Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papp
Parasiter
flerårig garanti. Vid den vanliga tjärpappen är
rå-pappen indränkt med stenkolstjära, från vilken de för
pappen skadliga ämnena avlägsnats. Genom inverkan
av luftens syre övergår stenkolstjäran så småningom
till asfalt. G. B—r.
Pappersgyttja, se Lösa avlagringar.
Pappcrsmassevcd, massaved, pappersved, råmateriel
för pappersmasseindustrien. Till P. användes i vårt
land tall, gran och i ringa utsträckning asp och
silvergran. Med hänsyn till förädlingsmetoden skiljer man
på sulfitved, sulfatved och slipved (trämasseved).
Till sulfitved användes gran, till sulfatved tall och gran,
ehuru gran vanligen går till den mera värdefulla
sulfitveden, till slipved helst gran men även något
tall och asp. P. skall vara väl kvistad, frisk, fri från
röta, djupgående blåyta och andra tekniska fel. Den
kapas i bestämda längder, vanligen 1, 2, 3 eller 4 meter.
Minsta grovlek i toppändan 10 cm eller 4 tum (någon
gång 3y2 och 3). Ofta bestämmes maximigrovlek i
storänden till 25 eller 30 cm med hänsyn till
fabrikernas barknings- och kapningsmaskiner. Grovleken
begränsas dock vanligen genom högre pris på
såg-timmer för grövre dimensioner. P. levereras numera
vanligen helbarkad, varmed avses, att barken
avlägsnats, men en del av hasten kvarsitter. Även
bast-barkning förekommer, och tillägg lämnas därvid på
priset, dock i regel ej så högt som motsvarar den
dyrare barkningskostnaden och virkesförlusten. Vissa
fabriker emottaga randbarkad ved, då ränderna skola
vara sammanhängande och upptaga minst % av
stockens yta. I övre Norrland förekommer även
leverans av obarkad ved. Prissättning och mätning sker
i löst mått i vältor eller travar i kubikmeter (1m3),
någon gång i kubikfamn (216 kbft), eller i fast mått,
då grovleken av varje bit mätes på mitten och
vanligen endast en vedlängd förekommer. Vid mätning i
fast mått angives mängden i eng. kbft. Detta
mätningssätt användes vid vissa norrlandsälvar. I
Värmland förekommer mätning i fastkubikmeter (fm3)
efter mittmått. Vid Indalsälven sker prisberäkning
efter tum och aln.
Huggningen betalas ofta pr bit. Därvid böra olika
pris betalas för olika grovleksklasser, dels på grund
av arbetssvårigheten, dels enär eljest kostnaden för
klenare ved kan bli oskäligt hög och förlustbringande
(t. ex. 16 öre pr bit för 3 m ved motsvarar för 4"
bitar 3: 50 kr pr lm3 och för 3" bitar 6: — kr pr
lm3). Körningen betalas vanligen efter samma mått
som prissättningen.
Förbrukningen av P. uppgår f. n. till omkring 14
mill. fm3 (1935), motsvarande c:a 30 % av totala
årsavverkningen. P. är numera skogsbrukets
viktigaste virkesslag. R. L—k.
Pappersved, se Pappersmasseved.
Paradisäpple, sibiriskt äpple (Pyrus prunifolia), är
ett litet träd, hemmahörande i Kina och södra Sibirien,
med vita eller rödlätta blommor, som planteras både
till prydnad och för de små »äpplenas» skull samt
mycket användes som underlag för ympning av
dvärgträd*. (Jfr Äpple.) H. G. S.
Paraffin är en blandning av fasta kolväten*,
framställd ur bergolja*. P. användes på grund av sin
beständighet gentemot luft såsom överdrag på ost och
till tätning av syltburkar m. fi. liknande ändamål.
Se även Avföringsmedel och Ostberedning. O. S-g.
Paraffinering, se Ostberedning.
Paraffineringsgryta, se Ostberedning.
Parakasein, se Äggviteämnen.
Paralysi, se Förlamning.
Parasiter, snyltare, kan man kalla alla sådana levande
organismer, djur eller växter, som leva på, i eller av
andra levande djur eller växter eller, som genom att
förtära eller förstöra näringen resp. trivseln för en
viss växt eller ett visst djur, hindra den att nå sin
fulla utveckling. Egentligen användes ordet P. dock
blott i mera inskränkt bemärkelse om växter och lägre
djur. Den växt eller det djur, varifrån parasiten
tar sin näring, kallas värdväxt resp. värddjur.
Ur människans synpunkt brukar man tala om
nyttiga och skadliga P. Nyttiga äro sålunda alla de
P., som under någon del av sin levnad parasitera på
andra P. och vidare sådana som gagna värdplantan
genom att bereda henne viss form av näring. Till
den senare kategorien höra symbiotiskt levande
svampar och bakterier samt lavar, vilka äro
föreningar mellan alger och svampar. Kända äro även
baljväxtbakteriernas* symbios med baljväxterna och
mykorhiza* — bildningarna på trädrötter, vilka båda
hjälpa värdväxten att upptaga det viktiga
näringsämnet kväve.
P. ur växtvärlden äro i synnerhet flera olika slag
av svampar. Svår skada på kulturväxterna göra de
olika slagen av rost och sot samt potatiskräfta,
klump-rotsjuka, klöverröta, mjöldagg och många andra.
Men även högre växter, t. ex. klöver- och linsnärjan,
kunna vålla stora skador. Flera av parasitsvamparna
hava generationsväxling och leva under skilda
livsperioder på skilda värdväxter, t. ex. svartrosten,
som övervintrar på berberisbusken. Svampangreppens
styrka beror ej sällan på växternas egen
motståndskraft. Denna kan vara dels ärftligt betonad och dels
bero på om vederbörande kulturväxt odlas under för
densamma möjligast gynnsamma förhållanden.
Bekämpningsmedlen äro i dessa fall dels växtförädling
och dels jordförbättring, gödsling, dikning,
besprutning, betning av utsädet etc. Djurparasiterna tillhöra
i allmänhet de lägre evertebratgrupperna: urdjur,
maskar och leddjur. Även mot dessa parasitfiender
747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
