Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slakterisvin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slakterisvin
Slån
Slakterisvin, se Svinens utfodring.
Slaktfjädcrfähandcl. I marknaden förekommer följande
slaktfjäderfäslag: 6 hg-kyckling, kilo-kyckling,
ungtuppar, poularder (gödda unghöns), kapuner
(kastre-rade ungtuppar), utslagshöns, ungankor, ankor, gäss,
kalkoner och pärlhöns. Importrestriktioner saknas för
slaktat fjäderfä, men det finnes en tull på 20 öre per
kg; därför är prisbildningen ojämn och i hög grad
beroende av priset på de importerade partierna.
Importen var år 1936 736 007 kg och år 1937 749 322
kg. Den totala produktionen beräknades år 1938 till
c:a 8 mill. S. T-n.
Slakthustvåncf, se Köttkontroll.
Slaktkycklingar, se Hönsens utfodring.
Slaktlag, se Slakt.
Slaktvikt, se Slakt.
Slakvippcliavre, se Havre.
Siam, se Vattendrags transportförmåga.
Slamkaik, se Kalk och Kalkning.
Slana, långt, smalt virke, avsett för olika ändamål.
Vid virkesdrivning i yngre skog utforslas ibland
klenare träd såsom S., endast avkvistade, i deras hela
längd för att på upplagsplatsen apteras i lämpliga
sortiment, såsom props och olika slag av
husbehovsvirke. R. L-k.
Sleke, en blandning av koksalt, enbär, tjära m. m.,
som man enligt gammalt bruk gett husdjuren att
slicka på. S. har särskilt använts till får för att
förse dem med deras behov av koksalt. De
mineralämnen, som behövas för komplettering av ett
mine-ralfattigt foder kunna dock effektivare och enklare
tillföras djuren på annat sätt. S. kommer därför
numera sällan till användning. I. J-n.
Sleksot, se Osteomalaci.
Slemhinna. Alla djurkroppens håligheter eller kanaler,
som direkt eller indirekt stå i förbindelse med
yttervärlden, såsom andnings-, matsmältnings-, urin- och
könsorgan, och som vid de naturliga
kroppsöppningarna övergå i huden, beklädas av S. S. är
uppbyggd av ett bindvävslager, vanligen bemängt med
elastiska trådar och stundom även med glatta
muskeltrådar, och beklädes på ytan av flerlagrade
epitel-celler. S. avsöndrar en slemmig vätska, som håller
dess yta fuktig och glatt. I. J-n.
Slemmiga medel ingivas med stor fördel vid
digestions-rubbningar framförallt hos idisslare. Det mest
använda är linfröslem, som framställes genom
uppkokning av 1 del linfrö till 20 delar vatten. Linfröslem
kan även vara till stor nytta vid förlossningar, där
passagen är trång, och där fosterväggarna äro torra
och sträva. N. L.
Slemmögel, se Fusarium.
Slid, se Ångmaskin.
Slidsjuka, se Dvärgstrit.
Slinger är ett sjukligt tillstånd, ej ovanligt hos häst,
kännetecknat av dålig balans och felaktiga rörelser
(slingrande gång) i synnerhet beträffande de bakre
extremiteterna. S. anses i vissa trakter uppträda
såsom följd av utfodring med hö, rikt på alsikeklöver,
varigenom denna klöverart stundom fått mycket
dåligt rykte som hästfoder. Det är dock ej alltid
möjligt att med full bestämdhet ånge alsikeklövern
såsom sjukdomsorsak, då även annat hö från marker,
som giva dålig skörd av rödklöver och på vilka
alsikeklövern därför företrädesvis odlas, anses kunna ge
enahanda resultat. I Norrland är S. ett vanligt
symtom hos hästar, angripna av sjukdomen smittsam*
anämi (»vattenhästar») och torde i stor
utsträckning, trots anämiens ofta smittfarliga karaktär, vara
att anse såsom resultat av utfodring med mindre
lämpliga fodermedel. Vid uppträdande av S. bör man
därför rikta sin uppmärksamhet på foderstatens
sammansättning och på betesmarkens kvalitet, och tillse,
att djuren utfodras med gott hö från plöjd, icke
vattensjuk mark i gott kalkningstillstånd. O. S-g.
Slingerväxter äro sådana, som på grund av sin slaka
stam ej kunna växa fritt upprätt utan skaffa sig stöd
genom att sno sig omkring andra växter eller andra
lämpliga föremål. Såväl ört- som vedartade S. finnas, och
exempel på det förra slaget erbjuda humle, störbönor,
vinda, på det senare kaprifol och Aristolochia. Ofta hör
man felaktigt även andra slag av klättrande växter
inbegripas under S., exempelvis klängeklättrare,
rotklättrare m. fi. H. G. S.
Slingring, se Klängväxter.
Slipcr, se Syll och Virke.
Slipsten, se Sandsten.
Slipved, benämning på pappersmasseved,* avsedd för
mekanisk trämasseberedning (slipning). R. L-k.
Slog, se Äng.
Slunga, se Spade.
Slutenhet, se Beståndsvård.
Siutlåra, se Plöjning och Vårbruk.
Slyland, mark bevuxen med buskar och uppslag av
asp, björk, vidén m. m. (slyskog*), ofta försumpad.
R. L-k.
Slyskog, rotuppslag och stubbskott av träd och buskar,
särskilt av asp, björk, al, olika arter av vidén m. fi.,
av för platsen mindervärdigt slag. Då marken ofta är
bördig men produktionen värdelös, söker man
åstadkomma ett skogsbestånd genom röjning ocli gynnande
av dugliga trädslag, eventuellt inplantering av gran,
ävensom dikning, där så erfordras. R. L-k.
Slån (Prunus spinosa), en buske tillhörande
rosacé-familjen, är allmänt spridd i södra och mellersta
Sverige, där den på torra backar, i skogsbryn och vid
vägkanter kan bilda täta snår, som bli nästan
ogenomträngliga på grund av den starka beväpningen med
853
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
