Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skiffer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skiffer
Skivrist
äro oljeskiffrar med en oljehalt av några procent.
Man har ivrigt strävat att utnyttja dem för
utvinning av olja men ej nått fram till gentemot
bergolja konkurrenskraftiga metoder. Under pågående
krig har det emellertid visat sig lönande att
igångsätta oljeproduktion. G. Dbg.
Skifte. 1. Jordområde, del av egendom t. ex.
inägo-och skogsskifte (se Skogsindelning).
2. De delar vari åkerjorden vid en egendom
uppdelas för att enligt visst system bära olika grödor. En
ordnad växtföljd kallas därför skiftesbruk.
3. S. av jord, ägoskifte (se Jorddelning). S. E-n.
Skiltesgräns, gränslinje mellan ägoskiften.
Skifteslag, se Jorddelning.
Skifteslagstiftning, se Jorddelning.
Skiftesstadgan, se Jorddelning och Rågång.
Skiftcsväsen, se Jorddelning.
Skigård, se Stängsel.
Skiktförmåga, skiktningsförmåga, trädens förmåga att
i bestånd fördela kronorna i olika skikt. Denna är
olika stor hos olika trädslag; i regel hava de ljusälskande
träden den största S., såsom tall och björk. I ett
överslutet bestånd taga en del träd överhanden och
upprätthålla en jämförelsevis stark tillväxt. Dessa träd
äro dock ej alltid de för fortväxt mest lämpliga, och
de kunna utveckla sig ogynnsamt med stor
kvistbildning. Gran har dålig S. och trängseln kan i ett
granbestånd bli oerhört stark, varigenom de enskilda
trädens tillväxt blir mycket obetydlig, särskilt på svag
mark (stavagran i Norrland). R. L-k.
Skiktningsförmåga, se Skiktförmåga.
Skimmel, se Färg(-teckning).
Skinn, se Hudar och skinn.
Skinnarbaggar kallas vissa centimeterlånga, brett ovala
och platta skalbaggar. En allmän och ekonomiskt
viktig art är gulhåriga S. (Blitophaga opaca L.), vilken
har en svart kropp klädd med en tät tilltryckt och
kort, glänsande grågul behåring. På täckvingarna
märkas fina längsgående åsar, 3 på varje. Larverna
påminna något om gråsuggor, ty de äro något
tillplattade och ha ryggplåtarnas sidokanter skivlikt utbredda.
Kroppen är glänsande svart med gulaktiga sidokanter,
åtminstone framtill. X längd blir den c:a 15 mm. Såväl
de fullbildade som larverna äro viktiga skadedjur på
betfälten, där de gnaga sönder de unga plantorna.
De angripa även rovor, kålplantor m. fi. odlade växter
och livnära sig även av mållväxter. På dagen gömma
sig dessa insekter gärna under jordkokor m. m.
Äggläggningen torde äga rum i maj och de fullbildade
fram-kläckas i juli. "Väntas angrepp, bör man så tidigt och
gallra sent. Till besprutning användes t. ex. 8 g
bly-arsenat + 15—20 g nysläckt kalk till 1 liter vatten.
En tillsats av 20 g gelatin till 100 liter vätska ökar
giftets vidhäftningsförmåga. A. T.
Q f 0
w
Skinnarbaggar.
a fullbildad, b larver i naturlig storlek, c förstorad larv,
d puppa från ryggsidan och e underifrån, f ägg förstorat
och i naturlig storlek.
Skinnbaggar (Hemiptera) är en insektsgrupp, som
omfattar så pass olika insekter som stinkflyn*, stritar,*
bladloppor,* bladlöss* och sköldlöss.* Gemensamt för
dem alla är, att de hava sugande mundelar av
karakteristisk konstruktion. De båda käkparen äro
synnerligen starkt förlängda och smala som fina borst eller
hår. Underkäkarna äro på insidan rännformigt
fördjupade, varigenom två fina kanaler, en för näringen
och en för saliven, uppstå, då de sluta sig tillsammans.
För att dessa hårfina mundelar skola kunna skjutas in
i en ej sällan hård vävnad, hava de inbäddats i en ränna
på den kraftiga och starkt förlängda underläppens
översida. Då underläppen (snabeln) stödjes mot växten
och borsten skjutas ut, hindras således dessa att böja
sig och förlänas därigenom kraft att tränga in i
vävnaderna, ej sällan ganska djupt. De allra flesta S.
äro växtätare, många äro svåra skadedjur och blott
få leva av levande byten, som de suga ut. Ett
karaktärsdrag för dessa insekter är, att de i regel ha
ofullständig förvandling. De indelas i tvenne stora
huvudgrupper: I. Heteroptera vilka ha fram- och bakvingar
olika varandra (de främre täckvingar) och II.
Homoptera, vilka ha likartade vingar, då sådana förekomma.
Till de förra hör stinkflyn, till de senare övriga
ovannämnda grupper. A. T.
Skivkoppling, se Kopplingar.
Skivrist, se Plog.
827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
