Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målning -
samt lätt att hålla ren och för utseendets skull. För
detta ändamål användes en mångfald olika ämnen
och blandningar, vilka måste anpassas efter det
material, å vilket M. skall anbringas. Vidare måste hänsyn
tagas till de kemiska och mekaniska åverkningar, för
vilka M. kan utsättas. Anstrykningsmedlet utgöres i
allmänhet av färgstoff, som utgör det täckande och
färgande ämnet samt ett flytande ämne, som fungerar
som bindemedel.
Kalkfärg består av släckt kalk, utrört med vatten.
Kalken bör vara så ren och vit som möjligt. Kalken
utröres först med vatten till en tjock gröt samt utspädes
därefter till tunn konsistens. För att göra kalkfärgen
hårdare tillsättes ofta alun, vattenglas eller järnvitriol.
Kalkfärg kan även tillsättas med färgstofter, varvid
de senare upplösas med vatten, varefter blandningarna
sammanröras. Kalkfärg skall påstrykas så tunt som
möjligt, ty i annat fall flagar den lätt av.
Limfärg beredes av finslammad krita samt ett
färgstoff utrört i vatten. Till denna massa tillsättes
därefter limvatten, som utgör bindemedlet. Limfärg
användes huvudsakligen till invändiga putsade eller
pappspända ytor. Nyputsade tak- och väggytor böra
först överstrykas med såpvatten samt lämnas att torka,
detta för att förhindra fläckbildning samt färgens
benägenhet att flaga av.
Rödfärg användes i ganska stor utsträckning vid
utvändig målning av brädpanelade hus och skyddar
träet på ett tämligen betryggande sätt mot förstöring.
Till färgen användes ett färgstoff, som erhålles genom
bränning av järnoxid. Färgen kan tillredas på flera
olika sätt. Ett av dessa är följande:
I 60 liter vatten löses c:a 2,5 kg järnvitriol, varefter
5 kg rågmjöl invispas. Efter 15 à 20 minuters kokning
tillsättes 15 kg rödfärg, varefter det hela får koka
ännu en kvarts timme.
Trätjära är ett särskilt lämpligt bestrykningsmedel
för trä. Tjäran påstrykes vanligen två gånger varvid
en brun färgton erhålles. Vill man ha en ljusare
färgton, kan tjäran utspädas med linolja eller fotogen och
vidare kan färgtonen regleras genom tillsats av
färgstoff.
Trätjäran användes till utvändig bestrykning av
brädpanelade väggar samt portar och dörrar till
ekonomibyggnader o. dyl. Trätjäran är även lämplig
till bestrykning av stallinredningar. Härtill bör helst
användas ljus tjära av prima beskaffenhet.
Karbolineum användes för bestrykning å trä på
samma sätt som trätjära. Vätskan bör påstrykas tvenne
gånger och färgtonen kan här, liksom vid trätjära,
erhållas genom tillsats av färgstoff. Karbolineum är ej så
motståndskraftigt mot väderlekens inflytande som trätjära.
Kreosotfärg innehåller kreosotolja som bindemedel
samt är svagt gulaktig eller färglös. Önskad färgton
- Màngfålletorka
erhålles genom tillsättande av färgstoffer. I handeln
förekommer en hel mängd färdiga kreosotfärger med
starkt impregnerande verkan och även vackra färger.
Oljemålning användes till såväl utvändiga som
invändiga arbeten. Oljemålning å trä bör ej företagas
förrän detta är fullt torrt. Vid snickeriarbeten samt
finare arbeten skola alla kvistar och kådfläckar
överstrykas med schellaklösning. Sedan detta är gjort,
grundas träet med tunn oljefärg en gång. Efter det att
denna grundfärg torkat väl spacklas alla ojämnheter
i ytan med spackelfärg. Spackelfärg beredes av
vete-mjölsklister samt slammad krita och linolja. Då
spack-lingen torkat utföres slipstrykningen, varvid ytan
slipas med pimsten. Efter slipstrykningen följer
tvenne eller flera strykningar med ett par dagars
mellanrum samt med ganska tjock oljefärg. Vid finare
arbeten får man ofta spackla och slipstryka ytorna
flera gånger. Ytan kan göras blank eller matt. Vill
man ha en blank yta överstrykes denna med fernissa
eller också blandas fernissan i färgen. Vill man däremot
ha en matt yta uppblandas färgen med terpentin. En
sådan yta blir emellertid ej så varaktig och hållbar.
Vid oljemålning å järn skall detta först göras väl
rent genom skrapning och borstning. Utvändiga
arbeten av järn, som äro särskilt utsatta, skola först
grundas med tunn mönjefärg. I de fall då järnet skall
spacklas användes spackelfärg av mönja och linolja.
Vid strykning med oljefärg får ej zinkvitt eller färger
innehållande järn eller svavel användas.
Vid snickerier, särskilt inredningsarbeten, vill man
ofta ha ytan så behandlad, att träets struktur kommer
att bli synlig. Detta låter sig göra genom lasering varvid
först påstrykes kokt ren linolja och därefter mycket
tunn oljefärg, så att träets ådring lyser igenom. Ytan
strykes till slut med fernissa. Vid dylik behandling
måste givetvis träet vara av bästa beskaffenhet.
Fernissning är ungefär detsamma som lasering. På
den med linolja tvenne gånger strukna ytan skall, då
denna torkat, strykas med fernissa 1—2 gånger.
Användes ganska ofta för trägolv.
Putsade ytor, som skola oljemålas, måste vara absolut
torra och släta. En ny yta indränkes först med kokt
linolja samt spacklas, slipas och strykes därefter på
samma sätt som vid oljemålning å trä.
Vid omstrykning av oljefärgad yta skall denna först
tvättas väl med stark soda- eller såplösning. Denna
tvättning måste utföras särskilt omsorgsfullt vid
fernissade och blanka ytor, enär den nya färgen i annat
fall ej blir sittande. G. B-r.
Månblindhet, se Ögats sjukdomar.
Màngfålletorka, en tidigare använd benämning för
vissa digestionslidanden hos idisslare, då som
slutstadium inträdde en intorkning av bladmagens
innehåll. M. är en oegentlig benämning, och förstopp-
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
