Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatursavel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreatursavel
Nötkreafursraser
ändamål är att genom sammanslutning mellan
närboende koägare underlätta hållandet av goda tjurar.
En förening kan för inköp av tjur erhålla ett
statsbidrag, som pr år räknat utgör högst I/10 av
inköpskostnaden, dock icke högre belopp än 350 kr.; detta
under förutsättning att hushållningssällskap eller
landsting lämnar minst lika stort anslag. Dessutom lämnas
bidrag till täckandet av minst halva årskostnaden för
tjurens försäkring. En tjurförening kan alltså i årligt
understöd från stat och hushållningssällskap erhålla ett
belopp motsvarande J/5 av tjurens inköpspris och
hela kostnaden för försäkring. Om icke årsunderstödet
helt åtgår för tjurens amortering, skall överskottet
fonderas och det får alltså icke förbrukas för andra
ändamål. För att en tjurförening skall erhålla
statsbidrag måste dess stadgar vara upprättade i enlighet
med av lantbruksstyrelsen fastställda grunder:
Antalet medlemmar skall vara minst 5, och minst halva
antalet av föreningens kor skola tillhöra brukare av
högst 40 hektar åker. Vidare skall tjuren vara
stam-boksförd och av den ras, som hushållningssällskapets
förvaltningsutskott bestämmer; språngrulla skall föras
enligt fastställda formulär.
Användning till avel. Tjuren kan, om han är väl
utvecklad, användas till avel vid 1 % till 1 % års ålder.
Till en början bör han dock endast användas sparsamt.
Äro betäckningarna någorlunda jämnt fördelade på
året, kan en fullt utvecklad tjur betäcka 70 à 100 kor
pr år. Vid mera sammanträngd betäckningstid kan
40 à 50 kor vara nog. Tjuren bör helst icke betäcka
mer än en gång dagligen. Skötes avelstjuren väl, kan
han bevaras fullt tjänstduglig i över 10 år. Exempel
finnas på tjurar som vid över 15 års ålder varit fullt
användbara till avel. Medelåldern för våra
tjurförenings-tjurar uppgår dock icke till mer än omkring 4% år.
Hondjurens första användning till avel bör rättas
efter kvigornas utveckling och kraft. Storvuxna,
kraftigt utvecklade kvigor böra betäckas vid omkr.
1 y2 års ålder, medan klent byggda och sent utvecklade
kvigor betäckas först vid 2 år.
Såsom fördelar av en tidig betäckning brukar man
anföra att uppfödningskostnaderna bli lägre, kvigorna
äro lättare att få dräktiga och
mjölkavkastningsförmågan främjas genom att mjölkkörtlarna tidigt
tagas i bruk. Nackdelar av en för tidig betäckning
äro att djurens kroppsutveckling hämmas och det
dröjer längre, innan kon kommer upp till full
avkastning samt att särskilt mjölkavkastningen under första
laktationsåret blir låg.
En sen betäcknings fördelar och nackdelar återigen
bli ungefär de motsatta. Kon bör normalt lämna en
kalv årligen och kan användas till avel, så länge hon
lämnar livskraftiga kalvar.
Kalvningstiden bör anpassas efter fodertillgången
under årets olika tider och efter prisläget på
produkterna.
Höstkalvning har vissa fördelar framför vårkalvning.
På många orter är det lättare att ordna en jämn och
tillfredsställande utfodring av mjölkkorna under
vinterhalvåret än under sommaren. Särskilt är detta fallet,
där man har en riklig saftfodertillgång under vintern
men lider brist på lämpliga beten.
Vårkalvning kan vara att föredraga på de egendomar,
där man har mycket rikliga beten samt där det är
förenat med svårigheter att ordna en fullt lämplig
vinterutfodring för högmjölkande kor.
Kan man genomföra en jämn utfodring under hela
året, är fri kalvning att föredraga, d. v. s. korna
betäckas och få kalva under årets alla månader. Detta
medför ett mindre antal gallkor och ger en mera jämn
mjölkproduktion, än om bestämd kalvningstid följes.
I. J-n.
Nötkreatursenhet, se Kreatur.
Nötkreatursgödsel, se Naturlig gödsel.
Niitkreatursrascr. Nötkreaturen tillhöra de slidhornade
djuren (Cavicornia el. Bovidae) inom de partåiga
hovdjuren (Artiodactyla). Släktena Bubalus (bufflar) och
Bos (nötboskap) bilda tillsammans oxdjurens
underfamilj.
Bufflarna förekomma som husdjur i Asien, Afrika
och sydöstra Europa. Släktet Bos indelas i
underavdelningarna pannoxar (gauren, gayalen och
banten-gen), Bos (vanlig tamboskap och zebu), bison och jak.
Bantengen förekommer som husdjur i sydöstra Asien
och jaken användes som rid- och lastdjur i
Centralasien. Bison är icke domesticerad. Zebun
(puckelboskap) spelar en ganska stor roll som husdjur i
Indien och Centralamerika, där den visat betydligt
större förmåga att tåla ett varmt klimat, än fallet
är med den vanliga tamboskapen. Typisk för
zebu-boskapen är den stora fettpuckeln över manken,
vilken kan uppnå en vikt på 25 kg eller däröver.
Nötkreatursraser. Zebutjur.
711
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
