Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljekakor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljekakor
Ollonborrar
sig både giftiga och fetthaltssänkande. På senare tid
ha utfodringsförsök utförts med kakor av svensk
vallmo, vilka givit gott resultat. Även kakor av
hampfrö och vitsenap kunna tänkas få betydelse, speciellt
om odling av dessa växter vinner terräng i Sverige.
Färdiga oljekaksblandningar ha under senare år i
allt större utsträckning börjat användas. Fördelen
med dessa är att även mindre förbrukare kunna skaffa
sig ett allsidigt sammansatt kraftfoder. Numera säljas
de med garanti för innehåll av foderenheter, protein
och fett. Deklarationen bör dock innehålla även vilka
kakslag, som ingå samt uppgift om mängden smältbar
äggvita och fett och icke endast totalmängden av dessa
näringsämnen.
Ytterligare en fördel är att kakorna äro finkrossade
och att krossningen skett i apparat utrustad med
magnet för frånskiljande av järnföremål. (Se Kakkross.)
Därjämte levereras de vanligen i nya säckar, vilket kan
vara av betydelse ur smittsynpunkt.
Nackdelen med dessa blandningar är att de ställa
sig dyrare än en blandning av samma sammansättning,
som lantbrukaren själv gör. För den mindre
förbrukaren uppväges det dyrare priset av ovan uppräknade
fördelar. Oljekaksblandningar tillverkas numera av
lantmännens egna inköpsorganisationer. F. J—l.
Oljekaksblandnimjar, se Oljekakor.
Oljekaksmjöl, se Oljekakor.
Oljerättika, kinesisk (Raphanus oleiferus L.), en bladrik
ört tillhörande familjen Cruciferae (korsblomstriga);
dess ljust rödbruna frön innehålla ända till 50 % fet
olja. Den odlas bl. a. i södra Europa som oljeväxt
och i likhet med flera andra oljeväxter till grönfoder
i nordligare trakter; den har även prövats i vårt land,
dock utan större framgång, och någon betydelse för
svensk växtodling äger den ej. H. O-d.
Oljesyra, se Fett.
Oljeutvinning, se Oljekakor.
Oljeväxter, se Oljekakor.
Oljor finnas av huvudsakligen tre olika slag, nämligen
dels mineraloljor (se Bergolja), dels feta oljor (se Fett)
och dels eteriska eller flyktiga oljor. Denna
indelning är emellertid ej fullständigt konsekvent, då ett
stort antal av bergoljans beståndsdelar äro flyktiga
(bensin, petroleumeter). Från kemisk synpunkt är
emellertid denna indelning mycket lämplig.
Mineraloljorna äro exempelvis undantagslöst kolväten, de feta
oljorna äro, liksom fetterna, glycerinestrar av feta syror,
medan de eteriska oljorna tillhöra ett ganska stort antal
klasser av olika organiska föreningar (terpener, estrar,
etrar m. fi.), bildade i växtvärlden, av flyktig
beskaffenhet och i allmänhet av framträdande aromatisk
lukt. O. S-g.
Ollon, se Bok och Ek.
Ollonborrar är det gemensamma namnet på några
»bladhornade» skalbaggar, så kallade emedan
antennernas yttersta leder äro ensidigt och bladlikt
utvidgade. När »bladen» hållas ihop, kunna antennerna
kallas klubblika. De mest kända representanterna av
denna grupp äro vanliga O. (Melolontha melolontha
L.) och kastanjeborren (M. hippocastani FBR.).
Ollonborre med larv.
Båda hava ett ollons storlek samt nära nog även form,
om man bortser från att bakändan av kroppen är mer
el. mindre tapplikt förlängd, hos den förra rätt långt
och tillspetsat, hos den senare mera kort och
tvärhugget. Färgen är övervägande svart. Längs vardera
sidan av bakkroppen märkes en rad trekantiga vita
fläckar. Benen samt täckvingarna äro rödbruna, de
senare mer el. mindre gråludna. Hos kastanjeborren är den
invikta kanten på täckvingarna till större delen svart.
De starkt krumböjda vitgula larverna ha bruna ben
och brunt huvud. Båda arterna tillhöra Sydsverige;
den sistnämnda går längst norrut. De fullbildade
svärma i maj månad, varför de även kallas
»majbaggar». De flyga livligast i skymningen och lägga
efter parningen sina ovala, gula, c:a 3 mm långa ägg
i helst lös och lucker jord. Sammanlagt lägger honan
ett 60-tal sådana. Efter c:a en månad kläckas äggen.
Under eftersommaren leva de små larverna av i jorden
upplösta ämnen och av fina rottrådar. Vintern
tillbringas på frostfritt djup. Först den tredje
efterföljande sommaren, kastanjeborren kanske än senare,
blir larven fullvuxen och förpuppas då på
eftersommaren. Samma höst kläckas pupporna, men de fullbildade
stanna kvar i jorden till följande vår. De fullbildade
livnära sig under svärmningstiden av lövträdens gröna
delar, och larverna angripa efter första övervintringen
allehanda underjordiska växtdelar, t. o. m. trädartade
sådana. Larverna angripa och döda gärna yngre
individer. Detta torde på sina håll ha medverkat till en
utjämning av åldersstadierna, varigenom en periodisk
svärmning uppkommit. Den vanliga O. beräknas
sålunda svärma i stort vart fjärde och kastanjeborren
vart femte år. Nära besläktad med dessa båda arter
är pingborren (Amphimallus solstitialis L.), vilken
734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
