Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spannland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spannland
Spannmålshandel
= 7 200 kv.alnar = ungefär y2 tunnland = 25,39 ar.
Spannmål, gemensam benämning på kåniskörden av
våra stråsädesslag. H. O-d.
Spannmålsaktiebolaget, Svenska, se Spannmålshandel.
Spannmålsfläkt, se Injektor.
Spannmålsförening, se Andelsförening.
Spannmålsföreningen, Svenska, se Spannmålshandel.
Spannmålshandel. Spannmål är jordbrukets största
stapelvara. Då spannmål dessutom utgör den
viktigaste livsmedelsråvaran, har den sedan långt tillbaka
i tiden varit föremål för omfattande handel. S. har
även på grund av den roll, spannmålen spelar, varit
föremål för omfattande ingrepp från det allmännas
sida, ibland i avsikt att förbehålla produktionen åt.det
egna landet eller den egna orten, ibland i avsikt att
skydda det egna landets odling mot utländsk
konkurrens. I vårt land har spannmålsimport, såvitt angår
bl. a. vete, råg och korn sedan 1888 varit ålagd en till
storleken tid efter annan något varierande tull, som
uppgått till lägst 1,25 och högst 3,70 kr per 100
kilogram. För närvarande (1938) är införseltullen för
ifrågavarande sädesslag 3,70 kr per 100 kilogram (jfr Import
av jordbruksprodukter samt Export av
jordbruksprodukter).
S. i vårt land har tidigare i största utsträckning
handhafts av enskilda spannmålshandlare och mäklare.
Jordbrukarna ha i allmänhet på hösten, så snart
tröskning och rensning skett, sökt försälja sitt överskott
antingen till enskilda spannmålshandlare eller till
kvarnarna genom deras agenter eller genom fristående
mäklare. På mera avlägsna orter sålde särskilt de mindre
jordbrukarna i icke ringa utsträckning till
lanthandlare. När jordbrukarna i stor utsträckning önskade och
alltjämt önska försälja hela sitt varuöverskott på
hösten, sammanhänger det i ej ringa grad med deras brist
pä lagerutrymmen saint behov av pengar. Med den
rådande organisationen för S. medförde emellertid dessa
stora utbud på hösten, att priset trots vår importtull,
som i den situationen icke kunde utnyttjas, sjönk till
och med under världsmarknadspriset. För att i någon
mån råda bot härför infördes 1926 en på exportbevis
grundad exportpremie*, uppgående till samma belopp
per 100 kilogram som tullen. Medel för inlösning av
exportbevisen kan också endast utgå av tullmedel för
motsvarande produkter. De senaste 10 åren ha
jordbrukarnas försäljningsföreningar, centralföreningar,
spannmålsförsäljningsföreningar etc. (jfr
Föreningsrörelse) tagit verksamt del i S. Man beräknar, att
genom ifrågavarande föreningar omsättas omkring 40
procent av spannmålen. Slutligen ha statliga åtgärder
för spannmålens belåning, bl. a. lagen den 20 juni 1924
om viss panträtt i spannmål samt lagen den 21 maj
1931 om upplagshus och upplagsbevis, utnyttjats av
jordbrukarna. År 1933 uppgick lånen mot panträtt i
spannmål till 11,6 millioner kronor, samt mot
upplagsbevis och upplagspantbevis till 3,9 millioner kronor.
Här anförda förhållanden ha i och för sig och bortsett
från den nedan omtalade spannmålsregleringens
verkningar haft till följd en jämnare utveckling under året
av den svenska spannmålsmarknaden.
Under senare år har S. i vårt land starkt påverkats
av den s. k. spannmålsregleringen, som år 1930
genomfördes av statsmakterna för att motverka den då
uppträdande jordbrukskrisen och som nu utgör en del av
de statliga stödåtgärderna* för jordbruket.
Spannmålsregleringen grundar sig på obligatorisk inmalning
(in-malningstvång) av svenskt vete och svensk råg vid
framställning av mjöl och obligatorisk inblandning
av svenskt vete- och rågmjöl i importerat mjöl.
Dessutom fastställdes till en början under
konsumtionsåret med lagringskostnaderna stigande minimipriser,
som kvarnarna skulle betala vid inköp av brödsäd av
av viss kvalitet. Från och med konsumtionsåret 1931
■—1932 utbyttes de för varje månad fastställda
priserna mot ett inlösningsförfarande, innebärande att
staten iklädde sig skyldighet att — till ett före
skördens påbörjan varje år fastställt pris — den 1 juni
inlösa ali vid detta tillfälle ännu icke försåld
brödspannmål som hembjöds staten. En förening av kvarnar,
Svenska spannmålsföreningen, bildades att verkställa
inlösningen. Nämnda förening kunde för att under
konsumtionsåret upprätthålla en i förhållande till
inlösningspriserna skälig prisnivå även före den 1 juni
företaga s. k. stödköp. Föreningen fick också ensam
rätt att importera vete och råg. Under 1935 överläts
inlösningen av brödspannmålen till ett nytt för
om-händerhavande av stödåtgärderna bildat företag,
Svenska spannmålsaktiebolaget, som i huvudsak
övertagit Svenska spannmålsföreningens uppgifter.
Inlösningsförfarandet utbyttes år 1936 mot ett
stödköps-förfarande, vilket ännu existerar. Svenska
spannmålsaktiebolaget företager, när så erfordras, stödköp på
marknaden, varigenom den av statsmakterna
fastställda lägsta prisnivån upprätthålles. Av de lager,
som därvid uppkomma, kan även försäljning ske till
förhindrande av prisstegring utöver en viss högsta nivå.
Vid spannmålsbolagets försäljning och inköp gälla
vissa av statens jordbruksnämnd fastställda
kvalitetsbestämmelser (svensk författningssamling nr 494 1936;
jfr även Standardisering). För att förhindra
prisstegring på grund av export vid högre pris på
världsmarknaden än inom landet, vilket inträffade hösten 1936,
har förordning om förbud mot utförande av vete och
råg utfärdats (jfr Exportreglering). Bl. a. för att erhålla
medel till täckande av med spannmålsregleringen
förenade kostnader förordnades 1934 om att avgift skulle
uttagas för vete. Den centrala handläggningen av
ärenden, som sammanhänga med spannmålsregleringen
870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
