Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pil
Pimpernell
hos flertalet arter helbräddade, de hyllelösa
blommorna äro enkönade och bäras normalt av skilda
han-och honindivider. Frukterna äro kapslar, som innehålla
ett antal dunförsedda frön, som av vinden lätt kunna
transporteras långa vägar. Det vanliga
planteringssättet är emellertid genom sticklingar, då nedstuckna
grenar mycket lätt slå rot.
De mera storvuxna arterna planteras gärna som
park- eller alléträd, såsom knäckepilen (S. fragilis)
med sköra grenar (gärna vid vatten), vitpil (S. alba)
med vit hårighet på bladen, m. fi. Trädformigt växa
också den vanliga sälgen (S. caprea) och gråsälgen
(S. cinerea), men dessa äro knappast föremål för
plantering. Trädformigt utvecklar sig stundom även
jolsterpil (S. pentandra), utmärkt av sina blanka,
på kantens tänder med klibbiga glandier försedda
blad, som är spridd över hela landet i skog och
busksnår, helst på fuktig mark. Stora buskar äro vidare
mandelpil (S. triandra), daggvide (S. daphnoides),
mindre vanlig i vilt tillstånd men ofta planterad för
det prydliga utseende de grant röda kvistarna giva
den, samt åtskilliga av de många hybrider, som
uppkommit genom de inom släktet ytterst rikligt
förekommande korsningarna. Mycket planterade äro ett par
arter med långa klena årsskott, nämligen röd vide
(S. purpurea), omtyckt som prydnadsbuske och även
lämplig till korgflätning, samt korgvide (S.
vimina-lis) med långa spetsiga blad, den mest till flätning
och till vidjor i halmtak begagnade arten. Ingen av
dessa bägge är ursprungligen inhemsk, men de äro i
stor omfattning acklimatiserade. En särskild grupp
bilda grå vi den a, utmärkta av gråludna blad, vilka
mest höra fjällen till. Ett av dessa, lappvidet (S.
lapponum) går dock så långt söderut som till Uppland
i öster och Västergötland i väster; något nordligare
har ripvidet (S. glauca) sin gräns, under det att
det vackra ullvidet (£>’. lanata) icke går utanför
fjällområdet. Till dessa ansluta sig närmast svartvide
(S. nigricans) och grönvide (S. phylici/olia).
Ytterligare bör nämnas att ett flertal arter äro små buskar
med huvudsakligen sydlig utbredning och en är
merändels helt nedliggande, krypvidet (S. repens),
som saknas norr om Jämtland. Uteslutande hemma i
fjällen äro slutligen tre små arter, det prydliga
nätvidet (S. reticulata), dvärgvidet (S. herbacea) och
polarvidet (S. polaris), alla tre dvärgbuskar, vilkas
tunna stammar krypa på marken, gärna i mossa, och
blott höja korta kvistar med ett par blad och de små
hängena. Ekonomisk betydelse ha framför allt
korgpil, som mångenstädes, ehuru knappast i Sverige,
planteras i stor skala för vidjornas skull. Alla P. ha
lös, lätt ved, som finner ringa användning. H. G. S.
Pilaster, mur- el. väggpelare, se Strävpelare.
Pilsköldlus, se Sköldlöss.
Pilört, knäa (Polygonum), är ett artrikt släkte,
tillhörande en efter detsamma uppkallad familj.
Hithörande växter äro örter med enkla, helbräddade
blad, från vilkas bas en rörformig stipelslida uppåt
omsluter stjälken. De små blommorna, ofta samlade
i ax, äro vita eller rödlätta, och frukten är en platt
Pilört, Rödknäa.
eller trekantig nöt. Två arter, rödknäa (P.
tomen-tosum) och åkerknäa (P. persicaria), mycket lika både
i utseende och uppträdande, äro vanliga ogräs, särskilt
på dy- och torvjord, och spridda över större delen
av landet. Som de äro ettåriga kunna dc med fördel
motarbetas genom rensning i radsådda grödor och på
trädan, ävensom genom besprutning med järnvitriol.
En tredje art, knutpilört (P. nodosum), utmärkt av
vid lederna starkt an svälld stjälk och en svart fläck
i bladet, uppträder på samma sätt, men har sin
nordgräns redan i Uppland. Ett par synnerligen storvuxna
ostasiatiska arter, P. cuspidatum med hjärtlika,
lång-spetsade blad och P. sachalinense med hjärtligt
äggrunda, i kanten något vågiga blad, bägge med
blommorna i knippen från bladvecken, odlas stundom. De
ha krypande rotstock och ofta 2—3 m höga stjälkar,
vilka snart bli starkt förvedade. De planteras mest
som prydnadsväxter men ha också försökts som
foderväxter och förvildas ganska ofta. H. G. S.
Pimpernell (Poterium Sanguisorba) är en till rosenfam.
hörande ört med grov rotstock, parbladiga blad i
rosett och grönröda blommor i rundade ax. Den
förekommer hos oss sparsamt på torra backar i södra
och mellersta delarna av landet, väl endast som minne
av gammal odling, då den förr varit omtyckt både
752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
