Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabarber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R
Rabarber (Rheum, Polygonaceae) är en flerårig
köks-växt, härstammande från flera arter (nämligen R.
un-dulatum L., R. rhaponticum L. och R. hybridum Murr.).
Hos oss började den odlas först i mitten av förra
århundradet men är nu mycket allmän. R. användes i
hushållet till krämer, saft och vin och bör skördas
under årets första hälft. Senare bli bladstjälkarna för
grova och träiga, varjämte innehållet av oxalsyra blir
större. Den hos oss allmännast odlade sorten heter
Victoria. Den ger stora kraftiga stjälkar, som äro
något rödfärgade. Finare och bättre färgade stjälkar
har Linnaeus; den ger dock ej så stort utbyte. Ännu
mindre utbyte ge flera kvalitetssorter med helt igenom
röda stjälkar. Krämen eller vad det nu gäller får av
dessa sorter en vackrare färg. En sådan sort är Crimson
Perfection.
Större rabarberblock delas så att på varje del
finnes åtminstone något »öga», d. v. s. någon växtpunkt.
Jorden bör vara djup och kraftigt gödslad. Storvuxna
sorter t. ex. Victoria bör givas ett avstånd av 2 m
mellan raderna och 1 m mellan plantorna. Vid skörden
tillses, att bladskaften ryckas bort så att hela skottet
ej följer med. Några blad böra alltid få sitta kvar.
Blomställningarna skäras bort, så fort de komma
fram. Under hösten nedgräves rikligt med naturlig
gödsel. S. G-n.
Rabarberrot, se Avföringsmedel.
Rabies eller vattuskräck är en akut infektionssjukdom,
som speciellt förekommer hos hund men även hos
vissa vilda djur som räv och varg. R. kan genom
bett av dessa djur överföras till alla däggdjur och även
till människa. R. orsakas av ett filtrerbart virus, som
finnes i centrala nervsystemet, och som avgår med
saliven. Härigenom sker infektionen via bitsår.
Inku-bationstiden hos hund är vanligen 15—60 dagar men
kan i vissa fall vara intill ett år. Man skiljer mellan
en stilla eller paralytisk form och en s. k. rasande
form, allt efter de symtom hunden visar. I
sjukdomens början brukar hunden visa sig orolig och rädd
och även ondsint, men däremellan följer perioder av
slöhet, då han ej vill ha vanlig föda men däremot
kan visa pervers aptit. Samtidigt stegras vanligen
könsdriften. Vid den rasande formen brukar hunden
springa hemifrån och biter då gärna djur och
människor, som komma i hans väg. Om dylika hundar
återkomma hem, äro de vanligen i fullständigt utmattat
tillstånd. När sjukdomen fortskrider, blir djuren
lama och kunna ej svälja. Underkäken hänger ned,
de drägla, ragla, och kunna slutligen ej resa sig. För
erhållande av säker diagnos användes ympning på
kanin eller mikroskopisk undersökning av hjärnan.
Människa, som blivit biten av hund med vattuskräck,
behandlas numera med god framgång med ympning.
Sjukdomen förekommer ej i vårt land, och stränga
karantänsåtgärder äro föreskrivna för införsel av
hundar. N. L.
Rabitzputs, se Murverk.
Rachitis eller benmjukhet eller engelska sjukan är ett
lidande hos det växande djuret beroende på en
rubbning i mineralämnesomsättningen. Härigenom sker
förbeningen i den nybildade benväven dåligt, och benet
uppnår ej tillräcklig hårdhet och styrka. I regel
innehåller fodret för ringa mängd kalcium och fosforsyra,
något som särskilt ofta inträffar efter torra somrar.
En betydande roll som orsak till R. spelar även
vitaminbrist, nämligen brist på D-vitamin. Detta bidrager
nämligen till, att fodrets mineralämnen bättre
utnyttjas och synes åstadkomma, att organismen klarar
sig med mindre mängd kalcium och fosforsyra än den
annars skulle göra. Håller fodret absolut för ringa
mängd kalcium, kan D-vitamin icke förebygga R.
Vitaminbrist synes vara en vanlig orsak till R. hos
svin och rovdjur, under det att växtätare synas vara
mindre känsliga för sådan brist. Man vet emellertid,
att kalvar lätt få R., om de icke få tillräcklig mängd
gott hö, och det är ej uteslutet, att det är höets
vitaminhalt, som förebygger R. Ljuset har även förmåga
att motverka R., därigenom att ljuset aktiverar den
i hudfettet förekommande vitaminfaktorn (ergosterin),
så att D-vitamin bildas. En orsak till uppkomsten av
R., vilken ej heller får förbises, är mycket kraftig
utfodring av ungdjuren, så att tillväxten sker mycket
hastigt. Detta gäller speciellt allt för kraftig
mjölkutfodring av ungdjur.
778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
