Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Potatis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Potatis
Potatiskokare
kunna nämnas vanlig skorv och lackskorv.
Virussjukdomarna bladrullsjuka, krussjuka och mosaiksjuka
äro vanliga i sydvästra Sverige. H. O-d.
P. är det mest koncentrerade av alla hemodlade
grovfodermedel men också det äggvitefattigaste, beroende
på att potatisens organiska substans nästan helt
utgöres av stärkelse, som har sitt största värde som foder
till göddjur. Med tilltagande torrsubstanshalt ökar
stärkelsen ännu snabbare, varför torrsubstansens
stärkelsehalt ökar med tilltagande torrsubstanshalt.
Matpotatis Fabrikspotatis
Rå Kokad Rå Kokad
Torrsubstans, %..... 21,0 21,0 25,0 25,0
Kg per fe (g)...... 5,2 4,7 4,4 3,9
» » » (s)...... 4,3 3,9 3,6 3,3
» » » (h)...... — 4,3 — 3,6
Smältbar äggvita,
%........ 0,3 0,4 0,3 0,4
Kg per fe (g), gram 15 19 13 16
Kokning av P. är en lönande åtgärd, då härigenom
näringsvärdet ökas i ungefär lika grad för alla djurslag.
Svinen utnyttja P. bäst av husdjuren, därnäst kommer
hönsen. Fåren synas vara nötkreaturen något
överlägsna ifråga om att smälta P. Fabrikspotatisens högre
näringsvärde för alla djurslag beror på dess högre
torrsubstanshalt.
Insyrad, kokad P. har samma värde som färsk, kokad
P. vid motsvarande torrsubstanshalt.
Torkad P. säljes i handeln under namn av
potatisflingor. Dess torrsubstans har även samma värde som
kokad potatis, varför man kan beräkna att 1,2 kg
motsvarar en fe (g), 0,9 kg en fe (s) och 1,0 kg en fe (h).
F. J-l.
Potatisbladmöjjel, »potatissjuka», (Phytophthora
infestans) art av bladmögel*, som angriper potatis och tomat.
P. är sedan ett århundrade känt i Europa och har härjat
ytterst våldsamt, t. o. m. så att hungersnöd blivit
följden. I Sverige torde den genomsnittliga årsförlusten
uppgå till flera millioner kronor.
På potatisplantan angriper P. såväl blasten som
knölarna. På blad och stjälkar uppstå mörka fläckar, som
vid varm och fuktig väderlek mycket hastigt tilltaga i
antal och omfång, tills slutligen — ofta efter endast
ett fåtal dagar — bladen hänga slappa och svarta, som
om de härjats av frost. I utkanten av fläckarna finnes
på bladens undersida en vit mögelbård, tydligt
framträdande endast, om luften är rik på fuktighet; möglet
består av förgrenade, genom klyvöppningarna
framträngande utskott från mycelet, på vilka
förökningsorgan bildas. Dessa spridas med vinden och kunna
fungera antingen som sporangier, i vilka svärmsporer*
bildas, eller som konidier, vilka vid groningen utväxa
till en myceltråd. Genom svärmsporerna, vilka simma
1 jordvattnet, kunna potatisknölarna infekteras. På
dem uppstå lätt insjunkna, brunaktiga till blågrå
fläckar, under vilka vävnaderna bli brunfärgade till
större eller mindre djup och efterhand torruttna.
Denna röta benämnes brunröta. Knölar, som vid
skörden äro friska, kunna smittas genom beröring med
angripen blast, och under lagringen kan rötan utbreda
sig såväl inom de särskilda potatisarna som från knöl
till knöl. Genom tillstötande bakteriers verksamhet
kan rötan antaga karaktären av blötröta, d. v. s.
potatisen förvandlas till en grötlik massa.
Angrepp av P. främjas av fuktig och varm väderlek.
När marken är väl genomfuktad, utgör dimmigt eller
disigt väder, omväxlande med sol och värme,
gynnsamma betingelser för en bladmögelepidemi. Under
lagringen befordras likaså brunrötan av värme och
fuktighet. Genom lämpliga ventilationsanordningar i
lagerrum och stukor böra dessa förhållanden regleras;
temperaturen bör om möjligt hållas vid 3—5° och icke
få stiga över 8°. Vid inläggningen bör potatisen vara
torr.
Potatissorterna förete mycket olika grad av
mottaglighet för P. Som grundregel gäller, att tidiga sorter äro
mera mottagliga än sena sorter; dock finnas även bland
de sistnämnda mycket mottagliga sorter, t. ex. Up to
date. Blast och knölar förhålla sig beträffande
mottaglighet ej alltid lika. Bland i Sverige odlade
potatissorter kunna följande anföras som exempel på
höggradigt motståndskraftiga: Ackersegen, Ärran Consul,
Birgitta, Gloria, Hindenburg, Parnassia, Östergyllen.
Besprutning av blasten med bordeauxvätska (1,5—
2 %) är ett mycket effektivt bekämpningsmedel mot
P., om den utföres, innan angreppet hunnit taga fart,
helst innan det börjat. Angrepp är i regel ej att vänta
förrän mot slutet av blomningstiden, varför denna
tidpunkt oftast är lämplig för en första besprutning;
om ihållande torka råder, kan denna dock uppskjutas.
Om potatisen ej är i hög grad resistent, bör en andra
besprutning utföras c:a 3 veckor efter den första. För
utsädesodlingar kan ytterligare en besprutning
ifrågakomma; det är nämligen av stor vikt att sättpotatisen
är i möjligaste mån fri från angrepp.
På tomat angripas huvudsakligast frukterna, i vilka
en om potatisknölarnas brunröta påminnande röta
uppstår; utvärtes ger den sig till känna genom insjunkna,
brunflammiga partier. Frukterna avfalla gärna som
omogna. Besprutning vid den tid, då potatisen börjar
bli angripen, är ett gott bekämpningsmedel. Th. Lfs.
Potatisdrank, se Fabriksavfall.
Potatisflinyor, se Potatis.
Potatiskokare, se Foderkokare.
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
