Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myror ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myror
Målning
köksväxtsängar, rabatter och stenpartier, åstadkomma
skada huvudsakligen genom sitt undermineringsarbete,
ty där de ha sitt tillhåll torkar jorden ut och på platsen
befintliga växter vissna. M. bliva ibland även till
besvär därigenom, att de tränga in i husen och bilda
samhällen i väggar, trossbottnar o. s. v. Förutom
dessa mera tillfälliga inomhusgäster ha vi numera även
en mera stationär sådan, nämligen den s. k.
faraomyran (Monomorium pharaonis L.). Denna, som är gul
och blott några få mm lång, har införts med
handelsvaror till landet och anträffats i ett par av våra
hamnstäder, där den slagit sig ned i byggnader och förökat sig
i oerhörd grad. Endast genom upprepade begasningar
med cyanväte har man lyckats decimera djuren.
Då de förstnämnda arterna slagit sig ned i byggnader,
kan man vanligen utrota dem med enklare åtgärder,
t. ex. genom att strö ut derrispulver, där de ha sin
väg in, eller genom att förgöra dem med t. ex.
kol-svavla, som gjutes in, där man tror, att de ha sitt
samhälle grundat. I senare fallet måste största
aktsamhet iakttagas, ty kolsvavlan är ytterst eldfarlig (se
Skadedjursbekämpning). Samma medel kan man
använda i det fria under förutsättning, att det är torrt
väder, när derrispulvret strös ut, eller att man väl kan
täcka över samhällena, så att kolsvavlan ej för hastigt
avdunstar. I det fria kan man ibland förstöra ett
myrsamhälle genom att begjuta det med kokhctt vatten.
Sent på kvällen kan stackmaterialet jämte det levande
innehållet skyfflas ned i säckar, för att sänkas i vatten.
A. T.
Myrsyra (H. COOH, väte-karbonsyra) är den enklaste
organiska syran (se Karbonsyror). M. är en stark syra,
av kraftigt frätande egenskaper, i rent tillstånd en
färglös vätska. Finnes bl. a. i myror och brännässlor, som
försvarsvapen. M:s salter benämnas formiat. O. S-g.
Myrsäv, se Säv.
Myrtillus, se Blåbär och Odon.
Myskmadra, (Asperula odorato), en ört med
krans-ställda, lancettlika blad och vita blommor i glesa
knippen. Den förekommer upp till södra No]rland
och odlas ibland som prydnadsväxt. Den är
välluktande (kumarinhaltig) och användes i Tyskland
för vintillsats (maitrank). G. Dbg.
Myskmalva, se Malva.
Måbär (Ribes alpinum), en släkting till krusbär och
vinbär är en i södra och mellersta Sveriges skogsbackar
allmänt spridd buske med gröna blommor och små,
röda, äckligt söta bär. Den är en förträfflig häckväxt,
som väl tål skugga och med fördel kan klippas och bli
särdeles tät. H. G. S.
Målarfärg framställes av olika färgstofter samt
bindemedel, torkmedel m. m. Den beredda massan kan direkt
eller efter utspädning med lämpligt lösningsmedel
användas för målning av olika ytor.
Färgstofferna, som användas till målarfärgen, äro
antingen mineralfärger eller organiska färger. De förra
äro dels naturliga, dels konstgjorda, i vilket fall de
framställas av metaller och metallsalter.
M. benämnes i allmänhet efter det använda
bindemedlet, som även i hög grad avgör målningens karaktär.
Sålunda skiljer man mellan oljefärger, där bindemedlet
är linolja, limfärger, silikatfärger, caseinfärger,
kalkfärger, cementfärger m. m. Vid sammansättning av
en målarfärg måste man taga hänsyn till de kemiska
och fysikaliska egenskaperna hos icke endast
färgämnet och bindemedlet utan även hos de ytor, som
skola målas. Särskilt är det risk att måla puts- eller
betongytor, som ännu äro kemiskt aktiva. (Se även
Målning). G. B-r.
Målla är ett sammanfattningsnamn för arter av
släktena Chenopodium och Atriplex inom mållväxternas
familj. Det förra släktet har små, gröna, regelbundna,
tvåkönade blommor i knippen. Hithörande arter äro
dels strandväxter, gärna på uppkastad tång, dels
förekomma de som ogräs, på avskrädesplatser o. s. v.
Vitmållan eller svinmållan (C. album) är en ofta
bortåt meterhög ört med styv, räfflad stjälk och blad
av ganska växlande form, mjölhåriga på undersidan.
De saftiga bladen av denna liksom av den följande
kunna begagnas som spenat, men mest är den känd
som ett rätt besvärligt ogräs bland vårsäd och
rotfrukter samt i trädgårdar. De små svarta nötterna mogna
efter hand och avfalla, varefter de mycket länge kunna
bevara sin grobarhet både i jord och bland gödsel,
dit de också bruka komma med fodersäd. Vägmålla
Målla. (Vägmålla).
(Atriplex patulum) har delvis enkönade blommor;
honblommorna inneslutna mellan trekantiga skärmblad.
Dess uppträdande överensstämmer ganska nära med
vitmållans.Trädgårdsmållan(A. hortensis) är en
ganska högvuxen ört, ofta helt rödfärgad av antocyan,
som förr mycket odlats som spenatväxt men numera
är rätt ovanlig. H. G. S.
Målning utföres för att skydda materialet mot
förstöring, särskilt mot luftens och vätans inflytande. M.
utföres även för att göra ytan mera motståndskraftig
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
