Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sav ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säv
Seldon
riklig mängd, får den namn av blödningssaft (se
Blödning). H. G. S.
Savning är den starka savstigning, som tidigt på våren
äger rum i trädens stammar och grenar, då även
kambiet börjar sin verksamhet, så att dels saft tränger
ut genom sår, dels barken lätt kan bringas att i
sav-lagret (kambiet) lossna från veden, åtminstone hos
träd med utpräglad S. H. G. S.
Savoykål, se Kål.
Saxbett, se Tandfel (häst).
Saxifraga, ett synnerligen artrikt släkte inom den
efter detsamma uppkallade familjen, räknar
representanter inom vitt skilda delar av jorden, mest i
fjälltrakter, av vilka många funnit väg till trädgårdar,
där de särskilt planteras i stenpartier. Vår vanligaste
art är stenbräckan (S. granulata), och ett antal
finnes i våra fjäll. De odlade arterna härstamma från
skilda trakter, och bland dem kunna nämnas den
sibiriska S. crassifolia med stora, tjocka blad och
ljus-röda blommor samt den från södra Europa
härstammande S. umbrosa, sedan gammalt mycket planterad
under namn av porslinsbräcka, vilken har blankt
gröna blad i rosett och vita blommor med gula eller
röda punkter. H. G. S.
Schaktning innebär sänkning av mark genom jordens
borttagande. Vid mindre arbeten sker S. genom
grävning och jordens bortkörning, vid större arbeten
kan S. äga rum med tillhjälp av grävningsmaskiner.
Sådana finnas numera av mycket varierande storlek,
från sådana med en skoprymd av 0,3 m3 och uppåt.
Vid mindre schaktnings- och planeringsarbeten och i
synnerhet, när lösa uppgrävda jordsträngar skola
utjämnas, använder man sig ofta av häst- eller
traktor-dragna s. k. mullskopor eller planeringssladdar.
Y. G-n.
Scheeles grönt är koppararsenit. Det användes vid
skadedjursbekämpning.
Sehersmin, se Jasmin.
Schillerstövare, se Hundraser.
Schizomycetes, se Bakterier.
Schizosaceharomyeetes, se Jästsvampar.
Schlanstedt (-råg), se Råg.
Schweinfurtergrönt eller kejsargrönt är ett
dubbelsalt av koppararsenit och kopparacetat. Det
användes vid skadedjursbekämpning. G- Dbg.
Sehweizcrost, se Ostsorter.
Schäfer, se Hundraser.
Sehäferi (av tyska Schäfer = fåraherde), ett förr
vanligt namn på en större fårhjord och på fårhuset. Under
1800-talet höll staten slamschäferier av importerade
fårraser, huvudsakligen merino, för att från dessa
sprida avelsdjur och kunskap om fårskötsel. År 1871
nedlades de sista statliga stamschäferierna. Efter
Svenska Fåravelsföreningens tillkomst 1917 har denna
genom avtal med ägare av privata avelshjordar
upprätthållit stamschäferier för de engelska raserna
oxforddown, shropshire och cheviot. I. J-n.
Schäs, se Vagnar.
Seilla är ett till liljeväxterna hörande släkte av
lökväxter, av vilka flera äro omtyckta till plantering i
trädgårdar, där de blåblommiga arterna S. bifolia, S.
amoena och S. sibirica höra till de tidigaste
vårblommorna, under det S. campanulata med klocklika blå
eller vita blommor kommer något senare på
försommaren. H. G. S.
Sclerotinia selerot iorum. se Rotfruktsröta.
Selerotinia trifoliorum, se Klöverröta.
Seorzonera, se Svartrot.
Seeale, se Råg.
Sediment, se Bergarter.
Sedimentering. Partiklar, som sjunka till botten t. ex.
i en vattensuspension, sägas sedimentera. Stora och
små partiklar falla olika fort, varför man ofta finner
en sortering i vertikal eller horisontell led. Större
delen av jorden i de svenska åkerjordarna ha
sedi-menterat i ishavet eller senare vatten, varvid de grövre
fraktionerna sand och mo sjunkit fortare än mjäla
och ler. De senare ha därför kommit att ligga ovanpå
de förra. Även organiska sediment bilda jordar, t. ex.
dy- och gyttjejordar. Inom jordanalysen använder
man sig av S. för särskiljande av olika kornfraktioner
i jorden. S. E-n.
Seduin, Fetknopp, växtsläkte tillhörande familj
Crassulaceae, som har femtaliga blommor och dubbelt
så många ståndare som kronblad. Arterna äro en-,
två- eller fleråriga örter med köttiga blad och
blommor i knippen, vilka växa på torra platser. I Sverige
finns 3 arter vilda. Flera arter odlas sotn
prydnadsväxter framförallt i stenpartier t. ex. S. spurium med
violetta blommor och S. aizoon med gula blommor.
G. Dbg.
Seismonasti, se Växtrörelser.
Sekundärlånefond, Statens, se Stödåtgärder för
jordbruket.
Seland, ångermanländsk! åkermått, V24 gärdemantal.
Selbrott, sadelbrott, lokbrott, brytsår, kallas sår som
orsakas av skavning av sele eller sadel. Äro såren
ytliga kunna de behandlas med lämpligt sårpulver
(vismuttribromfenolat). Om såren äro djupare samt
äro ansvällda och ömma, kan man lämpligen lägga
omslag med Burows* lösning (jfr Sår).
Seldon, sele, anordningar, fästade på en häst i syfte
att utnyttja den som dragare. Sedan gammalt indelas
S. i olika typer: koller-, halvkoller-, lok- och
bröstselar. Redan under antiken förekommo koller- och
bröstselar. De förstnämnda karakteriseras av en
sluten, oval ring av trä eller järn med läderputor,
som vilar runt halsen mot den s. k. lokstaden — främre
812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
