- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
801

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssgubbe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ryssgubbe -——

djupt parflikade, strävhåriga blad i rosett och
synnerligen djupgående kraftig pålrot. Andra året, då
blomningen börjar, utvecklas en ofta mer än meterhög
stjälk med en stor klase av gula blommor, och
blomningen pågår från juni framåt, under det att samtidigt
fruktutbildningen fortskrider, och talrika snett
rundade nötskidor efter hand mogna och avfalla.
Visserligen äro dessa nästan ärtstora frukter så pass tunga,
att de mestadels falla ned omkring moderplantan, men
de kunna spridas genom jordens bearbetning eller,
om de mogna först samtidigt med säden, komma ut
med utsädet. Härtill kommer ytterligare en
spridningsmöjlighet, nämligen genom rotskottsbildning, som ger
upphov till dotterplantor omkring det ursprungliga
individet, eller genom att rotbitar dragas omkring till nya
plantor på längre avstånd. Då rötterna äro synnerligen
djupgående och svåra att få upp, är det förklarligt, att
växten med sina stora bladrosetter kan taga
alltför stor plats och blivit ett fruktat ogräs, som är
mycket svårt att få bukt med. Växten, som
härstam-"mar från orienten, kom in till vårt land på 1700-talet,
efter ali sannolikhet med rysk råg, varefter den snabbt
började utbreda sig i Uppland och de angränsande
landskapen norrut, där den nu är allmänt utbredd,
under det att den söderut, där man från början bättre
hållit efter den, fortfarande spelar en helt ringa roll.

H. G. S.

Rysskål, se Ryssgubbe.
Ryssrova, se Ryssgubbe.
Råaska, se Foderanalys.
Råbalanstablå, se Bokföring.
Råfett, se Foderanalys.
Råfosfat, se Superfosfat.

Råg (Secale cereale L.), ett viktigt sädesslag tillhörande
gruppen Hordeae. Den har ett långt, böjligt strå
uppbärande ett långt, smalt, slutligen lutande, sammansatt
ax, i vilket småaxen vända flatsidan mot axspindeln.
Småaxen äro normalt 2-blommiga med rudiment av
en tredje blomma. Yttre blomfjället bär ett långt,
småtaggigt borst. På tuvstadiet skiljes R. lättast från
vetet därigenom, att bladen sakna bladöron och
vanligen ha rödvioletta slidor. R. är en typisk
kors-befruktare, som blommar med öppna blommor.
Frömjölet utkastas i soligt väder explosionsartat, och ryker
för vinden. Regn och ihållande torka hindra blommorna
från att öppna sig, och väderleken har därför stor
betydelse för R:s fruktsättning. Fullt enhetliga
rågsorter finnas ej. R. urartar också lättare än vete,
särskilt om olika sorter odlas nära varandra.
Rågkärnan är långsträckt och till färgen blågrön, gul,
rödaktig eller brun. Vid groningen skjuter grodden
fyra rottrådar. Bladspetsarna vrida sig medsols. Såväl
höst- som vårformer finnas; därjämte förekommer s. k.

- Råg

midsommarråg, vilken egentligen är ett slags höstråg
med mycket stark bestockningsförmåga.

R. är en gammal kulturväxt men den har ej varit
odlad lika länge som vetet. Den anses härstamma
från trakterna norr om Donau och Svarta havet, där
flera med R. nära besläktade vildväxande arter
förekomma t. ex. Secale montanum Guss., S. anatolicum
Boiss., S. dalmaticum Vis. och S. serbicum Pauc. Många
hålla före, att R. först uppträdde som ogräs i vetet.
Den var ej känd av de gamla kulturfolken men synes
ha varit i odling i sydöstra Europa och västra Asien
av där boende germanska och slaviska folkslag redan
innan dessa under folkvandringen lämnade sina gamla
boplatser. R. odlas i mycket ringa utsträckning i
Västeuropa, men i Tyskland, Polen och Ryssland
spelar den liksom i Skandinavien en mycket stor roll.
Världsproduktionen av R. uppgår till 40 à 45 millioner
ton, varav ungefär hälften kommer på Sovjetunionen.
Till Sverige infördes R. långt senare än vetet; under
medeltiden blev den vårt dominerande sädesslag. Ända
till år 1930 odlades mera R. än vete, men nu äro
rollerna ombytta. Rågarealens förändringar framgå i
stora drag av nedanstående siffror:

1 000 ha [-vårråg-] {+vår- råg+} % 1 000 ha [-vårråg-] {+vår- råg+} %

Omkring sekelskiftet nådde R. sin största
utbredning med över 400 000 ha; nu är arealen mindre än
hälften av vad den var. Samtidigt som totalarealen
minskat, har arealen vårråg hållit sig vid 8 000—10 000
ha, som den uppnådde vid sekelskiftet, och kunde
t. o. m. under världskriget uppvisa en betydande
ökning. Höstrågen har sin största utbredning i
sydöstra delarna av landet, där jordarna äro rel. magra
och nederbörden ringa. På de stora bördiga
slättbygderna har R. en mera blygsam plats. Vårrågen
odlas huvudsakligen på sydsvenska höglandet.
Avkastningen pr hektar har ökat betydligt och tämligen
jämnt; höstrågen gav 1866—1870 12,9 dt/ha, vårrågen
9,1 dt/ha. 1931—1935 voro siffrorna 19,4 och 13,3
och 1938 20,3 och 15,4. Den totala rågskörden var
störst 1906—1910, 630 000 ton, 1931—1935 var den
425 000 ton och 1938 405 000 ton. De främsta
råg-producerande länen äro Kristianstads och Skaraborgs.
Med nuvarande rågproduktion äro vi ungefär
självförsörjande.

801

1866—1870 342,7 1,5

1871—1875 354,7 1,2

1881—1885 381,8 1,3

1891—1895 400,8 1,5

1901—1905 410,8 2,2

1911—1915 387,7 2,6

1921—1925 338,2 5,5

1931—1935 221,6 3,3

1936 215,0 5,9

1937 197,1 3,7

1938 201,5 4,6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free