in bin eller andra insekter. S. G-n.
Melot, se Sötväppling.
Membranpump, se Pumpar.
Membranslcm, se Mjölk.
Memorial, se Bokföring.
Mendels klyvninj|slajj, se Ärftlighetslära.
Mentlia, se Mynta.
Menyantlies, se Vattenklöver.
Merinofår, se Fårraser.
Mesa, se Kalkning.
Mesost. Genom inkokning av vassle erhålles M., som
till större delen består av mjölksocker. Vasslen inkokas
i mesostkokare, som utgöras av koppar- eller
järnplåtkar med dubbel botten, där ånga inledes i rör.
Inkokningen tager 3 à 4 tim. Mot kokningens slut
röres mesostmassan kraftigt för att förhindra
på-bränning. Ju längre inkokningen fortsättes, desto mer
tjockflytande och desto brunare blir massan. När
mesostmassan är lagom tjock, öses den över i en
särskild mesoströrare för vidare bearbetning, tills den
svalnat, så att massan blir smidig och jämn. Om
vasslen försättes med grädde, erhålles en fetare och
smidigare M. M., beredd av vassle, erhållen vid
tillverkning av hclfet ost, innehåller c:a 4,5 % fett, 10 %
äggvita, 60 % mjölksocker och 6 % salter. Av 100 kg
vassle, erhållen vid tillverkning av helfet ost, fås
c:a 8,5 kg M. God M. har mild, söt smak, jämn, smidig
och något seg, men ej spröd eller sandig konsistens.
Färgen är mer eller mindre gulbrun. E. C-g.
Mesostkokare, se Mesost.
Mesoströrare. se Mesost.
Metall. I. De kemiska grundämnena bruka indelas i
två stora grupper, M. och metalloider. De förra
kännetecknas av ogenomskinlighet, »metallglans», samt
förmåga att väl leda värme och elektricitet,
sammanhängande med metallatomernas innehåll av lätt-
rörliga och lätt avspaltade elektroner. I lösningar
bilda därför de flesta M. positiva joner; deras hydroxider
äro i allmänhet baser. M. indelas ibland i lätta och
tunga, allteftersom de äro lättare eller tyngre än sina
oxider; till de förra höra t. ex. alkalimetallerna (natrium
och kalium m. fi.), de alkaliska jordartsmetallerna
(kalcium, barium, magnesium m. fi.) samt de egentliga
jordartsmetallerna (av vilka aluminium är den
vanligaste). Till de tunga M. höra ädelmetallerna (så
kallade på grund av sin beständighet) guld, silver,
platina m. fi., vidare de »oädla», av vilka må nämnas
mangan, zink, järn, nickel, bly, tenn och koppar.
II. I tekniskt språkbruk betyder M. ofta detsamma
som legering, alltså en blandning av olika enkla M.
Följande må nämnas: Bronser äro legeringar av koppar
med upp till 30 % tenn (kanonbrons, lagerbrons,
klockbrons, myntbrons etc.); i en del »bronser» är
tenn helt eller delvis ersatt av andra M. (i konstbrons
och rödgods med zink, i aluminiumbrons med
aluminium, i kiselbrons med kisel, i fosforbrons med något
fosfor). Maskinbronser ha mycket växlande
sammansättning.
Vitmetall, t. ex. babbits med 85 % tenn, 10 %
antimon, 5 % koppar, användes i maskinlager; en annan
lagermetall innehåller 70 % bly, 20 % tenn och 10 %
antimon.
Mässing, legeringar av koppar och zink, finnes av
många olika sammansättningar och egenskaper. De
med en zinkhalt under 35 % äro lätta att kallbearbeta
(rödmetall, gulmetall), de med högre zinkhalt äro
smid- och valsbara endast i värme och vitare (ex.
Muntz M. med 40 % zink, deltametall med c:a 40 %
zink och c:a 2 % järn).
Slaglod för hårdlödning växlar till sin
sammansättning med de M., som skola lödas: för mässing
användes ett slaglod av t. ex. 50 % koppar och 50 %
zink. Vanligt lödtenn, »snällod», smälter redan vid
c:a 200 grader och är en tenn-blylegering.
Nysilver (»argentan») består av 50—70 % koppar,
10—25 % nickel och 20—30 % zink, bi itanniametall
av 90 % tenn och 10 % antimon, stilmetall av 80 %
bly och 20 % antimon; monelmetall av nickel (65—70
%) och koppar är en mycket motståndskraftig legering,
som erhålles direkt vid bearbetning av en kanadensisk
malm. Legeringar av krom, nickel och järn ha fått
stor användning i elektriska motstånd och ugnar.
Legeringar av aluminium med i allmänhet mindre
mängder av andra M. ha fått stor teknisk betydelse
på grund av sin lätthet, hårdhet och beständighet.
Av dessa må nämnas silumin med 11—13 % kisel,
magnalium med några procent magnesium,
duraluminium (mycket använd i flygindustrien) med 4 %
koppar och c:a y2 % av vardera mangan, magnesium,
kisel och järn. H. E-r.
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
