Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagruta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slagruta
Slakt
att komma de eventuella krafter närmare på spåren,
som skulle göra sig gällande vid S:s utslag. Det är
särskilt S:s förmenta känslighet för grundvatten, som
härvid studerats. Vid tillförlitlighetens prövning har
man gått så tillväga, att man låtit olika slagrutemän
kontrollera varandra, de ha fått undersöka samma
område flera gånger med förbundna ögon, varefter
de olika resultaten jämförts etc. Dessa undersökningar
ha givit högst olika resultat, men som slutomdöme
kan man säga, att hittills ej framkommit något, som
fastställer S:s tillförlitlighet. Ej heller har någon
acceptabel förklaring till det förmenta fenomenet
levererats. Y. G-n.
Slakt. Den 4 juni 1937 utfärdades en slaktlag, vilken
trädde i kraft den 1 juli 1938. I denna föreskrives,
att vid S. av husdjur skall djuret omedelbart före
blodavtappningen bedövas. Utan föregående
bedövning må dock fjäderfä och kaniner avlivas därigenom,
att huvudet hastigt skiljes från kroppen.
Den, som icke fyllt 18 år, må ej verkställa
bedövning, ej heller avtappa blodet eller eljest avliva djuret,
om det icke sker under uppsikt av någon äldre person.
Denna åligger det att tillse, att gällande föreskrifter
iakttages.
Undantag från här nämnda stadganden må göras,
om ett djur till följd av sjukdom eller olycksfall utan
uppskov måste nedslaktas. För renslakt göres även
tillsvidare undantag.
En del slaktmetoder, vilka sedan gammalt använts
i vårt land, äro genom slaktlagen nu förbjudna. Dessa
äro bröst- och halsstick eller halssniit, vilket senare
även ingår i den judiska ritualslakten (schäktningen).
Även nackstick (det vanliga sättet, att genom
nack-stick och åtföljande blodavtappning avliva gäss och
ankor, är således också förbjudet) och nackslag,
varigenom endast den förlängda märgen förstöres utan att
medvetandet hastigt försvinner, äro förbjudna.
Den bedövning, som enligt slaktlagen skall föregå
blodavtappningen, kan utföras på flera sätt, för
vilka här endast i korthet skall redogöras, då de
numera torde vara ganska allmänt kända:
1. Pannslag: Denna, sedan urminnes tider använda
metod sker så, att man med en yxklack, slägga eller
en specialkonstruerad slagklubba antingen krossar
hjässbenen eller eljest förorsakar en våldsam
hjärnskakning, som åtföljes av medvetslöshet. Det fordras
dock skicklighet att utföra denna form av
bedövning. Det har därför under tidernas lopp konstruerats
en del mekaniska apparater för bedövningen.
2. Slagmasken består av en järnplatta, som skall
täcka pannan och övre delen av näsryggen, samt ett
par läderplattor, avsedda att blända djuret, samt
remmar för fastsättande av masken. Järnplattan
är genomborrad på ett eller vanligen två ställen,
vilka vid maskens fastsättande ligga över hjärnan.
I ettdera av dessa hål, beroende på huvudets form,
insättes en järnsprint (slagsprint), som genom ett
klubbslag drives in i hjärnan och därigenom förorsakar
medvetslöshet.
3. Skjutmasken. Denna är konstruerad som
slagmasken, men i stället för slagsprinten är där fastsatt
en skjutapparat, bestående av ett patronläge, ett kort
kullopp och en slagsprint, som genom ett slag av en
liten hammare träffar patronens tändsats, varigenom
patronens krutladdning exploderar och sprinten
intränger i hjärnan.
Såväl slag- som skjutmasken är besvärlig och
tidsödande att använda. De ha därför ersatts av
slag-och skjutapparater av olika slag. Genom Svenska
allmänna djurskyddsföreningen kunna numera
lämpliga bedövningsapparater rekvireras till ett billigt pris.
Efter rekvisition sänder föreningen gratis sin rikt
illustrerade broschyr »Human Slakt».
Under det senaste decenniet har det
utexperimenterats en metod för elektrisk bedövning av slaktdjur,
framförallt svin. Därvid användes växelström med
c:a 75 volts spänning. Principen är, att den positiva
och den negativa polen placeras framför öronbaserna,
d. v. s. vid tinningen, varvid strömmen ledes genom
hjärnan och djuret mycket hastigt blir medvetslöst.
Om icke blodavtappning göres, så att djuret dör,
vaknar det efter några minuter till liv och beter sig
fullkomligt normalt. Den elektriska bedövningen
användes numera i stor utsträckning vid de offentliga
slakthusen och kontrollslakterierna.
Det finns ännu en metod för bedövning av slaktdjur,
som grundar sig på arbeten av danska och svenska
vetenskapsmän. Genom särskilt konstruerad
apparatur tillföres djuret dels lustgas och dels kvävgas.
Djuret blir efter en eller ett par minuter medvetslöst.
Om det icke genom en omedelbart därpå följande
blodavtappning dödas, kvicknar det till liv. Denna
metod är mycket dyrbar och besvärlig att utföra,
varför den icke kan rekommenderas till allmänt
bruk.
Vid S. måste den största möjliga renlighet iakttagas,
beträffande såväl slaktverktyg och händer som
platsen, där S. utföres. Om man bryter mot denna regel,
infekteras det uppslaktade köttet och blir därigenom
mindre hållbart, d. v. s. det undergår mycket snart
en mer eller mindre djupgripande förskämningsprocess,
vilken kan göra det helt eller delvis otjänligt till
människoföda. (Se Köttkontroll.)
Vid S. erhålles s. k. slaktavfall. Detta består av
blod, hud, huvud och fötter (undantag för svin, där
huvud, fötter och hud ej borttages; från äldre fargaltar
avtages emellertid mångenstädes huden), tunga,
lungor och hjärta (hjärtslaget), lever, måge (eller
851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
