Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Narkotiska ämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Narkotiska ämnen
Nattviol
ha tyvärr lett till missbruk såsom vanebildande gift
med förhärjande egenskaper gentemot patientens
arbetsförmåga och allmäntillstånd.
Bland sömnmedlen märkas kloralhydrat (se Kloral),
de svavelhaltiga produkterna sulfonal och trional,
samt vidare veronal och talrika med veronal
närbesläktade ämnen (barbitursyre-derivat, såsom luminal m.fl.).
O. S—g.
Nastier, se Växtrörelser.
Nasturtium, se Krasse.
Natrium, grundämne med kemiskt tecken Na, är en
lätt, mjuk, i luften obeständig metall, som vid
upphettning antändes och förbrinner med gult ljus. Vatten
sönderdelas häftigt (dock icke så häftigt som av
kalium) under bildning av natriumhydroxid. Dess
kemiska egenskaper äro mycket lika kaliums. De båda
metallerna förekomma i nästan samma mängd (2,2 %)
i den för oss kända delen av jordklotet, och båda
förelågo antagligen från början i silikat (fältspater).
Trots detta är deras förekomst numera mycket olika;
på grund av natriumföreningarnas i allmänhet större
löslighet ha deras mineral vittrat fortare och
natrium-salterna till större delen av vatten förts ut i
världshaven, där de förekomma i omkring 40 gånger så stor
mängd som kaliumsalterna, medan de senare efter
mineralens vittring i vida större utsträckning
kvarhålles i de lösa jordlagren.
N:s vanliga oxid kallas natron, hydroxiden
natronhydrat eller natriumhydroxid, i vattenlösning
natronlut; den är en stark bas, som har mycket vidsträckt
teknisk användning, bl. a. vid tvåltillverkning. Salterna
äro med mycket få undantag lättlösliga i vatten. Av
intresse äro bl. a. fosfaten, vilka fått användning som
foderfosfat, för avhårdning av vatten, i tvättpulver,
bakpulver, i textil- och porslinsindustrierna m. m.
Sulfatet (svavelsyrat natron, glaubersalt) förbrukas i
enorma mängder i sulfatcellulosaindustrien och i
glasindustrien.
N. upptages visserligen av växterna, men är för dem
icke av på långt när samma betydelse som kalium.
Mest tacksamma synas vissa från havsstränder
härstammande arter vara, såsom betor och sparris. För
djuren har N. relativt större betydelse, då de innehålla
ungefär lika mycket N. som kalium, huvudsakligen
som klorid i blodplasma och lymfa.
Se även Bikarbonat, Bor, Koksalt, Nitrat och Soda.
H. E—r.
Natriumdifosfat, se Mineralfoder.
Natriumklorat, NaC103, saltliknande förening, bl. a.
använt för utrotning av ogräs. Efter dikeskanter,
väg-bankar, på gårdsplaner, i trädgårdsgångar m. fi. platser
kan ali vegetation utrotas genom beströende med 5 kg
klorat pr 100 kvm höst eller tidig vår. Närstående träd
kunna också dödas. Så behandlad mark förblir bar
under minst ett är, varefter insådd av gräsfrö kan ske,
om så önskas. Åkertistel och hästhov på odlade fält
kunna utrotas genom utströende av 2 kg klorat pr
100 kvm på ogräsfläckarna i stubben strax efter
sädesskörden. Under höst och vinter nedtränger kloratet till
rotsystemen och dödar dessa, varefter det bortföres
med grundvattnet. Följande vår kan fältet besås,
åtminstone med havre, som är föga känslig för ev.
kvarvarande klorat. Faller föga regn under hösten,
så kan N. kvarstanna i jorden i sådan mängd att
grödan skadas följande vår. Detsamma kan bliva fallet
på svårgenomsläppliga jordar, t. ex. på styva lerjordar.
N. är således ett starkt växtgift. Det är även farligt för
människor och djur, om det förtäres. Det är även
eldfarligt såtillvida, att det tillsammans med lätt
antändliga ämnen t. ex. halm, damm o. d., blir ytterst
eldfarligt. Stötar, skrapningar eller minsta gnista kan
få en sådan blandning att fatta eld. A. Å.
Natriumklorid, se Koksalt.
Natriummonofosfat, se Mineralfoder.
Natronlut, se Natrium.
Natronsalpeter, syntetisk, se Kvävegödselmedel.
Natronvattenglas, se Vattenglas.
Nattblindhet, se Vitaminer.
Nattflyn (Noctuae) kallas vissa medelstora, rätt klumpigt
byggda fjärilar, vilkas vingar i vila hållas takformigt
eller platt lagda över bakkroppen och som merendels
äro klädda i dunkla färger, bruna, svartaktiga,
grå-melerade o. s. v. Även larverna ha ofta en dunkel
färgteckning och äro merendels utan iögonfallande
hårbeklädnad. De ha i regel 5 par bukfötter. Hit hör
en stor mängd arter, som leva på de odlade växterna,
ss. gräsflyet*, gräsrotflyet*, jordflyn*, kålflyn*,
slö-kornflyet*, tallflyet, vitaxflyet* och ärtflyet*. A. T.
Nattljus, gulltrav (Oenothera), växtsläkte med ett
30-tal amerikanska arter, vilka äro örter med vanligen
stora, gula blommor i ax eller ensamma i bladveck.
O. biennis är 2-årig och förekommer förvildad. Flera
andra arter odlas, t. ex. Missourinattljus (O.
Missouri-ensis), som har nedliggande stjälk. N. har speciellt
intresse ur arvssynpunkt. De första undersökningarna
rörande uppträdande av mutationer utfördes av
holländaren de Vries på N. G. Dbg.
Natt och dag, se Skepling.
Nattskatta, se Solanum.
Nattviol (Hesperis matronalis) är en högvuxen
kors-blomstrig ört, två- eller flerårig med lansettlika —
äggrunda, glest tandade blad och vita eller violetta blommor,
som dofta ganska starkt, i synnerhet på natten. Den
hör hemma i södra och mellersta Europa, och hos oss
är den på grund av gammal odling rätt allmänt
förvildad, så att den t. o. m. flerstädes kan räknas som
ogräs i trädgårdar. H. G. S.
44—905197
685
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
