- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
744

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostundersökningar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ostundersökningar -

ligare c:a 4 kbcm vatten tillsattes och sist 1 kbcm
amylalkohol. Sedan provaren tillslutits med proppen,
skakas den tills ali ost blivit löst. Provaren uppvärmes
i vattenbad till c:a 70° och centrifugeras i uppvärmd
centrifug under 10 min och den avskilda fettmängden
avläses vid 65°.

Ostprovets fetthalt erhålles genom följande
uträkning:

Den avlästa fettmängden ökas med 0,05 och summan
multipliceras med 10,8, varefter produkten divideras
med den invägda ostmängden.

Med ledning av de resultat, som bestämningarna av
ostens fetthalt (F) och vattenhalt (V) givit, kan man
med följande formler beräkna:

F x 100

Fetthalten i ostens torrsubstans: -

100 —V

V x 100

Vattenhalten i fettfri ost: -.

100 — F

E. C—g.

Ostvannor, se Ostkar.
Ostämne, se Ostberedning.

Ounee (uns), engelsk vikt, 1/16 eng. skålpund, se Mått
och vikt.

Ovariotomi avser ett operativt avlägsnande av de
honliga könskörtlarna eller ovarierna. O. har inom vissa
länder som t. ex. Schweiz kommit till stor användning
hos nöt, då man genom operationen anser sig kunna
avsevärt förlänga laktationsperioden. Hos svin
användes O. i stor utsträckning i vissa länder t. ex. i
Ungern, där operationen har ekonomisk betydelse,
genom att slaktsvinen där få nå en avsevärd ålder.
I vårt land användes O. så gott som uteslutande vid
sjukliga tillstånd i äggstockarna eller vid s. k.
nvmfo-mani. N. L.

Ovarium, se Könsorgan.
Ovovitellin, se Äggviteämnen.
Ovnlation, se Fortplantning.

Oxalsyra (COOH. COOH) är en organisk (kolhaltig)
syra, som utgör den enklaste representanten för de
s. k. di-karbonsyrorna (oxalsyreserien), innehållande
tvenne karboxylgrypper (COOH). O. finnes i åtskilliga
växter, bl. a. i rumexarter och i harsyra, Oxalis
aceto-cella, samt ganska rikligt i betblast och i rabarber. O.
är giftig därför att den med kalk bildar ett
särdeles svårlösligt salt (kalciumoxalat), av vilken
anledning förgiftning med O. åtföljes av ungefär samma
symtom som en långt gående kalkhunger. Därest
emellertid tillräckliga mängder kalkrika fodermedel
(såsom klöver- eller lucernhö) eller foderkalk samtidigt
utfodras, så att ett överskott av kalk ingår i fodret,
blir oxalsyrans giftighet upphävd. En del personer äro
särskilt känsliga för O. och måste undvika O.-haltiga
födoämnen.

- Oxidas

I rent tillstånd är O. ett fast, kristalliserande ämne
lösligt i vatten och av starkt sur smak. Den bildar
med metaller salter (oxalat) av vilka en del finna
teknisk användning. Surt kaliumoxalat kan exempelvis
användas för avlägsnande av rost och bläckfläckar.

O. S—g.

Oxbär (Cotoneaster integerrimus) tillhör familj
Rosväxter. Den är en låg, ofta nedliggande buske med
gråludna, ovala blad, vita till rödlätta blommor och
små röda stenfrukter. Den förekommer mindre
allmänt i steniga backar. En del besläktade kinesiska
arter odlas ibland som prydnadsväxter, speciellt för
de röda frukterna. G. Dbg.

Oxe, se Dragare och Stut.

Oxel (Sorbus scandica) är ett ej sällan ganska stort träd
av rosacéfamiljen med parflikade blad och vita
blommor i kvast. Den falska frukten, ett äpple i miniatyr,
är bärlik, röd, ätlig efter frost. O. växer vild i Skåne
och på Gotland samt planteras och förvildas stundom
upp till södra Norrland. Den är utmärkt till höga
häckar, icke minst på grund av sin vindhärdighet i
kusttrakter. Virket är liksom av släktets övriga arter
hårt och tungt, värdefullt till träskruvar, kuggar,
block m. m. Närstående är finsk O. (S. fennica) med
djupare inskurna blad och norsk O. (S. Aria) med
brett äggrunda, tandade blad, som på undersidan äro
vitludna. Bägge dessa äro inskränkta till några mindre
områden, men ofta planterade. Hybrider mellan de
olika arterna, däribland den även hithörande rönnen,
förekomma också. H. G. S.

Oxforddownfår, Oxfordshiredownfår, se Fårraser.
Oxid, ett grundämnes förening med syre. O., som
med vatten giva syror, kallas sura eller
syreanhyd-rider. O., som kunna anses ha uppkommit ur baser
genom förlust av vatten, kallas basiska O. eller basiska
anhydrider. Många grundämnen giva flera O. Efter
antalet ingående syreatomer benämner man dessa
dioxider, trioxider etc. Man skiljer även ifråga om
grundämnen, som kunna förekomma med växlande
valens, mellan egentliga oxider och oxiduler, varvid
den sistnämnda benämningen gives åt den förening,
i vilken grundämnet ifråga ingår med den lägre
valensen. Kväve kan sålunda med syre giva icke
mindre än fem föreningar: kväveoxidul (NaO),
kväveoxid (NO), kvävetrioxid (N203), kvävetetroxid eller
kvävedioxid (N204 eller N02) samt kvävepentoxid
(N205). Oxider, som innehålla mer syre än den
vanliga oxiden, kallas understundom superoxider, t. ex.
vätesuperoxid, kem. formel H202, som innehåller
mera syre än den vanliga väteoxiden el. vatten, kem.
formel H20. Oxider, som innehålla mindre syre än
än den vanliga oxiden, kallas för suboxider.

G. Dbg.

Oxidas, se Enzym.

744

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free