Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölkning -
M:s början ävensom mellan M. av varje ko tvättas
händerna i rent vatten, som innehåller något kloramin.
Utgödsling, rykt och sopning får ej förekomma under
mjölkningsarbetet. Vid M. skola såväl händer som
spenar vara torra. Vid stripmjölkning, som tillgår på så
sätt, att tumme och pekfinger sammantryckta dragas
längs spenarna, fuktas vanligen fingrarna, så att de
lättare skola glida. Men såväl stripmjölkningen som
fuktandet av fingrarna måste utdömas såsom skadliga
för kon, och förfarandet är dessutom i hög grad
ohygieniskt. Man bör ej onödigtvis draga i spenarna, enär
bristningar i spenmuskulaturen lätt uppkomma, vilket
leder till hårdmjölkade och missbildade spenar. Endast
hos en förstakalvko med små spenar må omedelbart
efter kalvningen, om juvret är mycket svällt, en
ytterst försiktig stripmjölkning med torra fingrar
tillämpas.
Såväl huvudmjölkning som eftermjölkning
(ren-mjölkning) bör utföras enligt en viss metod. Den danska
veterinären Hegelund har utarbetat en god metod för
renmjölkning, men då den hegelundska metoden är
tidsödande och rätt svår att utföra, har den ej fått
någon större utbredning. Metodens grundidé är, att
juvret på tre olika sätt masseras och frotteras för att
åstadkomma retning i mjölkorganen samtidigt som
den sista och fetaste mjölken bättre utvinnes. En
förenkling av den hegelundska mjölkningsmetoden
beskrives nedan.
Den i spenarna från ena M. till den andra
kvarblivna mjölken är genom den inträngande stalluften
starkt bemängd med bakterier. Den första
mjölkstrålen från varje spene skall därför ej mjölkas i
spännen utan i en särskild kopp, som medelst ett par hakar
kan fästas på mjölkspannen. Om man befarar, att
juvret är angripet av juverinflammation, bör en
särskild undersökning av mjölken verkställas. Denna
utföres på så sätt, att två korta mjölkstrålar från varje
spene mjölkas på en svartmålad, med fyra platta
fördjupningar försedd träplatta. Det är lätt att på
plattan upptäcka, om mjölken är vattnig och
gulaktig eller om ostartade klumpar eller »trasor» finnas i
mjölken från någon av spenarna. Även mjölkens lukt
och smak kan därvid konstateras. Sjuka djur och
djur med juverinflammation skola mjölkas sist.
M. bör utföras från kons högra sida. Framspenarna
mjölkas alltid först. Högra handen skall mjölka vänstra
juverhalvans spenar. Handmjölkning skall utföras med
hela handen. Därvid fattar man med händerna kring
spenarna och ger juvret, i likhet med vad som sker
vid kalvens diande, några lätta stötar, avskiljer sedan
den från mjölkcisternen i spenarna nedrunna mjölken
genom ett hårdare grepp med tummen och pekfingret
kring spenen uppe vid juvret och sluter sedan fingrarna
kraftigt. Det är av vikt, att ej handen slutes på en
- Mjölkning
gång, ty effektiviteten blir då sämre och kon
förorsakas obehag, om en del mjölk oupphörligt pressas
tillbaka upp till mjölkcisternen. Först skall pekfingret
och tummen slutas, därefter lång-, ring- och lillfingret.
För varje nytt grepp föras händerna upp mot juvret
och ge detta en lätt stöt, varefter fingrarna i tur och
ordning slutas. Greppet kring spenarna får i viss mån
avpassas efter spenarnas längd. Om dessa äro långa,
får ej greppet göras för högt upp mot juvret. Ej heller
får greppet ske för långt ned på den avsmalnande
delen, där spenarnas slutmuskel är belägen. Ett tryck på
denna förorsakar kon smärta. Mjölkningen skall aldrig
avbrytas utan fortgå i lugnt, jämnt och kraftigt tempo,
tills främsta spenparet är tömt. Därefter fortsätter
man med de bakre spenarna, som likaledes tömmas.
Sedan går man tillbaka till framspenarna, vilka ånyo
urmjölkas. På så sätt urmjölkas alla spenarna tvenne
gånger och huvudmjölkningen, om den sker för hand,
är avslutad. (Se Maskinmjölkning.)
Huvudmjölkningen, vare sig denna utföres för hand
eller med maskin, skall alltid åtföljas av eftermjölkning
med särskilda renmjölkningsgrepp. Detta är
nödvändigt av flera orsaker. Även om huvudmjölkningen
är ordentligt utförd, stannar en del mjölk kvar i juvrets
körtelblåsor och mjölkgångar. Då det är den fetaste
mjölken, som är kvar i juvret och det är nödvändigt att
så stor del som möjligt av densamma avlägsnas, om
mjölkorganens produktionsförmåga skall bibehållas,
måste denna frampressas genom lämpliga grepp. Vid
eftermjölkning eller renmjölkning föras händerna upp
till juvrets översta del med början omkring vänstra
juverhalvan, omsluta så fullständigt som möjligt denna
juverhalvas tvenne körtelpartier och få därefter med
ett mjukt tryck glida nedåt, väl följande efter
juverkörtlarnas form ända ned till spenarna. Greppet
upprepas trenne gånger och på så sätt, att juverhalvan i
sin helhet kommer att utsättas för denna behandling.
Är ej juverhalvan allt för stor, brukar tre grepp vara
tillräckligt, för att hela denna skall komma under
behandling, vilket är nödvändigt. Vid sista greppet
få fingrarna omsluta den masserade juverhalvans
spenar och den nedrunna mjölken urmjölkas. Den
högra juverhalvan behandlas därefter på samma
sätt, och efter en fullständig urmjölkning även där är
mjölkningen avslutad.
Middagsmjölkning brukar i Sverige företagas vid en
mjölkmängd av över 15 kg, någon gång ned till 10 kg.
Verkställda undersökningar ha visat, att
mjölkmängden sjunker, då middagsmjölkningen upphör. Då
en ofta verkställd tömning av juvret har betydelse
för mjölkorganens upparbetande och vidmakthållande
av deras produktionsförmåga, får middagsmjölkningen
ej ses endast ur omedelbar kostnadssynpunkt. En
förstakalvko bör middagsmjölkas till en lägre mjölk-
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
