Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturlig gödsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturlig gödsel -
Det tidigare allmänna bruket att giva höstsäden så
gott som ali N. eller i varje fall huvudparten därav
har visat sig vara mindre välbetänkt. Dels utnyttjar
höstsäden N. vida sämre än förut anförda grödor och
dels leder en stor N-giva till ökad liggsädesrisk.
G. T—n.
Naturligt urval, se Acklimatisering.
Naturras, se Ras.
Naturskydd. Genom lag av den 25 juni 1909 erhöllo vi
i vårt land de första fridlysningarna av
naturminnesmärken. Lagen stadgar bl. a.: »Område eller till
fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse
för kännedomen om landets natur eller på grund av
märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för
framtiden skyddas, må —–såsom naturminnesmärke
fridlysas». Med hänsyn till skyddsobjektens art kunna
fridlysningarna indelas i lokalbundna och allmänna;
de sistnämnda avse skyddsåtgärder för vissa
växt-och djurarter inom hela landet eller större delar av
detta. De lokalbundna skyddsobjekten äro
Nationalparker, naturparker och naturminnen. Nationalparkerna
äro såvitt möjligt orörda områden av svensk natur,
vilka för framtiden skola bevaras utan ingrepp från
människans sida; här är det sålunda förbjudet att
förstöra eller skada fasta naturföremål, att fälla träd,
att borttaga växter eller växtdelar, att jaga eller
fånga djur, att medföra hund, uppföra byggnad
o. s. v. Naturparkerna äro vanligen mindre än
nationalparkerna, skyddsbestämmelserna för dem äro mindre
stränga och fastställas från fall till fall. Till
naturparkerna kunna även vissa folkparker räknas.
Naturminnena äro enskilda föremål, träd, flyttblock o. s. v.
Målen för N. äro dels av vetenskaplig, dels av social
art. Det s. k. vetenskapliga N. syftar till att åt
eftervärlden bevara representativa landskapstyper — de
stora norrländska nationalparkerna motsvara också
väl detta önskemål — våra viktigaste
vegetationstyper, skogar, myrar, hedar, stränder och sjöar m. m.
Det sociala N. har till uppgift dels att ge svensk
ungdom begrepp om svensk natur och lära den förstå
sambandet mellan bygd och natur, dels att ge människorna
möjlighet till vederkvickande friluftsliv i ostörd eller
så gott som ostörd natur. Med den omfattning, som
friluftslivet under senare år erhållit, har denna sida
av N. fått en allt större aktualitet.
Naturskyddsrörelsen i Sverige räknar sina anor från
1800-talets senare hälft. Genombrottet kom dock
först 1904, då den store tyske naturskyddsmannen
prof. Conwentz höll en serie föredrag i Sverige. Med
anledning av en samma år i riksdagens andra kammare
av Karl Starbäck framburen motion igångsattes en
utredning, som år 1909 resulterade i förslag till
lagstiftningsåtgärder, vilka av riksdagen antogs.
Samtidigt fick landet 10 nationalparker. Förvaltningen av
- Nederbörd
naturskyddsärendena uppdrogs åt K.
Vetenskapsakademien, där den handhaves av en särskild kommitté.
Nämnda år bildades också Svenska
naturskyddsföreningen, vars ändamål enligt stadgarna är »att väcka
och underhålla kärleken till vår svenska natur och
arbeta för dess skyddande». Den utgav t. o. m. 1938
en årsbok »Sveriges Natur». Efter det samarbete, som
inletts mellan föreningen och Samfundet för
Hembygdsvård, ingår årsboken som en del av den av de båda
organisationerna fr. o. m. 1939 utgivna
publikationsserien »Bygd och Natur». Lokala hembygdsföreningar
och andra sammanslutningar ha också i större eller
mindre grad N. på sitt program. Under senare år har
det arbetats på att få N. anslutet till en fastare statlig
organisation. H. O-d.
Navclinflammation, se Fölsjukdomar.
Naverlönn, se Lönn.
Nederbörd. Alla de former, under vilka luftens
fuktighet utfälles på jordytan som is eller flytande vatten,
kallas N. N. mätes i den höjd flytande vatten, som
skulle täcka en yta, om intet av detta vatten rann
bort. Som höjdmått användes oftast millimeter. En
mm N. motsvarar en vattenmängd av 1 liter per kvm.
Vattnets utfällning på jordytan kan antingen ske
därigenom, att luftens fuktighet avsätter sig utan
längre fallsträcka på fasta föremål i form av is eller
vattendroppar, eller därigenom, att fuktigheten
kondenseras på större höjd och därifrån faller mot
jordytan i form av is eller vattendroppar. Bland de
förstnämnda nederbördsslagen märkas; rimfrost, dagg*,
glattis och slutligen på höga berg dimfrost. Glattis kan
uppträda, om relativt varm och tillräckligt fuktig luft
strömmar in över ett område, som har avkylts under
0°. Luftens fuktighet avsätter sig då som ett glatt
islager på alla avkylda föremål. Dimfrost på fjällen
avlagras under 0° direkt ur dimma i form av
vitglänsande ismassor, vars spetsar äro riktade mot
vinden. Dessa spetsar kunna nå längder över 1 meter.
Avlagringen uppstår därigenom, att dimpartiklarna,
som äro underkylda vattendroppar, vid anslaget mot
föremål fastna på dessa och frysa till is. Den N., som
dessa avlagringar åstadkomma, kan uppgå till 1 000 mm
eller mera per år. För vinternederbörden i högfjällen
spela dessa avlagringar en mycket stor roll. För största
delen av jordytan äro de nederbördsmängder, som i
form av regn eller snö falla mot densamma, av största
betydelse.
Den process, varigenom ånga övergår i flytande eller
fast form, kallas kondensation. Villkoret för ångans
kondensation är, att en avkylning äger rum, så att
mättningstrycket ernås (se Fuktighet). Vid
nederbördsbildning måste avkylning av stora luftmassor äga
rum. Detta inträffar, om luften erhåller en vertikal,
uppstigande rörelse. Härvid avkyles luften adiabatiskt,
687
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
