Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ofruktsamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofruktsamhet
Ogräs
samma synes gälla för övriga mellaneuropeiska länder.
Vad Sverige angår saknas tillförlitliga statistiska
uppgifter, men i allmänhet uppgives såsom normalt en
befruktningsprocent av omkr. 60. Det är ävenledes
känt, att man erhåller en betydligt högre
befruktningsprocent, om en hingst får gå fritt tillsammans med en
sto-flock. I Norge är t. ex. å vissa håll brukligt, att en
hingst på säterbete släppes med 40—50 ston under
sommaren, och det är då vanligt, att på hösten så
gott som alla ston äro dräktiga. Genom den låga
dräktighetsprocenten inom hästaveln komma en stor
del ston att betraktas som ofruktsamma. I ett stort
antal fall föreligger naturligtvis en verklig sterilitet
av ena eller andra orsaken. I många fall åter, där icke
några sjukliga förändringar kunna påvisas i
könsorganen, synes sannolikt, att ofruktsamheten icke bör
betraktas som en sjuklig rubbning utan snarare som
en följd därav, att djuren icke få tillfälle att para sig
på den för befruktning lämpligaste tidpunkten.
Brunstens längd och brunstintervallerna variera
avsevärt, när det gäller sto. Som medelvärde synes
man få sätta 7—8 dagar med intervaller mellan
brunstperioderna på 17—21 dagar. Stundom träffas
väsentligt kortare brunstperioder på 2—3 dagar och ibland
varar brunsten upp till en månad. Det är numera
fastslaget, att äggavgången sker mot slutet av
brunst-perioden, och att brunsten upphör 1—2 dagar sedan
ägget avgått.
I sådana fall där betäckningen sker på brunstens
första eller andra dag, måste man räkna med, att
spermierna skola hålla sig befruktningsdugliga flera
dagar, ja, upp till en vecka i äggledaren i väntan på
ägget, för att befruktning skall inträda. Det synes
sannolikt, att spermiernas befruktningsförmåga minskas
för var dag, som går efter betäckningen. Ur
befruktningssynpunkt är säkerligen gynnsamt, att parningen
sker i nära tidssamband med äggavgången. En fråga
av stor vikt är därför lämpligaste tidpunkten för
betäckningen. Vanligt är att stona föras till hingst
9:de dygnet efter fölningen. Sådan betäckning är dock
ej tillrådlig i de fall, då efterbörden ej avgått normalt,
då fölet dött i infektionssjukdom de närmaste dagarna
efter födelsen, eller då stoet har minsta tecken till
flytning, så att man har anledning misstänka
infektion i livmodern. Vad andra ston angår, synes man
numera ha funnit, att det är lämpligt att betäcka stona
på 2:dra brunstdagen och därefter 3 dagar senare,
d. v. s. på 5:te dagen, och slutligen pröva dem på 9:de
dagen efter brunstens början eller ock betäcka dem
var tredje dag så länge brunsten varar. Vanligt är
även att pröva stona på 17:de—21:sta dagen efter
brunstens början, men när det gäller denna fråga,
tillämpas ett flertal olika förfaringssätt på skilda
platser.
Olika hingstars befruktningsförmåga varierar
avsevärt. I vårt land synes O. hos hingst tidigare varit
rätt ovanlig; det förefaller emellertid som om detta
lidande vore statt i tilltagande både vad
betäckningsimpotens och befruktningsimpotens angår. Särskilt
har de senaste åren iakttagits tämligen stort antal
fall av testikelinflammation orsakad av
streptokock-infektion.
Hos sto orsakas O. tämligen ofta av infektion i
könsorganen antingen ådragen i samband med
förlossningen eller vid betäckningen. I regel gäller det
streptokockinfektion. Dylika ston med.
livmoderinfektion bli i regel envisa omlöpare; om de bli dräktiga
kasta de ofta fostret, och om de gå fram, föda de
ofta svagt eller sjukt foster, som ofta dukar under i
fölsjuka den första levnadsveckan. Det är därför
synnerligen viktigt, att man ej låter betäcka ston,
om man har anledning misstänka, att de bära på
infektion i livmodern. I många fall kan en i tid inledd
behandling av livmodern medföra hälsa. En god
förlossnings- och parningshygien är av största betydelse
för att förebygga O. Det må slutligen framhållas, att
hårt arbete kan verka nedsättande på könsfunktionerna.
Erfarenheten visar också ofta, att ston, som länge
gått på trav- eller galoppbanan, ofta bli svåra att få
dräktiga. I vilken mån utfodringen inverkar på
fruktsamhetsförhållandena hos häst är ännu ej fullt klarlagt.
O. hos svin är alltjämt tämligen sällsynt och spelar
icke någon nämnvärd ekonomisk roll. I regel synes
i de fall, som inträffa, infektion vara vanligaste orsaken.
O. hos gält förefaller emellertid vara i tilltagande.
N. L.
Ogräs, vilda växter, som intränga på av människan
för växtodling utnyttjad mark och där försvåra eller
förhindra kulturväxternas fria utveckling. De komma
därigenom att på flera sätt minska växtodlingens
räntabilitet. 1. Skördeavkastningen nedpressas av flera
anledningar: a. Kulturväxterna beskuggas och då dessa
för sin fria utveckling fordra fullt dagsljus, så medför
beskuggning minskad tillväxt. Denna beskuggning
kan bliva katastrofal för kulturväxterna, när O. äro
mycket bladrika, t. ex. hästhov. Även 0:s
snabbvuxenhet spelar stor roll, enär de om våren lätt överflygla de
långsammare växande kulturväxterna. Denna snabba
utveckling hos O. kan i flera fall förklaras av deras
mindre anspråk på luft- och jordtemperatur. De
tillhöra i allmänhet den inhemska floran, under det att
de flesta kulturväxterna äro införda från områden
med gynnsammare klimat, b. Vatten och näringsämnen
upptagas ur marken så att kulturväxterna komma att
lidä brist på dessa i hög grad tillväxtreglerande ämnen.
Även härvidlag spelar 0:s snabbvuxenhet stor roll,
i det att deras snabbt utvecklade rotsystem upptaga
både vatten och näringsämnen, innan kulturväxternas
725
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
