- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
755

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plasticitet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plasticitet

Plog

fuktighetshalt kunna formas hur som helst och som
bibehålla den sålunda erhållna formen. Hit räknas
mellanleror, styva leror och mycket styva leror.
Övre plasticitetsgränsen motsvaras av den vattenhalt,
som en lerjord har, då den ej mera flyter, samt nedre
plasticitetsgränsen av den vattenhalt, då lerjorden ej
längre låter sig formas utan i stället söndersmulas.
Skillnaden mellan vattenhalten vid de två gränserna
benämnes det plastiska talet. Alla vattenhaltsvärden
hänföra sig då till den vid 110° C torkade jorden.

S. E-n.

Platinaräv, se Pälsdjursavel.

Platycodon grandiflorum, en ostasiatisk ört, besläktad
med blåklockor, vilken ävenledes har blåa blommor.
Det finns också varieteter med vita blommor och
med halvfyllda blommor, vilka odlas som
prydnadsväxter. G. Dbg.
Platthov, se Hovsjukdomar.
Platt pastor, se Pastörisering.
Plattärt, se Vial.

Plister (Lamium) är ett släkte bland de läppblomstriga,
utmärkt av fyrkantig stjälk, enkla motsatta blad och
blommorna samlade i de övre bladvecken. Vitplister
eller blindnässlan (L. album) är en flerårig ört med
vita blommor, under det att rödplister (L.
purpu-reum) och mjukplister (L. amplexicaule) äro
rödblommiga, ettåriga örter, alla tre vanliga ogräs i
trädgårdar. H. G. S.

Plog. P:s föregångare var årdern*. Ännu i början av
1800-talet användes mest årder för jordens luckring.
De äldsta P. i vårt land tULverkades av trä och de enda
metalldelarna voro kni-v och bill samt järnbeslag.
Järnplogen infördes vid nämnda tidpunkt. Den
första typen var givetvis klumpig och ofullkomlig,
men så småningom förbättrades typerna ända fram
till de moderna, smidiga plogarna.

En P. består av följande huvuddelar:

Billen, d. v. s. den del, som tränger ned i jorden
och skär lös tiltan. Ursprungligen var billen alltid
hel, men numera användas ofta billar i två delar;
billspets och skär. Såväl billspetsen som skäret kunna
då vändas och slitas på tvenne håll.

Vändskivan, som vänder den lösplöjda tiltan. Ju
tvärare vändskivan är, desto starkare blir
sönder-brytningen av tiltan vid vändningen. De P., som ha
en kort vändskiva, formad som en del av en cylinder,
komma att kraftigt sönderbryta tiltan och kallas
därför brytplogar. Om vändskivan är längre och
något skruvformig eller långsträckt cylindrisk med
nedböjd överkant, kommer tiltan att vändas utan att
sönderbrytas så starkt och därför kallas dessa P.
vändplogar. Exempel på brytplogar äro Oliver,
Victoria, Virginia (fig. 1), Tirfing, Vulcan, Ava nr 97—99
m. fi. Exempel på vändplogar äro Överums nr 9 A,

50, 19 och 65, Ava nr 109—112 samt ängsplogen
Brage, vilka ha långsträckta vändskivor. På styv
lerjord och jord, som har benägenhet att fästa vid
vändskivorna, ävensom vid plöjning av gamla sega
vallar bör man ej välja en P. med starkt brytande
vändskiva. På seg vall är det lämpligt att förse
vändskivan med ett förlängningsjärn (fig. 2). Vändskivan

Plog. Fig. 1. Virginia-plog.

Plog. Fig. 2. Ängsplogen Brage försedd med
förlängningsjärn.

tillverkas på de bästa P. av s. k. trelagerstål (mjukt
järn i mitten, stål på båda sidorna), vilket giver en
glatt yta.

Landsidan kallas den del av P., som vändes mot det
oplöjda landet. P. vilar på sulan, vars bakre del kallas
klacken. På nyare P. kan denna vid förslitning vändas.

De nämnda delarna äro fästade vid plogstället,
varifrån även åsen och styrstängerna utgå. På åsen äro
risten, stödhjulet och betslet fästade. I stället för
stödhjul kan man använda en stödmede. Risten kan vara
en skumrist, som avskär tiltans övre vänstra kant
och nedlägger denna i fårans botten, varigenom svål,
stubb och gödsel väl täckas, eller en knivrist, som
endast lösgör tiltan i vertikal led, eller en skivrist, som
utför samma arbete men genom sin roterande rörelse
förhindrar släpning.

Vid plöjningen bör risten ställas något till vänster
om vändskivans kant, billspetsen skall vara 5—8 mm
under P:s bottenplan och djupgåendet skall regleras
genom betslet samt stödhjulets inställning, om sådant
finnes.

P. utan stödhjul kallas ofta svängplogar och äro
lättare att hantera vid uppläggning av ryggar,
uppkörning av vändtegsfåror, på steniga fält o. s. v.

Den vanliga P. lägger tiltan åt höger, men även
vänsterplogar finnas. I kuperade trakter, där det är
svårt att kunrra få tiltan att vända uppåt sluttningar,
kunna växelplogar användas. Dessa ha dubbla billar

755

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free