Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murbruk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Murbruk
Murverk
Den hydrauliska kalken tillverkas liksom luftkalk
av kalksten men med lägre kalkhalt och större lerhalt.
Skillnaden mellan kalksorterna består däri, att
luftkalken endast hårdnar i luften, medan den hydrauliska
kalken hårdnar i såväl luft som vatten. Bindemedlet
cement behandlas på annat ställe.
Kalkbruk är en blandning av kalk, sand och vatten.
Sanden bör vara fri från skadliga föroreningar såsom
humusämnen och salter. Lera bör icke förekomma i
större mängd än 3 %. Leran ger visserligen bruket
en viss smidighet, men kan i andra avseenden vara till
skada. Kornstorleken hos sanden brukar vid
murbruk ej överstiga 5,0 mm. Kornen bör vara av
varierande storlek, så att en tät bruksmassa erhålles. Den
vanligaste blandningsproportionen är 1 volymdel
släckt kalk på 3 volymdelar sand. Vid fetare
blandningar krymper bruket för mycket och vid för magra
blandningar blir hållfastheten dålig. Kalken, som
användes till bruksberedning, bör för undvikande av
»eftersläckning» lagras viss tid före användandet. Kalk,
som användes till murbruk, bör således lagras en
vecka och kalk till putsbruk 1—4 veckor. Ibland
tillsättes, kalkbruket med cementbruk och kallas då
cementblandat kalkbruk eller bastardbruk. Härvid
är kalkbrukets blandning vanl. 1: 3 och cementbrukets
1: 3 och beroende på, huru mycket cementbruk som
tillsättes, får bruket mer eller mindre av
cementbrukets egenskaper. Dylikt bruk användes, då hög
hållfasthet kräves, då mindre elastiskt bruk önskas
samt då god beständighet erfordras.
Vid användande av luftkalk erhålles luftbruk, som
endast hårdnar i luften. Vid användande av hydraulisk
kalk erhålles hydrauliskt bruk som även hårdnar i
vatten. Vad hållfastheten beträffar är tryckhållfastheten
2 à 3 gånger större än draghållfastheten. Brukets
benägenhet att krympa är ofta till stor olägenhet. Det
är härpå som ett murverkets »sättning» till största
delen beror.
Väderbeständigheten är hos luftbruk ej fullt
tillfredsställande men bättre hos hydrauliskt bruk.
Kalkbruk är ej eldbeständigt och kan därför ej användas
till eldstadsmurning där höga temperaturer förekomma.
Härtill användes eldfast bruk, som tillredes genom att
utröra t. ex. 2 delar rå och 1 del bränd, eldfast lera
med c:a 25 % vatten. G. B-r.
Murförband, se Murverk.
Murgröna (Hedera Helix) är en ständigt grön med hjälp
av häftrötter klättrande buske, hos oss inhemsk upp
till Mälaren och knappt odlingsbar längre norrut än
Uppland. Den kan krypa på marken men vill gärna
klättra uppåt trädstammar, bergväggar och murar.
På de vanliga vegetativa skotten äro bladen handlika
med tre till fem flikar, men på de fritt uppåtväxande
skott, som bli blombärande, äro de äggrunda, hel-
bräddade och utlöpande i spets, blommorna samlade i
flock, gröna, frukterna svarta bär, som först mogna året
efter blomningen. M. föredrar skugga och växer t. ex.
på trädstammar helst på nordsidan. H. G. S.
Murkla kallas svampar av olika släkten bland
disksvamparna. Fruktkroppen består av en fot och en på
denna sittande »mössa», vilken på ytan bär det
spor-alstrande lagret. Toppmurkla (Morchella esculenta)
är spridd över en stor del av landet, gärna bland
lövträd, där den framkommer på våren. Fruktkroppen har
vitaktig fot och mörk, kägelformig, på ytan gropig
mössa. Den är en synnerligen läcker matsvamp, som
med fördel kan torkas för förvaring. Stenmurkla
(Gyromitra esculenta) är också en förträfflig matsvamp,
som uppträder på våren i barrskog, ej sällan massvis
tillsammans. Mössan är här oregelbundet formad med
slingrande valkar på ytan, så att den påminner om en
hjärna. Hattmurkla (Helvella infula), även kallad
biskopsmössa, och H. lacunosa ha tvåkluven, på
ytan ganska slät mössa, brun hos den förra, nästan
svart hos den senare. De äro höstsvampar i barrskog
och goda som föda, men de böra som alla M. alltid
förvällas före tillagning (varvid vattnet borthälles),
då de stundom kunna ha giftverkningar, detta dock
endast i färskt tillstånd. H. G. S.
Murning måste alltid föregås av utläggning av stenarna
så att lämplig fogindelning erhålles utan allt för många
småstenar vid lodräta muravslutningar och dyl.
Stenarna skola läggas i goda förband, och alla fogar i
muren skola fyllas väl med murbruk. Alla murar i en
byggnad böra uppföras till lika höjd samtidigt, för att ej
ojämn belastning skall uppstå, vilket kan medföra
ojämna sättningar. Skola murarna fogstrykas, böra
motsvarande fogar komma mitt över varandra.
Fogstrykningen kan antingen ske samtidigt med
murningen eller också efteråt. I det senare fallet skola
fogarna kratsas väl till c:a 10 mm djup, vilket även skall
ske, då murarna skola putsas. Samtidigt som M.
utföres, inläggas torra tjärade träklotsar av fogens
tjocklek för fästande av karmar, foder och dyl. Vidare
inmuras förankringar, galler och smide samt detaljer
av naturlig sten m. m. M. bör ej företagas vid temp.
under 0°. Kan detta ej undvikas, bör sanden och
vattnet till murbruket uppvärmas, varjämte stenen bör
vara fullt torr. G. B-r.
Murverk består av naturlig eller konstgjord sten, som
sammanfogas med ett bindemedel, murbruk, som kan
utgöras av kalkbruk, hydrauliskt kalkbruk,
cement-eller cementblandat bruk, skifferbruk samt någon
enstaka gång lerbruk.
M. uppfört med genomgående naturlig sten är i
våra dagar ganska sällsynt utom till grundmurar. I
stället anbringas den naturliga stenen som ett
utvändigt skal med bakmurning av annat material. De
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
