Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatursraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreatursraser
Nötkreatursraser
stambok förts för rasen sedan 1877. Fullvuxna
ayrshire-kor mäta i genomsnitt 127 cm över manken, och inom
avelsbesättningarna uppnår man en medelavkastning
på 3 500—4 000 kg mjölk med 3,8—3,9 % fett. —
Till Sverige började man att importera ayrshireboskap
under 1840-talet och importerna fortsatte ända till
början av 1900-talet. Ayrshirerasen existerade här som
självständig ras intill år 1928, då den uppgick i svensk
röd och vit boskap.
Kerryrasen är en förädlad lantras, som uppdragits
ur gamla irländska boskapstyper. Kerrydjuren äro
helt svarta med långa, uppåtriktade horn. En
fullvuxen kerryko väger omkring 400 kg och lämnar
under goda utfodringsförhållanden en årsavkastning
på 3 000 kg mjölk med 4 % fett.
Jerseyrasen har på ön Jersey hållits fri frän
främmande inblandning under minst 150 år. En fullvuxen
jerseyko väger 350—400 kg och mankhöjden är 115—
120 cm. Huvudet är litet och starkt markerat med
insvängd profil, hornen små och fina.
Kroppsbyggnaden är torr och markerad, juvret stort och väl
utvecklat. Huden är gulfärgad, vilket särskilt
framträder på icke hårbevuxna delar och kroppsfärgen är
vanligen grågul, men alla övergångar finnas mellan
mycket mörk och gräddgul färg. Mjölkavkastningen
uppgår i genomsnitt till 2 500—3 000 kg, och mjölkens
fetthalt brukar ligga mellan 5—6 %. Rasen har
importerats även till Sverige och f. n. finnas
jerseybesättningar på Svartingstorp i Kalmar län och Torreby
i Bohuslän.
Guernseyrasen liknar jersey, men djuren äro något
större och kraftigare, mjölkavkastningen högre och
fetthalten något lägre, vanligen mellan 4—5 %.
Guernseydjurens färg är rödgul med vita tecken. Rasen
hålles på öarna Guernsey, Alderney, Sark och Herm
samt i södra England.
N. i Holland, Tyskland, Österrike och Schweiz m. fi.
länder.
I Holland och norra Tyskland dominerar den
svartbrokiga låglandsboskapen till antalet. Flera typer
finnas, för vilka skilda stamböcker-föras.
Den svartbrokiga låglandsrasen är av utpräglad
mjölktyp, huvudet är långt, hornen riktade
halvcirkel-formigt framåt, inåt och nedåt, kroppsbyggnaden
öppen, korset långt och brett och juvret väl utvecklat
med stora, vitt ställda spenar. Färgen är svart och vit
i stora, skarpt avgränsade fält, vanligen med vit stjärna,
hel eller bruten mank- och höftsadel och vit svanskvast.
Extremiteterna äro i allmänhet vita nedanför
fram-knä och has. En medelstor, fullvuxen låglandsko har
en mankhöjd på 135 cm och väger omkring 600 kg;
medelavkastningen uppgår under goda
utfodringsförhållanden till 5 000 kg mjölk pr år med en
medel-fetthalt på 3,3 %.
I Holland finnas två stamboksföreningar för
svartbrokig låglandsboskap, den friesiska och den
nederländska, och Tyskland har ett flertal underraser, var
och en med sin stambok; viktigast äro den oslfriesiska
och den ostpreussiska låglandsboskapen. Svartbrokig
låglandsboskap från Holland och Nordvästtyskland
har exporterats till ett flertal länder och rasen kan f. n.
betraktas som världens viktigaste mjölkras.
Groningerrasen har sitt avelsområde i norra Holland.
Den är en kombinerad göd-mjölkras med övervägande
svart färg. Huvudet är vitt med undantag av en
pigmenterad ring kring ögonen; dessutom äro djuren
vita utefter kroppens undre linje, nedtill på
extremiteterna och på svanskvasten.
Till gruppen röda och rödbrokiga låglandsraser kan
man föra den holländska Maas-Ijssel-Rhen-rasen och
följande tyska raser: den rödbrokiga låglandsboskapen
vid nedre Rhen och i Westfalen, den rödbrokiga
holsteinska marskboskapen, breitenburgerrasen, den
röda nordschleswigska rasen och anglerrasen.
Maas-Ijssel-Rhen-rasen har uppkallats efter floderna
med samma namn, och den har sitt viktigaste
avelsområde i sydöstra Holland. Djuren äro något mindre
och ha mera sluten kroppsbyggnad än den
svartbrokiga låglandsboskapen. Mankhöjden för fullvuxen
ko uppgives till 129 cm och medelavkastningen till
3 500 kg mjölk pr år med 3,4 % fett. Färgen är röd
med vita tecken.
Den rödbrokiga låglandsrasen vid nedre Rhen och den
röda westfaliska låglandsrasen överensstämma ifråga
om kroppsform, storlek och mjölkavkastning mycket
nära med den svartbrokiga låglandsboskapen.
Breitenburgerrasen är även rödbrokig, men djuren äro mindre
och ha en mera sluten kroppsbyggnad ån de
svartbrokiga och rödbrokiga låglandsraserna. Kornas
medelvikt uppgives till 550 kg och avkastningen till 3 500 kg
mjölk pr år med 3,4 % fett. Den rödbrokiga holsteinska
marskboskapen är en kombinerad göd- och mjölktyp.
Röda nordschleswigska rasen och anglerrasen ha sina
avelsområden i östra delarna av Schleswig-Holstein.
Båda äro helröda och behornade, förädlade lantraser.
Anglerrasen är av utpräglad mjölktyp; kornas
medelvikt uppgives till 450 kg och mjölkavkastningen till
omkring 3 200 kg pr år med 3,5 % fett.
Som höglandsraser räkna tyskarna i främsta rummet
Simmentaler (Fleckvieh), brun alpboskap (Braunvieh)
och algauerrasen. Utmärkande för dessa raser är ett.
grovt skelett och ett oxliknande utseende samt kraftigt
utbildad dröglapp.
Simmentalerrasen har sin utbredning i södra
Tyskland och Schweiz samt i Österrike, Ungern och norra
Italien. Djuren äro mycket stora, grova och kraftigt
utvecklade. Mankhöjden för fullvuxna kor uppgår till
140 cm och levande vikten till minst 700 kg. Simmen-
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
