Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyssjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyssjuka
Näringsbehov
av trvnet bli mycket höggradig (se fig.). Vid
dubbelsidig N. blir trynet kortare och bredare än normalt,
och huden över trynet blir rynkig. På senare stadier
få grisarna bulldoggsnos. Hos en del grisar föreligger
ingen deformation av trynet, ehuru sektionen visar,
att en påtaglig atrofi av näsmusslorna förelegat. I
sådana fall brukar det enda symtomet vara
näsblödning, något som särskilt gäller för äldre djur. Ofta
äro dessa blödningar så kraftiga, att väggarna i kätten
kunna bli alldeles nedstänkta av blod. Hos suggor
inställa sig sådana blödningar ofta vid tiden för
förlossningen. Vid obduktion finner man, förutom de
redan under livet iakttagbara förändringarna i trynets
form, en ensidig eller dubbelsidig mer eller mindre
fullständig förtvining’ av näsmusslorna, samt vanligen
också en utpräglad näskatarr. Den kliniska diagnosen
är i lindriga fall mycket svår att ställa. I sådana
fall, där sjukdomen förlöper lindrigt, kan den därför
finnas i en besättning, utan att ägaren är medveten
härom.
Åtgärder mot sjukdomen synas huvudsakligen böra
komma ifråga i avelsbesättningar. Inköp av svin bör
ske endast från besättningar, som kunna anses vara
fria från sjukdomen. Om en ägare till en angripen
besättning vill göra sig fri från sjukdomen, synes
klokast att uppföda en frisk ungdjursbesättning, helt
avskild från den gamla besättningen. Innan man
ännu vet, huru stor roll en ärftlig disposition för
lidandet kan spela, är dock ej möjligt att angiva några
säkra riktlinjer för bekämpandet. N. L.
Nystande gång, se Gångart.
Nysört, se Achillea.
Nyttjanderätt, se Arrende.
Nålginst, se Ginst.
Näbbmöss äro mycket små, råttliknande däggdjur, som
lätt igenkännas på sin trynlikt förlängda nos. De ha
likformiga, skarpspetsade små tänder, lämpade för
att sönderkrossa och söndermala insekter och andra
småkryp. Den vanliga näbbmusen (Sorex araneus
L.) blir inberäknat den 4 cm långa svansen c:a 12 cm.
Ovan är den rödbrun-svart, undertill ljusare. Vanlig
är också den något större vattennäbbmusen
(Neo-mys fodiens Pall.), vilken ovan är svart och
undertill nästan vit. N. äro i verksamhet för att skaffa sig
föda hela året om. Denna består av insekter i olika
utvecklingsstadier och daggmaskar samt, då det är
fråga om vattennäbbmusen, av smärre fiskar och i
vatten levande andra djur. De på land levande N.
betraktas vanligen som »nyttiga», medan
vattennäbbmusen stundom anställer skada i fiskdammar. A. T.
Näckros (Nymphaea) är ett släkte av vattenväxter
med stora flytande blad från den på bottnen krypande
grova rotstocken. Därifrån utgå också de stora, hos vår
vanliga art (N. albo) vita blommorna. En varietet
av denna med röda blommor finnes i ett par småsjöar
på Tiveden och är ganska allmänt införd i
trädgårds-dammar. I sydligare länder finnas flera arter med röda
och med blå blommor. Vår vanliga gula N. eller
åkanna (Nuphar luteum) hör till ett närstående
släkte. H. G. S.
Näringsbehov. Vid utfodringens ordnande måste N.
kännas för olika djurslag och produktionsriktningar.
Ur praktisk synpunkt göres åtskillnad mellan N. för
underhåll och produktion. Dock föreligger ingen
principiell olikhet ifråga om näringens utnyttjande i
de två fallen. Underhålls fodret innefattar ej blott
den för kroppens grundomsättning erforderliga
näringen utan även den för djurens normala rörelse och
önskvärda kondition behövliga, enär djuren härvid
skola hållas på den näringsnivå, som erfordras för att
de skola vara lämpade för önskvärd produktion.
Produktionsfodret innefattar sedan den näring, som
behöves direkt för produktionsändamål, såsom för
tillväxt (uppväxande djur), för ansättning av
fettvävnader (fullvuxna djur vid gödning), för
sädes-produktion (tjänstgörande handjur), för
fosterutbildning (dräktiga hondjur), för mjölkbildning (mjölkande
eller digivande hondjur), för äggbildning (värpande
fjäderfän), för utväxande ull, hår och fjädrar (djur som
klippas eller rugga) samt för arbete (dragare).
Underhålls fodrets storlek sammanhänger främst med
kroppsytan, vilken vanligen beräknas efter djurens
levande vikt. Enligt Högan är grundomsättningen
proportionell mot levande vikten i 5/s potens, vilket
värde i allmänhet användas. För svin anser Breirem
5/9 potens vara lämpligare än s/8.
Underhållsfodrets storlek sammanhänger dessutom
med omgivningens temperatur, i det grundomsättningen
företer minimum vid den s. k. kritiska temperaturen.
Denna växlar med djurslaget, i det den för större
djur ligger vid omkring +15° C, för medelstora vid
omkring + 20° C och för små vid omkring + 25° C.
Stiger temperaturen över den kritiska, ökar
omsättningen, i det den fysiska värmeregleringen då sätter
in. Om å andra sidan temperaturen sjunker under den
kritiska, inträder snart kemisk värmereglering med
därav följande ökad omsättning. I praktiken kan den
vid fodrets upptagande och digestion uppkommande
termiska energien utnyttjas för kroppstemperaturens
uppehållande. Särskilt sedan det yngsta levnadsstadiet
passerats, uppkommer så stor mängd termisk energi,
att näring ej behöver tagas i användning för
kroppstemperaturens uppehållande, förrän yttgrtemperaturen
sjunker 5—10° under den kritiska temperaturen. På
vintern är dock detta stundom fallet, särskilt om djuren
hållas i dåligt ombonade stallar, varför mängden
underhållsfoder då stiger. Under sommarens varmaste
del ökar däremot ofta behovet av underhållsfoder som
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
