Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölk
Mjölk
Vatten % Fett 0/ /o [-Äggvita-] {+Ägg- vita+} % Socker /o Salter 0/ /o
Låglandsras . . 89,4 3,2 3,0 4,7 0,7
Svensk röd och vit boskap . . 87,5 3,8 3,3 4,7 0,7
Fj ällras ...... 87,6 3,6 3,3 4,7 0,8
Jersey........ 85,1 5,3 4,0 4,8 0,8
M:s färg och ogenomskinlighet beror på arten och
mängden av i M. förekommande fasta ämnen. De fasta
beståndsdelarna förekomma dels i vattenlösligt
tillstånd (mjölksocker och salter), dels kolloidalt
(äggviteämnen) och dels uppslammade eller emulgerade
(fettarter). Den gulaktiga färgtonen beror av fettets
färgämnen.
M:s specifika vikt är i medeltal 1,0315 och växlar
allt efter halten av fasta ämnen mellan 1,025—1,034.
M. kan anses såsom en blandning av följande tre
beståndsdelar:
Vatten................. 87,7 % med spec. vikt 1,00
Fett.................. 3,5 % » » » 0,93
Fettfri torrsubstans..... 8,8 % » » » 1,40
Mellan fett och fettfri torrsubstans förekommer ett
visst samband, i det ökning av fetthalten åtföljes av
ökning även av fettfri torrsubstans. Gräddens specifika
vikt sjunker med stigande fetthalt. 30-procentig
grädde har samma specifika vikt som vatten. Se även
Skummjölk.
M:s fryspunkt ligger vid 0,5°. Lämnas M. orörd
under frysningen, kommer en mindre del att hålla sig
länge flytande trots låg temperatur, och denna del är
rikare på fasta ämnen än den frusna delen.
Uppvärmes mjölkisen, är den först upptinade M. mycket
rik på fasta ämnen, och den sist upptinade synnerligen
vattenhaltig.
Skinn bildas på M:s yta, om M. uppvärmes utan
omröring. Detta beror huvudsakligen på den hastiga
avdunstningen från ytan, varvid mjölkens fasta
beståndsdelar koncentreras och klibba samman.
Gräddsättningsförmågan, se Grädde.
M:s kokpunkt är 100,2°.
M:s specifika värme förhåller sig till vattnets
specifika värme som 0,94 till 1. Mjölkfettets specifika
värme är 0,52.
M:s viskositet eller simmighet medför, att M.
häftar vid kärlens väggar mer eller mindre.
Viskositeten beror huvudsakligen av mjölkens halt av
torrsubstans, så att helmjölk har större viskositet än skum-
mjölk och grädde högre än helmjölk. Med stigande
temperatur avtar viskositeten.
M:s surhetsgrad bestämmes genom
undersökning av vätejonkoncentrationen. Normal, frisk M.
har nästan alltid svagt sur reaktion, pH cirka 6,7. Då
M. koagulerar, är pH-värdet cirka 4,7. I praktiken
bestämmes M:s potentiella surhetsgrad i Thörnergrader
(Th) eller Soxhlets-Henkels surhetsgrader (S-H).
Normal, frisk M. har cirka 17 Th eller cirka 6,8 S-H.
Självsurnande M. har 75 Th.
Mjölkfel kunna ge sig till känna redan vid mjölk
-ningen, eller också framträda de först kortare eller
längre tid därefter. Tung eller trög kallas M., som har
svårt att avskilja grädde. Felet framträder i regel
under siningstiden, då fettkulorna bliva mindre och
mjölkvätskan simmigare. Bitter och besk smak är ofta
beroende av mikroorganismer. Såväl bakterier som
jästsvampar kunna giva upphov till detta fel. Skämda
fodermedel, såsom mögligt hö, härskna oljekakor och
rutten potatis, kunna vara orsak till felet. Talgig smak
framkallas av mikroorganismer (från vatten). Rovsmak
uppkommer, om stora mängder rovor och kålrötter
eller blast därav användes vid utfodringen. Skämda
eller frusna rovor, förvarade i ladugården, ge ofta
anledning till att felet framträder kraftigare. Löksmak
förorsakas av lukt- och smakämnen i lökolja, som
finns i lökväxter, vilka trivas på godartade, kalkrika
jordar. Blåsur lukt och smak uppstår, när M. förvaras
någon tid, och oäkta mjölksyrebakterier äro
dominerande. Ladugårdssmak eller stallsmak erhåller M. genom
mer eller mindre osund ladugårdsluft, dålig renhållning
av korna, bristande renlighet vid mjölkningen m. m.
Fadd smak beror oftast på ensidig utfodring med
grönfoder, särskilt späd klöver och lucern samt
förekommer huvudsakligast under höstmånaderna. Smakfelet
undvikes genom att begränsa grönfodergivarna och i
stället giva tillskott av torrfoder, såsom hö och halm.
Dessutom böra korna ha tillgång till koksalt. Bismak
av olika slag upptar M. från luft, innehållande luktande
ämnen. Metallsmak får M., om den kommer i beröring
med rostiga kärl samt ytor av oförtent koppar eller
järnplåt. Lång och slemmig mjölk orsakas av bakterier,
som oftast finnas antingen i det sköljvatten, varmed
mjölkkärlen rengöras, eller i kornas dricksvatten.
Sur eller syrlig M. uppstår genom
mjölksyrebakteriernas verksamhet. Om M. förvaras vid hög temperatur
eller kommer i beröring med dåligt rengjorda kärl,
blir den ofta behäftad med detta fel. Vid sjukdomar
hos korna, framförallt vid juverlidande (mastitis) och
tuberkulos, kan M. förete abnorma förändringar av
hälsovådlig natur.
Sammansättningen av andra mjölkslag än
komjölk framgår av följande medelsiffror:
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
