Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skadedjursbekämpning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skadedjursbekämpning -
tillkommer denna benämning endast sådana arter, som
visat sig kunna uppträda massvis och då vålla
ekonomisk förlust av anmärkningsvärd storlek. Ett
skadedjurs betydelse växlar år från år. Betingelserna för
ett massuppträdande eller en härjning äro flera. I
många fall äro de klimatiska omständigheterna
bestämmande för utvecklingen, i andra fall är det djurets
naturliga fiender, sjukdomsalstrare, rovdjur eller
parasiter, som gynna frekvensen genom sitt uteblivande
eller stävja massförökningen genom ett ingripande.
Ännu har forskningen på hithörande områden ej
fortskridit så långt, att man med någorlunda säkerhet kan
förutsäga uppkomsten av skadedjurshärjningar. Då
dessa ofta kunna ha utomordentligt stor betydelse, är
det av vikt, att varje växtodlare med uppmärksamhet
iakttager den djurvärld, som hotar växtodlingen, ty
allenast därigenom kan ett bekämpningsarbete komma
i god tid och medföra önskad effekt. Om den enskilde
jämväl samarbetar med Statens växtskyddsanstalt i
egenskap av rapportör, blir en sådan
observationsverksamhet till såväl eget som allmänt gagn.
Den ursprungliga formen för skadedjursbekämpning
är det mekaniska dödandet för hand eller med redskap.
Att krossa djuren med händerna kan blott i
undantagsfall, då skadedjuren eller deras ägg äro lätt
anträffbara och sitta tätt tillsammans, förekomma på
större arealer. Användningen av liåvfångst är likaledes
begränsad och förutsätter, att djuren äro koncentrerade
på små arealer och att växterna i fråga ej bjuda
svårigheter att avhåvas. Fångst kan däremot ibland med
framgång användas på större arealer om redskapen
äro körbara. Så är fallet då rapsbaggar infångas med
kärror uppbärande t. ex. ett tygtråg, invändigt
be-struket med t. ex. melas. En sådan fångstkärra bör
kunna skjutas fram över rapsen eller fröodlingarna
och tråget bör kunna höjas och sänkas så att dess
kant ligger nedom plantornas toppar. Även då det är
fråga cm jordloppor, har fångstredskap av liknande
slag kommit till användning. I en del andra fall
betjänar man sig av automatiskt verkande anordningar.
Vissa på fruktträden levande skadedjur infångas
t. ex. genom anbringandet kring stammarna av
fångst-gördlar av veckad papp (Wellpapp). En sådan gördel
knytes fast i överkanten. I vecken samlas sedan såväl
äppleveeklarlarver som äppleblomvivlar. Tyvärr
gömma sig för övervintring även en mängd nyttiga
insekter i sådana gördlar. Då dessa böra avtagas och
uppbrännas i god tid på våren, gör sistnämnda
omständighet deras värde tvivelaktigt. För fångst av frostfjäril,
nunnelarver m. fi. användas s. k. limgördlar eller
limringar. Dessa bestå av en gördel av papp bestruken
med för ändamålet komponerat »lim», i vilket djuren
fastna, då de vandra upp eller ned på trädstammarna.
Då det gäller larver, som uppehålla sig på marken,
- Skadedjursbekämpning
t. ex. gräsmaskar, betjänar man sig av s. k.
fångst-diken. Dessa böra ha ett spadtags djup, vara branta
på den sida, som vetter från det härjade området, och
ha i sin botten djupare fångstgropar, i vilka de i dikena
nedkomna larverna samlas och kunna dödas.
Långt viktigare och allmännare äro de
bekämpningsmedel, som utgöras av för skadedjuren farliga
kemikalier. Dessa medel användas i form av vätskor, pulver
eller gaser, varför man talar om besprutning,
be-pudring eller bestoftning och begasning.
Besprutnings-medlen måste spridas med hjälp av särskilda för
ändamålet konstruerade sprutor, som förmå fördela vätskan
till fin dusch samtidigt som denna kan effektivt
inriktas på de olika slags växter, som den skall bringa
skydd. Då det gäller besprutning av träd, måste alltså
duschen kunna med samma effekt fukta toppen av
trädet som de nedre grenarna, varför långa sprutrör
äro nödvändiga, och vid besprutning av låg vegetation
måste det finnas anordningar, som bekvämt
möjliggöra en sådan. Vid anskaffande av spruta bör hänsyn
tagas dels till sådana omständigheter,dels till den
odlade arealens storlek. Det senare är synnerligen viktigt,
enär alltid ett snabbt arbete måste utföras, om effekt
av betydelse skall kunna uppnås. I redskapshandeln
finnas talrika spruttyper att välja på, från sådana som
äro avsedda för den mindre trädgården till stora
motordrivna, vilka passa för de största
fruktträdsanläggningar eller som äro specialbyggda för besprutning av
större fält med låga kulturer (se Sprutor och
Kärr-sprutor). Av de kemiska medlen hava blott få kommit
till större användning. Bland dem, som äro ämnade
att påverka skadedjurens matsmältningsorgan och som
sålunda skola förtäras, intaga de arsenikhaltiga medlen
främsta platsen. I Sverige användes förr kejsargrönt
(kopparacetatarsenit), ett grönt färgämne, numera
blyarsenat. Det förstnämnda har betydligt högre
arsenikhalt än det senare, vilket, som namnet säger, även
innehåller det farliga giftet bly. Kejsargrönt användes
alltid i kombination med nysläckt kalk, varmed i
vätskan lösta salter neutraliseras. Vanligen användes en
dosering av 100—200 g kejsargrönt, 250—500 g kalk
till 100 liter vatten. Av blyarsenat användes 200—600
g till 100 liter vatten; den lägre giftmängden, då det
är fråga om att döda fritt kringkrypande larver, den
högre vid bekämpande av t. ex. äpplemasken. I handeln
finns även kalciumarsenat och zinkarsenat. Ett viktigt
besprutningsmedel är även nikotin. Detta
tillhandahålls i regel i 10-procentiga lösningar, av vilka man
använder en dosering av 1 à 2: 100. Nikotin vätskan
torde verka som andnings- och hudgift, varför det är
av vikt att det träffar djurkroppen. Det användes
huvudsakligen mot insekter med sugande mundelar,
men duger även att döda gnagande insekter, om dessa
äro relativt små och lätt åtkomliga. Till hudgifterna
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
