Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skivsvampar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skivsvampar-
Skivsvampar, en avdelning hattsvampar, som ha
sporer å skivor på hattens undersida. Till S. höra ett
flertal ätliga svampar, t. ex. champinjoner, men
också giftiga arter som flugsvampar. G. Dbg.
Skjutkraft angiver den halt frö, vars groddar hava
förmåga att genomtränga ett täckande jordlager; dylik
undersökning utföres i regel endast beträffande
stråsäd, varvid kärnorna få gro under ett 3 cm tjockt
lager av sterilt tegelgrus; i samband härmed fastställes
hos stråsäd alltid angrepp av fusarium, på grund varav
på analysbevis angives, om varan behöver underkastas
betning med kvicksilverhaltigt medel. H. W-e.
Skjutmask, se Slakt.
Skjutsskyldighct, se Gästgiveri.
Skjutsväsen, se Gästgiveri.
Sklerotier kallas av tätt hopvävt svampmycel bildade,
hårda, klump- eller skorplika kroppar, vilka tjäna som
övervintringsorgan. I många fall utväxa från S. efter
vilperiodens slut fruktkroppar. S. finnas hos bl. a.
gråmögel,* filtsjuka,* klöverröta,* mjöldryga,*
rotfrukts-röta*. Th. Lfs.
Sklerotium kallas hos vissa svampar uppträdande fasta
flätverk av hyfer, som företrädesvis bilda organ för
övervintring eller för överlevande av ogynnsamma
perioder i svampens liv, t. ex. vid uttorkning. En
mjöl-dryga är ett S., och likaså är fallet med de rotlika
strängar, som honungsskivlingen utbildar mellan bark och
ved hos det angripna trädet eller i jorden. I olikhet mot
de vanliga rundade S., har dock honungsskivlingens
förmåga att växa till och förgrena sig. H. G. S.
Sko, se Tröskverk.
Skoffa, träskovel för skovling av spannmål m. m.
Skoj|. Utbredning. Jordens yta, som uppskattas
till 134 mill. km2, består till omkring 22 % av
skog-beväxt mark (c:a 30 mill. km2). Lövskogarna upptaga
därav omkring två tredjedelar. Barrskogarna omfatta
omkring 10 mill. km2 och äro förlagda till de
tempererade zonerna. Norra halvklotets nordligaste delar äro
i stor utsträckning klädda med barrskogar. Längre
söderut i den tempererade zonen förekomma
barrskogarna huvudsakligen i höjdlägen.
För människans hushållning har barrskogen den
förhållandevis största betydelsen. Stora områden av
dessa skogar anses ej kunna ekonomiskt tillgodogöras
inom överskådlig framtid (c:a 3 mill. km2) på grund
av transportsvårigheter.
Inverkan på klimatet. Skogen har en utjämnande
inverkan på åtskilliga klimatiska företeelser. Skogen
mildrar såväl köld som hetta, dämpar stormarnas
framfart och förbättrar vattenhushållningen. Den
förhindrar alltför häftig avdunstning genom alt hämma
uttorkande vindar, den fördröjer avrinningen vid
snösmältningen och vid häftig nederbörd. Man har ansett,
att skogsluften har en hälsobringande inverkan på
- Skog
människor, behäftade med vissa sjukdomar. Genom
jämförelse med trakter med skövlade skogar har man
även tyckt sig finna, att skogarna ha en för
fruktbarheten gynnsam inverkan.
Sveriges skogar. Vid istidens slut började växterna
invandra i vårt land, däribland träden. Det var i första
hand björk, asp och tall, sedermera ek. Dessa trädslag,
ävensom den senare inträngande boken, kommo
söderifrån. Samtidigt med boken vandrade granen in från
norr och öster.
På grund av huvudsakligen klimatiska orsaker och
jordmånsförhållanden ha skogarna i vårt land
utbildat sig till skogssamhällen eller skogsregioner av
olika karaktär. Huvuddelen av landet upptages av
barrskogsregionen, delad i norra och södra regionen
genom en gräns (ekens nordgräns), som i stort sett
går genom södra Värmland och till Dalälvens nedre
lopp. Södra regionen kännetecknas av förekomsten av
de s. k. ädla lövträden, ek, ask, alm, lind, lönn och
bok, ävensom klibbal. Sydligaste delen av landet,
begränsad av granens sydgräns, som går genom yttre
delarna av Bohuslän och Halland, norra Skåne, södra
Blekinge och södra Öland och Gotland, hör till
bokskogsregionen, där boken är ett dominerande trädslag
och granen saknas såsom viltväxande. Ganska
omfattande lyckade inplanteringar av gran ha dock skett
här. I nordväst begränsas barrskogsregionen av
björkskogsregionen, som i Dalarna tager vid på en höjd
över havet av c:a 600 meter och i Norrbotten vid c:a
400 meter. Björkskogsregionen, som är ett
jämförelsevis smalt bälte nedanför kalfjället, karakteriseras av
den ur ekonomisk synpunkt betydelselösa fjällbjörken.
Av vårt lands fastmarksyta, 410 000 km2, upptages
232 000 km2 eller 56 % av skogsproduktiv mark. I
denna siffra ingå ej mer eller mindre skogbeväxta
berg, kärr och mossar med obetydlig skogsproduktion
(mindre än 1 m3 möjlig total produktion per hektar
och år). Den relativt största skogsarealen finns i
Norrland med 72 % av landarealen (utom fjäll); i Svealand
finns 66 % och Götaland 52 %. Av länen har
Västernorrlands län den relativt största skogsmarksarealen,
(79 % av landarealen) och Malmöhus län den minsta
med 15 %. I mellersta Sverige håller den sig ganska
jämnt mellan 50 och 60 %.
Trädantalet i Sveriges skogar har av
Riksskogs-taxeringen (1923—29) beräknats till 2 138 mill. med
grovlek av minst 20 cm diameter vid brösthöjd. Av
trädantalet kommer 50 % på tall, 39 % på gran,
7,5 % på björk och 3,5 % på andra lövträd.
Virkesförrådet (exkl. bark) har uppskattats till 1 417,5 mill.
m3, motsvarande 61 m3 pr ha skogsproduktiv mark.
Av virkesförrådet utgöres 42 % av gran, 40 % av tall
och 18 % av lövskog. Den årliga tillväxten har
uträknats till 47,7 mill. m3 eller 2 m3 pr ha. Virkesförråd
828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
