Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svinraser -
ädling. Det säkraste kännetecknet på svin av förädlad
lantras är de stora, hängande öronen. I. J—n.
Svinrot, se Svartrot.
Svinräkninj|, se Jordbruksstatistik.
Svinsjuka eller smittsam lunginflammation hos gris.
Med S. har man tidigare avsett en hos svin
förekommande elakartad lunginflammation ofta kombinerad
med lung- och hjärtsäcksinflammation. Orsaken har
vanligen ansetts vara pasteurella-infektion. S. är den
smittsamma svinsjukdom, som i vårt land
åstadkommer de största förlusterna. Sjukdomen är sedan långt
tillbaka spridd inom ett mycket stort antal
besättningar. —■ Bland vetenskapsmännen ha de senaste åren rått
mycket delade meningar om orsaken till detta lidande.
Vissa forskare ha företrätt den uppfattningen, att
sjukdomen icke vore i egentlig mening smittsam, utan
att den skulle komma, så snart svinen höllos i
ohygieniska stallar med rå, kall och fuktig luft. De senaste
årens forskningar ha emellertid givit resultat, som
tala för att sjukdomen är av utpräglat smittsam natur.
Sjukdomen synes även i en besättning kunna ligga
latent eller dold utan att göra så stor skada, särskilt
om hygienen är god och svinen hållas i god kondition.
Man synes kunna antaga, att grisarna i en sådan
besättning, som har sjukdomen i kronisk form, kan nå
en viss immunitet mot densamma. Under vissa
omständigheter uppstår ett mera svårartat förlopp,
antingen därigenom att smittämnets virulens stegras
eller att djurens motståndskraft nedsättes. Svinsjukan
orsakar betydande förluster dels därigenom, att svinen,
särskilt yngre grisar, ofta dö i sjukdomen, och dels
därigenom att angripna grisar stanna i växten eller
tillväxa alltför långsamt, samtidigt som de bli skorviga
eller långhåriga.
Senare årens forskningar synas i viss mån ha kastat
ljus över orsakerna till S. På hösten och vintern 1918
och 1919 och senare under åren 1928, 1929 och 1930
iakttogs i staten Iowa i U. S. A. en akut, synnerligen
smittsam infektionssjukdom bland svin, vilken angrep
djuren i alla åldrar och som kännetecknades därav,
att den angrep andningsorganen. Sjukdomen började
med stört allmänbefinnande, varpå följde symtom på
lunginflammation med stark hosta. Efter en vecka
repade sig djuren. Dödsprocenten låg vid 1—4 %.
Man kunde i Amerika konstatera, att det rörde sig om
en svinsjukdom, som man ej tidigare hade känt till,
och då sjukdomen i flera avseenden i hög grad påminde
om spanska sjukan, som 1918—19 härjade över hela
världen, kallade man sjukdomen för svininfluensa.
Vid obduktion kunde man konstatera lungförändringar,
som i stort sett voro identiska med dem, man finner
vid en s. k. S. Man lyckades även fastställa orsaken
till denna svininfluensa. Det visade sig nämligen, att
- Svinsjuka
det fordrades tvenne smittämnen för att utlösa
sjukdomen, dels ett filtrerbart virus och dels en bakterie,
som kallades Hemophilus influenzae suis. Virusen på
denna sistnämnda bakterie synes bestämma, huru
höggradiga lungförändringar, som uppstå.
En dylik, om spanska sjukan påminnande, sjukdom
hos svin, som på kort tid sprider sig över stora
områden, torde knappast vara känd i Europa. Däremot
synas de senaste årens undersökningar ha visat, att
vår gamla s. k. S. är en form av den i Amerika
förekommande svininfluensan, och att den orsakas av ett
liknande smittämne men yttrar sig på något annat sätt.
Den tyske forskaren Waldmann lämnar följande
bild av denna europeiska svininfluensa (tyskarnas
Ferkelgrippe) eller S., som han iakttagit den i Tyskland.
I regel insjukna djuren under de första 6
levnadsveckorna. De första sjukdomssymtomen äro slöhet, grisarna
förlora lusten att dia, och 1—2 veckor senare inställer
sig som karakteristiskt symtom en lös smärtsam hosta.
Redan under diperioden dö ofta 20—30%, i många
besättningar upp till 80%. Hos de djur, som ej dö,
finna vi många kroniskt sjuka grisar, som bli efter i
utvecklingen, och i regel fortsätta djuren att hosta,
tills de nå slaktvikl. I undantagsfall insjukna även
äldre djur, men då i regel lindrigt. Sjukdomen blir en
utpräglad uppfödningssjukdom i stora besättningar,
i vilka den i regel blir kronisk. Genom avelsdjur, som
försäljas från sådana besättningar, överföres
sjukdomen till nya besättningar, där den griper omkring
sig bland ungdjuren. Vid obduktion av djur, som
insjuknat i S., finner man liksom vid amerikanarnas
svininfluensa huvudsakligen inflammatoriska
förändringar i lungornas och luftrörens främre delar. Kö be
har påvisat, att S. liksom svininfluensa orsakas av ett
filtrerbart virus, som påverkar lungorna, om det
in-sprutas i näsan på svin, så att jämte stört
allmäntillstånd en luftrörskatarr uppstår men ej
lunginflammation. För att även en sådan skall uppkomma fordras,
att förutom detta filtrerbara virus i näsan även
in-sprutas influensabaciller av samma typ, som påvisades
vid svininfluensan i Amerika. På annat vis än via
näsgångarna anser man, att smittan icke kan intränga i
kroppen. "Waldmann anser, att under naturliga
förhållanden smittämnena alltid intränga som
droppinfektion i andningsorganen. S. uppstår således genom
samverkan av tvenne smittämnen, dels av det
filtrerbara virus, som påverkar andningsorganen i skadlig
riktning och dels av de bakterier, som orsaka
lunginflammation. I kroniska fall tillkommer i lungorna i
andra hand ett flertal andra infektionsämnen, såsom
streptokocker, pasteurella bakterier och colibakterier,
vilka i hög grad förvilla resultatet av den
bakteriologiska undersökningen. Den hos oss vanligast
förekommande formen av S. skiljer sig måhända i viss mån
914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
