Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saanengeten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Saanenyeten, se Getraser.
Sabadillättika (»lusättika»), en sprithaltig, ättiksur
lösning, som beredes av frön från en centralamerikansk
växt (Sabadilla officinarum). Det verksamma ämnet
är veratrin, vilket verkar hudretande. Omslag med S.
användes mot huvudlöss och flatlöss. G. Dbg.
Saccharomycetes, se Jästsvampar.
Saekaras, se Enzym.
Sackaros, rörsoeker, se Kolhydrater.
Sadel, för ridbruk, trästomme överdragen med läder
och försedd med sidokåpor, tillverkade efter ryttarens
storlek. Olika typer: kapplöpningssadlar, damsadlar,
bomsadlar, engelska S., mexikanska S. etc.
E. Å-m.
Safflor, färgtistel (Carthamus tinctorius L.), en från
Orienten härstammande färg- och prydnadsväxt, som
på senare år tilldragit sig intresse på flera håll i Europa
för de oljehaltiga frönas skull. Den tillhör de
korg-blomstrigas familj (Compositae), har en styv, glatt
stjälk, taggbräddade, oskaftade blad och saffransgula
blommor i ensamma holkar i grenspetsarna. Frukten
är fyrkantig och innehåller omkring 25 % olja och
15 % äggvita. Avkastningen har i tyska försök uppgått
till 30 à 35 dt frö pr hektar. Även i vårt land ha
odlingsexperiment upptagits, men om växtens
odlingsvärde är det ännu för tidigt att yttra sig. Den kräver
riklig näring, är ej frostöm och kan därför sås tidigt.
H. O-d.
Saffran (Crocus sativus), en art av ett till
svärdslilje-fam. hörande släkte, härstammar otvivelaktigt från
sydvästra Asien, men den är en urgammal
kulturväxt, som ej överensstämmer med någon viltväxande
art. Dess gamla betydelse både som färg- och
kryddväxt (saffransbröd), varvid i båda fallen märkena
begagnades, har nu nästan upphört. Den är
höstblom-mande, under det att de tidiga vårväxter, som vi
allmänt odla i våra trädgårdar, tillhöra helt andra
arter. För de vackra, blå, violetta, vita eller gula
blommorna odlas framför allt vårblommande arter i
vårt land, t. ex. Crocus moesiacus. H. G. S.
Saftfoder, se Fodermedel.
Salicylsyrepre parat. Salicylsyra, orthooxybenzoesyra
kristalliserar i vita nålar, som ha sötsur smak och
äro svårlösliga i vatten. Fri salicylsyra verkar
antiseptiskt, nästan lika kraftigt som karbolsyra. Då
medlet är betydligt mindre giftigt än karbolsyra och
först i stora doser framkallar förgiftningssymtom,
användes det ibland som tillsats till matvaror, vilka
man önskar bevara längre tid.
Utvärtes på huden verkar salicylsyran upplösande
på hornlagret. Plåster, som innehålla salicylsyra
användas exempelvis för att upplösa liktornar. Salvor,
som innehålla salicylsyra, användas dels vid
behandling av en del hudsjukdomar, dels vid
ledgångsreumatism över sjuka leder. Medlet verkar på huden
svagt retande, så att rodnad lätt uppstår.
På patienter med feber medför salicylsyran ett
kraftigt sjunkande av temperaturen med ett par
grader eller mer. Verkan inträder efter 30—40
minuter och beror förmodligen på en ökning av hudens
blodfyllnad och ett ökat avgivande av värme.
Salicylsyran ökar också omsättningen av äggvita i
kroppen. Framförallt har salicylsyran betydelse, därför att
den kraftigt påverkar sjukdomsförloppet vid akut
ledgångsreumatism. Oftast användes acetylsalicylsyra,
som i kroppen sönderdelas till salicylsyra. G. Dbg.
Salix, se Pil.
Sallat (Lacluca sativa L., fam. Compositae) är en
ettårig köksväxt, rik på mjölksaft, som ger växten en
frisk smak. I sydligare länder ätes otroligt mycket S.,
och detta bruk börjar nu vinna insteg även hos oss.
En S. tillredes lätt på följande sätt. Ett par
sallatshuvud sköljas väl rena, och bladen skäras sönder i
ganska tunna strimlor. Smaksättes med matolja,
ättika och socker. Effekten förhöjes ytterligare av ett
par sönderskurna tomater. Denna S. bör ätas
omedelbart efter tillagningen. Den S., som här i landet
förekommer mest, är s. k. huvudsallat, som bildar små
huvud. Dessutom finnes bindsallat, så kallad, enär de
yttre bladen bindas samman någon vecka före skörden
för att de inre skola blekas bättre. Detsamma sker för
endivia, som skiljer sig från övriga genom flikiga
809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
