Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnmalar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spinnmalar
Sprängning
i mängd på äppleträden. Dessa skadedjur bekämpas
lätt genom vinterbesprutning med karbolineumhaltiga
vätskor. På våren, innan vävnaderna nått
anmärkningsvärd omfattning, kunna även arsenikhaltiga vätskor
döda larverna. A. T.
Spira, se Virke.
Spiræa är ett stort släkte av rosacéfamiljen. De flesta
av dessa äro buskar med blad av ganska olika skapnad,
enkla mer eller mindre inskurna eller parbladigt
sammansatta, regelbundet femtaliga blommor med många
ståndare och fem pistiller, som utvecklas till kapslar.
Släktet har en vidsträckt utbredning i tempererade och
undantagsvis upp i kalla trakter, men saknar inhemska
representanter i vårt land, då de bägge arter, som förr
felaktigt förts dit, nu räknas till ett annat släkte,
Filipendula (jfr Älggräs).
Ett flertal arter av S. förekommer allmänt i odling
som prydnadsbuskar. Häckspirea (S. salicifolia) är
en gammal trädgårdsväxt med enkla blad och ljusröda
blommor i smala klasar, som lätt sprider sig med
rotskott; finns numera ofta kvar på övergivna tomter eller
spridd från trädgårdar. Den är ursprungligen
sydeuropeisk. Ganska gammal i odling är också S. sorbifolia,
utmärkt av parbladiga blad och stora vita blomklasar,
och ett stort antal arter har för övrigt införts i våra
trädgårdar, där de utgöra prydnader i buskagen.
Bockskäggspirea (S. aruncus) är en ört med
yviga, vita blomklasar. H. G. S.
Spirillus, se Bakterier.
Spis, se Eldstad.
Splint, den yttre levande delen av trädens ved. S. är
vanligen ljusare färgad än den innanför befintliga
kärnveden. Näringsledningen sker till huvudsaklig del
i S. Den innehåller i rått tillstånd mera vatten än
kärnveden och är därför då tyngre, har mindre mängd
in-krusterande ämnen (harts m. m.) och är därför mindre
varaktig och i torrt tillstånd vanligen lättare än
kärnved. (Se Virke). R. L-k.
Spolmask kan finnas i tarmkanalen hos samtliga
husdjur och är vanligast hos unga djur. Största rollen
spelar den hos hästen, där den kan bli ända upp till
35 cm lång. Masken är gulvit till färgen och spetsig i
båda ändarna och därför lätt att hitta, när den
kommer ut med avföringen. De färdigbildade maskarna i
tarmen avgiva en oerhörd mängd ägg, som med
avföringen komma ut i stallet eller på betet. Äggen
upptagas med fodret av andra individer, och i tarmen
utvecklas de till larver. Dessa genomborra slemhinnan
och föras sedan med blodet till lungorna. Härifrån
komma de genom luftstrupen till svalget och
nedsväljas och undergå sedan i tarmen den slutgiltiga
utvecklingen. Genom att det i kroppen finnes två olika
utvecklingsstadier är klart, att, även om man vid ett
tillfälle genom en maskkur befriar hästens tarmkanal
från mask, så kan tämligen kort tid efteråt nya
parasiter finnas där, även om hästen med fodret icke
upptagit några nya ägg. Det är mest ungdjur, framförallt
föl, som besväras av S. Dessa kunna nämligen hos
fölet finnas i kolossala mängder i tarmen och här verka
skadligt, dels genom de gifter de bilda, dels åstadkomma
en tarmkatarr med kolik och i vissa fall t. o. m. helt
tillstänga tarmens lumen. Hos äldre djur förekomma
S. mestadels i ringa antal, men kunna även här i vissa
fall medföra nedsatt kondition. Förebyggande åtgärder
mot S. bestå bl. a. i att man avmaskar fölstona, att
fölboxen hålles så ren som möjligt, så att spillning
ej får samlas där och att fölen avmaskas på hösten.
Som avmaskningsmedel har tidigare huvudsakligen
använts arsenik och kräksalt. Numera användes med
fördel kols va via, vilken ingives direkt i magsäcken
medelst svalgsond. N. L.
Spontniny. se Hopfogning av virke.
Spontpålning, se Grundförstärkning.
Sporer, se Bakterier.
Spottkörtlar, se Fodersmältningsorgan.
Spottstrit, se Stritar.
Springlin, se Lin.
Sprit, se Alkohol och Bränsle.
Spritböna, se Böna.
Sprittmask, se Tallsteklar.
Spritärt, se Ärter.
Sprutor. För såväl vattenbegjutning som kalkning av
ladugårdar, rödfärgning m. m. användas S., bestående
av en behållare med däri nedsänkt sug- och tryckpump.
Sättes en sådan S. på vagn, kan den även användas
för besprutning av fruktträd m. m. För besprutning
mot ogräs och växtsjukdomar m. m. användas ofta
ryggsprutor*. N-g.
Sprutredskap, se Skadedjursbekämpning.
Språkbom, flottningsterm, med tvärslåar (språkar) fast
hopfogade, skrädda ledbommar, å vilka
flottningsman-skapet kan gå under arbetet. R. L-k.
Språnjjlinor, se Fängsling.
Sprängning måste ofta företagas, för att vid
schakt-ningsarbeten undanrödja berg eller större stenar. Dylik
S. sker, särskilt då den utsprängda stenen icke skall
användas i större och sprickfria block, med dynamit.
I berget eller det block, som skall sprängas bort, borras
hål med en bergborr. Borren, som i sin nedre ända har
en mejselformig egg, drives genom slag med slägga
samt kringvrides samtidigt, så att borrhålet blir runt.
Borrhålets djup är beroende av materialets
beskaffenhet samt storleken av den massa, som skall
bortsprängas. Sedan hålet fått tillräckligt djup samt blivit
rensat, sker laddningen. Härvid instoppas
dynamitpatronerna i hålet till det antal, som kräves för
erhållande av tillräckligt starkt skott. I dynamitpatronen
instoppas och fastsättes en knallhatt, i vilken stubin-
876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
