Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rönnbärsmal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rönnbärsmal
Rörflen
vilka ibland leda till kärnhuset, där företrädesvis
kärnorna förtäras. För att kunna beräkna kommande
angrepp på äpplena anställer statens
växtskydds-anstalt årliga observationer av rönnarnas
knoppsättning. Sådana anordningar äro även vidtagna att
man på ett ungefär kan beräkna bästa tiden för
bekämpningsarbetets igångsättande. Känner man tiden
för fjärilarnas framkomst i en trakt, vet man nämligen,
att äggläggningen är i full gång 30—33 dagar senare.
Verkställes då en noggrann besprutning med en
niko-tinhaltig vätska i koncentrationen 1: 1 000 och
upprepas denna procedur c: a 10 dagar senare, kan man
förvänta, att c:a 90 % av de på karten lagda äggen
dödas av vätskan. A. T.
Röiminjj är benämningen på en i skogen liggande,
genom röjning och ev. odling, från skog till bete,
slåtter eller åker överförd mark. J. B. äc B. W.
Rör — 1. Grässläkte (Calamagrostis) vars arter äro
fleråriga, i allmänhet stora och grovvuxna.
Blomställningen är en sammandragen eller yvig vippa med
en-blommiga småax, där hår finnas vid yttre blomfjällets
bas. Bladen äro i allmänhet breda och stråna höga,
■styva och torra, så att de äro föga begärliga för betande
djur. Vår vanligaste art är berg rö r (C. epigejos) spridd
genom hela landet på torra backar, sandmark och
stränder. Den har tuvigt växtsätt, grågröna blad och
brunaktiga vippor. Ungefär lika spridd är också
grenrör (C. lanceolata), egendomlig genom merendels
grenade strån; den förekommer på fuktiga ställen, liksom
madrör eller kärr (C. negleda). Piprör (C.
arundi-nacea), högvuxen och stående gruppvis i stenig
skogsmark, är också allmänt spridd, under det att släktets
största art, brunrör eller vassrör (C. purpurea), som
påminner om vassen både i utseende och växtsätt, har
•en uteslutande nordlig utbredning, liksom också
lapprör (C. lapponica). H. G. S.
— 2. R. för vattenförsörjning. Dessa R. tillverkas
vanligtvis av järn. För mindre ledningar användes
smidesjärnrör, vilka när det gäller kallvatten böra
vara galvaniserade. Smidesjärnrören tillverkas
vanligen i dimensionerna 6, 10, 13, 19, 25, 32, 38, 44,
■51, 63, 76, 89, 102, 127 och 152 mm diam. Såsom
rörförbindningar användas invändigt gängade muffar,
i vilka rörändarna inskruvas. Vid större ledningar
användas i stället för smidesjärnrör gjutna R, vilka
tillverkas med olika godstjocklekar De gjutna R.
äro ej galvaniserade, emedan gjutjärnet i sig självt
är motståndskraftigt mot rostangrepp. Vid sidan av
de gjutna R. ha under senare tid stålrör kommit till
allt större användning för grövre ledningar.
Stålrören tillverkas dels heldragna, dels med längsgående
svetsfogar. Godset i dessa R. är känsligt för
rostangrepp, varför R. måste isoleras genom
bestrykning med bitumen och lindning med impregnerad
väv. Gjutna R. och stålrör föl bindas dels genom
muffar, vilka här ej äro gängade utan tätas med
packjärn och blygjutning, dels genom flänsar, vilka
pressas mot varandi a medelst bultar. R. för
avloppsledningar. För avloppsledningar inomhus användas
oftast gjutjärnrör av konstruktion som omnämnts
ovan. Avloppsledningar utomhus däremot utföras
oftast av betongrör. Dessa tillverkas med muff
avsedd för cementtätning i dimensionerna 100, 150,
225, 300, 375, 450 och 525 mm. Större dimensioner
tillverkas med fals. Avloppsrör tillverkade av glaserat
lergods komma även ofta till användning. Dessa R.
utmärkas i synnerhet genom sin okänslighet för i
vattnet och jorden fölekommande syror.
Lergods-rören tillverkas med muff och tätas med packgain
och asfalt eller cementbruk. R. för avvattning av
åkerjord. R. för detaljdränering utföras i allmänhet
av tegel. Enligt en år 1937 fastställd standard för
tegelrör skola dessa tillverkas med längden 30 cm
och i dimensionerna 40, 50, 60, 75, 100, 125, 150,
175 och 200 mm diam. Tegelrör är ojämförligt
viktigast för rördränering men även rör av andra
material förekomma. Sålunda ha olika typer av
trärör kommit till viss användning. De äro dock
användbara endast å torvjord, emedan de i andra
jordslag alltför lätt angripas av röta.
För täckta avlopp samt för brotrummor användas
betongrör. De typer som härvid komma till
användning äro dels de ovan omnämnda muff- och
falsrören, dels R. utan muff och fals — s. k.
lantbruksrör — vilka endast läggas ända mot ända som
vanliga dräneringsrör. Betongrören kunna i jordar
och vatten som äro rika på kolsyra, svavelsyra eller
magnesium taga skada. Innan dyrbara täckta
avlopp läggas, bör därför en undersökning av vattnets
betongfarlighet verkställas genom kemisk analys. R.
bli mera motståndskraftiga mot angrepp ju tätare
deras gods är, emedan vattnets angreppsyta
härigenom minskas. Vidare kan R. beredas ett visst
skydd genom bestrykning med bitumen. Y. G-n.
Rördike, se Torrläggning.
Rörelser, se Exteriörbedömning.
Rörflen (Phalaris arundinacea L.), ett högvuxet,
mångårigt gräs med grov, krypande rotstock, kraftiga
utlöpare och ända till 1,5 m höga strån: blad breda, i
knoppläget inrullade, vippor stora, efter blomningen
starkt sammandragna, stundom nästan axliknande.
En längs stränder av sjöar och vattendrag i södra
Sverige vanlig, längre norrut tämligen sällsynt art,
som trots sin grovlek ger ett värdefullt, välsmakande
foder av ungefär samma värde som timotejen. Kan
odlas på ali något så när fuktig jord men trivs bäst
med ett åtminstone tidvis tämligen högt
grundvatten-stånd och tål även översvämning. Den kräver mycket
807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
