Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syrväckare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syrväckare
Sådd
mängd kultur och samma odlingstemperatur, emedan
man då får större möjlighet att bibehålla syran
oförändrad. Brukssyran bör odlas vid den lägsta
temperatur vid vilken den kan hållas ren. Har syran benägenhet
att försvagas, är det lämpligt att någon tid höja
odlingstemperaturen ett par grader eller mera och kyla
syran, sedan den koagulerat. I samband med
omplanteringen skall syran alltid bedömas med hänsyn till
smak och lukt, konsistens och surhetsgrad. Smaken
bör framför allt vara ren, mild och aromatisk,
konsistensen geléartad och surhetsgraden hög, omkr. 90—100
Thörnergrader. E. C-g.
Sådd. Såmetod. S. verkställes på olika sätt. De
vanligaste metoderna äro bredsådd — för hand eller med
maskin — och radsådd. Den sistnämnda har fått en
allt större utbredning. Den användes icke endast för
alla grödor, som skola hackrensas, utan inom det
rationellt bedrivna jordbruket även för ali säd och
ofta även för vallfrö. För detta senare är dock
bredsådden alltjämt dominerande, men radsådden vinner
även här terräng. Radsåddens företräden bestå
framför allt däri, att kärnorna (= fröna) bli likformigt
myllade och följaktligen komma upp samtidigt och ge
ett jämnt och likformigt bestånd; härigenom sparas
även utsäde. Radavståndet får dock icke vara så stort,
att ogräsplantorna mellan raderna få alltför goda
utvecklingsbetingelser. Samtliga fördelar med
radsådden vinnas endast, om densamma kombineras
med häckning; härför erfordras ett radavstånd av minst
20 cm. Då det gäller stråsäd, är det dock tvivelaktigt,
om häckning betalar sig. I vårt land synes så icke vara
fallet; det blir billigare att bekämpa ogräset med
andra metoder. Den undre gränsen för radavståndet
bestämmes av tekniska faktorer. I regel är det inte
möjligt att i praktiken använda mindre radavstånd
än det som vanligen användes till stråsäd, 11—13 cm.
För hackrensade grödor blir behovet av utrymme för
skötseln under växttiden avgörande.
Beträffande krav och önskemål ifråga om den
maskinella utrustningen, se Såningsmaskiner. För att
myll-ningen skall bli fullgod, har man använt sig av olika
metoder att täcka såraderna t. ex. kedjor eller länkar,
som fått släpa efter billarna. — Mycket omtalad och
på sin tid ganska spridd var metoden att använda till
billarna kopplade tryckrullar för att pressa hop jorden
ovanpå sädeskornen. Syftemålet var att öka
vatten-uppsugningsförmågan i själva raden och därigenom
undvika vältning av hela fältet. Tryckrullar äro
egentligen avsedda för grödor, som sås på stort radavstånd.
Någon större spridning ha de ej fått. Riktigare är ju
också att packa jorden före billen och sedan med
särskilda anordningar släpa lucker jord ovanpå kärnorna;
maskiner härför finnas också. En speciell form av
radsådd är den s. k. bandsådden, varmed förstås att raderna
sås parvis tätt intill varandra med ganska stort avstånd
mellan varje par. Fördelen med bandsådden skulle
framför allt vara den, att man skulle få längre tid för
bearbetningar mellan banden (=paren) än vid vanlig
radsådd. Bandsådden har endast inom fröodlingen
kommit att spela någon nämnvärd roll. En form av
radsådd är också den s. k. gruppsådden eller
dibb-lingen; den har utexperimenterats särskilt för sådana
växter, som gallras, t. ex. rotfrukter, och syftar till
besparing av utsäde. De praktiska resultaten av
gruppsådden ha dock icke motsvarat förväntningarna. —
Ett önskemål ifråga om radsådden är att kunna så
fröna (kärnorna) på lika stora avstånd; härigenom
skulle man särskilt för stråsäd kunna spara väsentligt
på utsädet. De maskiner, som konstruerats med
detta mål för ögonen, ha knappast visat sig
användbara i praktiken.
Vid radsådden blir — inom de gränser till vilka
maskinerna kunna inställas — utsädet alltid myllat
till lämpligt djup, vid bredsådd erfordras däremot
särskild myllning; vanligen myllas med harv, vars
tyngd i viss mån bestämmer det genomsnittliga
inyll-ningsdjupet. Storfröiga ärter och bönor kunna även
myllas med skumplog. Småfröigt utsäde, t. ex. av
vallväxter, myllas ofta endast med vält, ibland inte
alis. För att göra myllningen effektiv kan man t. ex.
så efter en ringvältning; fröet samlar sig då i fårorna
och blir vid en efterföljande lätt harvning väl myllat.
Eljest är, som nyss framhållits, myllningen
otillfredsställande vid ali bredsådd, och därför kräves också
större utsädesmängd.
Bredsådd verkställes mest för hand ur s. k. såskäppa;
endast vid sådd av vallfrö användes en sålåda på
hjul, vilken köres av en man.
På jordar, som äro dåligt dränerade eller ha ett
grunt matjordslager förekommer, t. ex. vid
rotfruktsodlingen, att man sår på drill; denna metod
försvinner dock allt mer och mer.
Vid S. kan man så antingen en gröda enbart eller
två grödor samtidigt; i sistnämnda fall kan man
antingen blanda utsädet och verkställa hela S. i en
operation eller så först det ena, sedan det andra.
Även då en gröda består av flera växtslag (blandsäd,
vall), kunna utsädena blandas eller sås vart för sig.
Utsäden av mycket olika tyngd böra icke blandas i
såmaskin, då de genom skakningarna lätt separeras.
Såtid. Förskjutningar av tidpunkten för S. påverka
i hög grad skörderesultatet. En på rätt tid utförd S.
betyder ofta mer än gödsling och sortval. Att så i
rätt tid innebär, att man väljer en tidpunkt, då jorden
reder sig väl men markfuktigheten ännu finns kvar.
Betydelsen av S. i rätt tid har av ålder stått klar för
jordbrukarna, och i den gamla bondepraktikan angivas
920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
