- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
805

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättika ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rättika

Röjningskrok

Särskilt egendomlig är frukten, som visserligen till
sin anläggning är en skida, men som sedan utvecklar
sig på olika sätt. Hos oss är släktet representerat av
åkerrättikan (R. Raphanistrum), som är ganska lik
åkersenapen men har violettådriga blommor, och vars
frukt är en ledskida, som vid mognaden sönderfaller i
enfröiga delstycken. Den är således ganska avvikande
från den odlade R. med dess uppsvällda rot och köttiga
bärskida. leke desto mindre är man benägen att anse,
att den ända sedan de gamla egyptiernas dagar odlade
R. är att härleda från åkerrättikan. De odlade
formerna äro två, den ettåriga sommarrättikan, vanligen
med röd rot, och den tvååriga vinterrättikan med
vanligen svart rot. H. G. S.

Röda Vinbär, se Vinbär.

Rödbeta (Beta vulgaris L., var. cruenta, fam.
Chenopodiaceae) är en tvåårig köksväxt, som odlas för den
uppsvällda, näringsrika roten. Den har eller bör ha en
vackert röd färg, där de egendomliga »årsringarna»
framträda så litet som möjligt. Egyptisk plattrund
heter vår mest odlade sort. Med den konkurrerar
dock de runda typerna, då de äro jämnare och slätare.

R. sås direkt på friland med 5 rader på 120 cm
bred säng eller i storkultur med 50 cm mellan raderna,
så att hästhackan kommer fram. Gallring sker till
10 cm mellan plantorna. Skörd bör ske, innan frost
väntas, då R. är mycket frostöm. Förvaras i källare.

S. G-n.

Rödbrokig låglandsboskap, se Nötkreatursraser.

Rödbräckt järn, se Kallbräcka.

Röddå, se Då.

Rödfärg, se Järn.

Rödgods, se Metall.

Rödklint, se Klint och Klätt.

Rödklocka (Heuchera sanguinea), en nordamerikansk
saxifragacé med röda, klockformiga blommor i klase
på en lång stängel från bladrosetten; ganska allmänt
odlad hos oss. H. G. S.

Rödklöver, se Grönfoder och Klöver.
Rödknäa, se Pilört.
Rödkulla, se Rödtoppa.

Rödkullig svensk lanlras, se Nötkreatursraser.
Rödkål, en form av huvudkål med av antocyan starkt
färgade blad. (Se även Kål.) H. G. S.

Rödinyra, se Myror.

Röd och vit svensk boskap, se Nötkreatursraser.
Rödplistcr, se Plister.

Rödsjuka är en av svinets vanligaste smittsamma
sjukdomar. Uppträder mestadels på eftersommaren
och hösten. Sjukdomen orsakas av rödsjukebakterien,
vilken kan leva lång tid i svinets digestionsapparat
utan att framkalla sjukdom. Bliva svinen nedsatta,
kan sjukdomen utbryta, och bacillens virulens synes
härigenom kunna ökas så, att sedan andra svin kunna

smittas. Man skiljer på akut R., nässelfeber och
röd-sjukeendokardit. Akut R. börjar med hög feber och
upphörd foderlust. Huden å buken, bröstet och benens
insida blir blåröd. Dödsprocenten är hög. Nässelfeber
är en godartad form av R. Djuren få feber, bli slöa
och få nedsatt foderlust. Samtidigt kan man känna
och se fyrkantiga, upphöjda, röda fläckar i huden.
Dessa försvinna i regel efter några dagar och djuren
tillfriskna. I vissa fall kan emellertid huden kring
fläckarna bli brandig och falla av.
Rödsjukeendokar-diten är en kronisk inflammation å hjärtklaffarna
orsakad av rödsjukebaciilen. På klaffarna uppkomma
blomkålsliknande nybildningar, varigenom blodets
passage försvåras. Ofta ha dessa svin genomgått en
lindrig nässelfeber 6—8 veckor tidigare. Hjärtlidandet
gör, att grisen får svårt att röra sig. Den sitter gärna
som en hund, hostar ofta och om den måste röra sig,
följer en mycket påskyndad andning.
Rödsjukeendo-kardit är ett obotligt lidande, varför en angripen gris
bör slaktas snarast möjligt. Akut R. och nässelfeber
behandlas med rödsjukeserum. Sådant kan även
användas profylaktiskt och anses lämna skydd för 2—3
veckor. N. L.

Rödsvingel, se Svingel.
Rödsyra, se Syra.

Rödtoppa, rödkulla (Odontites rubra) är en liten ört
av fam. Scrophulariaceae med motsatta, smala blad
och röda blommor i axlik, ensidig samling i toppen.
Den är i södra Sverige vanlig i åkrar, ej minst på hösten
i stubben. Den är utan betydelse, ehuru den är
halvparasit på rötter. H. G. S.
Rödved är en börjande rötskada i veden hos lövträd,
framträdande som en mörk färgton, som sprider sig
från märgen utåt. Veden är ännu fast, men virket
blir mindre värdefullt, då förstöring efter hand inträder.

H. G. S.

Rödven, se Ven.
Rödvide, se Pil.

Röjning, se Beståndsvård och Betesanläggning.
Röjningskniv, en slags kombination av yxa och kniv
för borttagande av buskar. Urtypen för de olika
konstruktionerna får nog den småländska »buskhacken»
anses vara. Denna är en mycket stor och grov kniv
med spetsen trubbig och något böjd framåt som skydd
för eggen. Viss typ av R. har ett blad, som i främre
delen böjts i rät vinkel. Den övre delen användes som
yxa och den nedre delen för att genom dragning
avskära buskar och sly. J. B. & B. W.
Röjningskrok, redskap för upprotning av buskar. Med
förutvarande Betes- och Vallföreningens typ bildas en
snara medelst kätting omkring busken, Th. Nilssons
typ griper med en kilformad öppning om buskens stam
och Hults Bruks typ släpas på marken och fångar
busken medelst en manövrerbar gripanordning. R.

805

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0809.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free